Mamman äter bajs...

Eller inte! Men om man är två år och liten prinsessa och tittar på när mamman lägger i torkade fikon i frukost yoghurten, så är det lätt hänt att man utbrister "Bajs! Mamma äta bajs!!" Och då spelar det ingen roll hur många gånger man förklarar att det är verkligen inte bajs. Man kan inte äta bajs... I lilla prinsessans ögon så har man faktiskt lagt bajs i yoghurten. Och inte vilket bajs som helst; det är fågelbajs?!?!?! Så ja, i dag har jag ätit fågelbajs till frukost.
Helt ärligt. Det måste vara väldigt fascinerande att vara två år. Man är hela tiden helt säker på sin sak och det finns inget i hela världen som kan få en att ändra åsikt. Inte ens fundera över om det finns andra alternativ. Nä, har man bestämt sig för att något är på ett viss sätt, så är det så! Jag vill verkligen vara två år igen. Ibland.

*kramar*

Då släpper vi bomben då!

Då är det klart. Idag blev det klart. Någon gång mellan 9.30-10.30 i förmiddags blev det klart. Då skrev vi på papprena. Och nu är det alltså klart. Vår tid är över. Våra (snart) fyra år i huset är snart slut. I mitten av april flyttar vi. Till det "nya" Huset. Huset med, för oss, stort H! För oss ett nytt hus, men huset själv har 63 år på nacken. En stor tomt på 2358 kvm, ett hus i 1,5 plan med källare. Garage med källare. Plus att vi ska bygga upp det gästrum med toa/duschrum igen, som finns i anslutning till garaget. Det här kommer bli SÅ bra! Lite nya tapeter och målarfärg. Sen är det perfekt för oss! Kanske en ny tvättmaskin också då den befintliga är från 1976... Ett nytt kök ska det bli också inom några år.
Men nu är det alltså klart. Vi har skrivit på köpeavtalet idag. Efter nyår läggs vårt hus ut för försäljning. Herre jösses. Vad har vi gjort?!?!?! Nä, det kommer bli jättebra. Ska bara jaga nya kommunen nu för lilla prinsessan kommer bli tvungen att byta förskola. Hon kommer bli tvungen att sluta på sitt älskade dagmis. Känns tungt även för den här mamman. Jag hoppas verkligenverkligen vi kan hitta något lika bra för henne. Usch vad jag känner mig elak mot henne... Men det kommer bli bra. Jag känner det på mig. Kanskekanskekanske ännu bättre?!
Hua, det känns alltid lite läskigt när man ska påbörja något nytt.
Det kommer bli bra. Det kommer bli bra. Det kommer bli bra!!!!

*kramar*

"Hej pappas!!"

Ja, det var den julafton. Massa mat, massa glögg och massa godis. Behöver jag nämna att den här mamman (som vanligt) åt alldeles för mycket och (som vanligt) lämnade matbordet sist? Och egentligen gillar jag inte alls julmat. Inte alls. Men i år hade min syster gjort en vansinnigt god Branteviks sill. Och jag gillar egentligen inte alls sill. Inte alls. Men det blev en aning för många sillarumpor. Men gott var det. Och tomten kom! Ja, inte kom i sexuell bemärkelse. Han liksom kom hem till oss. Lilla prinsessan höll på att krypa ur skinnet när hon såg tomten komma lufsandes över gräsmattan och sen uppför vår trapp och knakcade på vår dörr. Liksom. Tomten kom hem till henne!! Att det sen var pappamannen som dolde sig bakom förklädnaden märkte hon inte. Då. Hon var så duktig och hjälpte tomten till stolen och delade ut julklapparna han hade med sig. Men, så lutar sig tomtepappamannen fram och det vita tomteskägget hänger liksom rakt ner. Då kikar hon in bakom skägget och säger helt oberört "Hej pappas!" och fortsätter sen dela ut julklapparna. Antingen så tänkte hon inte mer på att det faktist var pappamannen utklädd till tomten eller så tänkte hon att här är det bäst att spela med för alla andra verkar ju faktiskt tro att det faktiskt är tomten! Sen tackade tomtepappamannen för sig, sa god jul och gick ut genom dörren och lillaprinsessan vinkade glatt och sa "Hejdå, tomten. Hejdå pappas!" Nästa år måste vi verkligen hyra in en utomstående tomte. Det kan väl inte vara meningen att en tvååringen ska avslöja världens mest välbevarade bluff?! Inte än! Jag vill nog att tomten ska kunna komma på besök några år till i alla fall... Alla vi andra fick oss i alla fall ett rejält skratt när hon genomskådade bluffen och även tomtepappamannen hade nog lite svårt att hålla sig för skratt.
Idag är det julaftonsfirande hos farfar och hans fru G. Det innebär mer julmat. Men även risalamalta (hoppas jag!). Snart dags att göra sig i ordning för det kalaset. Lilla prinsessan sover gott i soffan medan pappamannen försöker sig på att spela Guitar Hero III. Låter inte sådär jättevackert just nu. Inte många toner som blir rätt. Övning ger färdighet... You Go, pappamannen! Rockar fett!!

