Han blev nog lite kär i mig :-)

Läkaren. Efter att ha haft en envis, rivig, retsam, kittlande och hemskt irriterande hosta en längre tid nu, så ringde jag vårdcentralen imorse. Min vanliga, hemskt rara doktor hade inte mottagning idag, så jag blev hänvisad till en annan. Sam El Hams. Och så fort sjuksköterskan (heter det så fast det är en manlig sjuksköterska?) hade sagt doktorns namn så nästan ursäktade han sig med att det var en väldigt duktigt doktor. Jaha, tänkte jag. Det kvittar väl vad han heter? Bara han kan sitt jobb. Och det kunde han! En mer noggrann undersökning av lungor, hals och pulsmätning har jag nog inte stött på på länge. Allt var bara finfint. Och givetvis visade det sig, precis som vanlig, att det "bara" är en virusinfektion. Så är det oftast, tack och lov. Men med tanke på mina hemskt trånga astmaluftrör så har jag fått ordination av min astmaläkare att inte gå med hosta i mer än vecka utan kontakta henne om det inte funkar med att höja dosen på min kortisonspray. Det är nämligen lätt hänt att det utvecklar sig till lunginflammation på mig och det vill jag inte ha. Igen. Och det hade det ju inte gjort nu. Och tänk, jag tror den här Samdoktorn blev lite kär i mig! Nästan precis när jag kommit hem igen så ringde han och gick igenom min medicinering med mig. Igen. Han var faktiskt rätt snygg. Men inte i min smak. Doktor i all ära. Men nej, jag tror jag fortsätter hålla mig till pappamannen. Det blir nog bäst så. Eller så blev han inte alls kär. Utan bara är en sån där hemskt omtänksam doktor som verkligen vill sina patienters bästa. Ni vet. En sån där doktor som man allt för sällan stöter på nuförtiden. Fast, nä. Jag tror han blev lite kär i mig. Det känns bäst så för självförtroendet. Tänk, en doktor är kär i mig!

*kramar*