*kramar*

RedBull/Jägermeister

Ny favorit i drinklistan! Och jösses vad den satte fart på en 30-årig trött småbarnsmamma! Det blev kanske en och annan för mycket men det var ju bara såååå gott! Den här nya upptäckten gjorde jag i torsdags! Den årliga julfesten med jobb. Herrarna i smoking och vi damer i väldigt fina smokingklänningar. Vi fick en beundransvärd kommentar av två små flickor, kanske i nioårsåldern, när vi fyra tjejjer på företaget gled in på Papas i Båstad " Wow, kolla brudarna!" Sen drog det igång; glögg, julbord, snapsar, öl, cider. Jag måste bara ge ett beröm för julbordet! Det var något av det absolut godaste jag ätit någonsin. Och då är jag verkligen ingen fantast av julmat! Efter diverse rundturer kring julbordet bar det av upp till dansgolvet på Peppes Bodega, som för kvällen var vårt eget! Egen bartender och DJ och fritt i baren! Massa fina tal, julklappsutdelning, befordran av en av konsulterna som verkligen är väl värd det! Och dans. Massa dans!! Och drinkar. Massa drinkar!! Kvällen gick fort och alldeles för fort var det dags att bege sig tillbaka till Hotell Skansen. Kanske lika bra med tanke på hur många RedBull/Jägermeister som halkat nerför i min strupe... Vi satt en stund i en soffhörna och snackade. Helt plötsligt var klockan halv fyra på morgonen!! Dags att krypa till kojs.
Så var denna helt underbara kväll/natt till ända! Men fy sjutton vad roligt det var! Har jag sagt tidigare att jag älskar min arbetsplats? Att jag älskar mina arbetskollegor? Fy sjutton vilken rolig julfest vi bjöds på! Och nu längtar jag till augusti. Jag tror det ska vara augusti hela året som kommer! Varför? Jo, herr Augusti var helt klart snyggast i min fina brandmankalender jag fick i julklapp av min helt underbara, påhittiga, roliga, generösa arbetskollega!! Kanske jag längtar lite till nästa gång tillfället bjuds för en RedBull/Jägermeister också... Eller julafton. Eller sommaren... Åh, det finns mycket att längta till nu! Ett helt nytt år som väntar på att fyllas med massa roligheter. Bara en dryg vecka kvar, sen börjar vi om på ett nytt, tomt år! Undras vad det kommer bjuda på?

God Jul

*kramar*

Trött.

Trött. Tröttare. Tröttast. Trött = en bra beskrivning av mig i ett ord. Just nu. Jag är så trött att jag inte kan somna på kvällen. Så trött att jag inte orkar öppna ögonen på morgonen. Så trött att jag inte orkar tänka, äta, gå på toa. Tre och en halv dag kvar till jullov. Sen är jag ledig i 17 dagar. Ledig. Smaka på det ordet. L-E-D-I-G!!! Fast allra mest längtar jag till imorgon eftermiddag. När den här trötta mamman och pappamannen checkar in på Hotell Skansen i Båstad för en hel weekend på SPA! Åh, jag saknar redan lilla prinsessan som ska ha FF en hel helg för första gången i sitt tvååriga liv! Hon ska ha busigt och roligt och mysigt med mormor och moster H med bebisen i magen. Hoppas hon gråter riktigt mycket efter mamma på kvällarna. Ja, så kan jag i alla fall få känna mig lite saknad.
Tänk, en hel helg. Bara jag och pappamannen. Ompysslade och omhändertagna från topp till tå! Få sova i lugn och ro, få vakna av oss själva. Få äta tre rättersmiddag i lugn och ro. Frukostbuffé... Men OJ, vad jag kommer längta hem. Inte bara för att vi har en soffa från EM, utan för att jag har aldrigaldrigaldrig varit ifrån lilla prinsessan såhär länge! Pappamannen och jag ska åka bil till overkligheten i morgon. Och njuta ända tills på söndag när det är dags att åka tillbaka till verkligheten igen. Fast det är på söndag. Idag är det torsdag. Lucia. Lilla prinsessan åkte till dagis i lucialinne, rött sidenband om magen, glitter i håret och tärnljuset i...munnen?!
I kväll firar vi lucia och tvåårsdag med farfar och G. I morgon kommer mormor och moster H. Imorgon åker den här trötta mamman med sin darling, pappamannen, till overkligheten. Vi kan inte nås på mobilen eller på mailen. I overkligheten existerar inte mobiltelefoner och mail.
Jag ska förvandlas. Från grå och trött. Till pigg och fräsch som en nyponros!

*kramar*

"Flåt, mamma"

"Puss å kaam". Och ett blödande, svidande mammahjärta... Som den tvååring lilla prinsessan faktiskt är, så är hon ju som alla tvååringar; Lyssnar inte, gör tvärtom mot vad man säger om hon mot förmodan skulle råka lyssna, hittar på miljoner andra saker att göra utom just det som hon ska göra.
Jag som hela tiden lovar mig att själv att inte höja rösten, inte bli irriterad så hon märker det (hur man nu blir irriterad utan att någon skulle märka det?), inte tjata osv. osv i all evinnerlighet. Men det GÅR inte! Speciellt inte på morgnarna. Vi måste åka hemifrån vid 8.15 för att jag ska inte komma försent. Vilket snarare är en regel än ett undantag för min del. Tursamt nog så har jag världens bästa arbetsplats, så det är liksom ingen som bryr sig om jag skulle fem, tio ja inte ens femton minuter för sent.
Med tanke på vilken evinnerlig tiiiiid allt tar på morgonen så brukar jag smyga upp strax efter klockan sex. Förhoppningsvis hinner jag duscha färdigt och klä mig innan lilla prinsessan vaknar. Har jag otur så gör jag det inte. Hinner jag inte bli färdig så kan man räkna med att i princip alla hennes leksaker hamnar i badrummet. Sen ska hon också smörja kroppen (utanpå pyjamasen), ha mousse i håret, kamma sig... Det spelar ingen roll att jag försöker komma med alla möjliga roliga förslag på saker man kan sysselsätta sig med utanför badrummet! Hon ska vara där jag är, gärna klamrandes fast om ena, eller varför inte båda?, mina ben! Mysigt?! Ja, fast inte på morgonen när man är lite smått stressad. Enda lugna stunden är när hon sitter i soffan med sin flaska välling. Att hon ska äta riktig frukost vid matbordet är inte att tänka på. ÄN. Medans hon sörplar välling i godan ro hinner jag express sminka mig, fixa håret och klä på mig, bädda sängarna och röja ur allt som hamnat i badrummet som inte hör hemma där. *pust* En tallrik fil med havrefras i lugn och ro medan jag mutar henne med en skål med puffar vid TV:n. Det är i dessa ögonblick jag tackar uppfinnarna av TV:n och samtidigt ekar mina egna ord i mitt huvud: "Jag ska aldrig använda TV:n som barnvakt!!" Det är den goda, snälla duktiga mamman i mig som sa så. Den stressade, tråkiga, onda mamman placerar sin lilla prinsessan med en skål puffar framför....TV:n!
Sen är det dags att få styr på Ongen. Att komma ur pyjamasen är en kamp på liv och död för att hon sedan ska springa varv på varv runt i huset och skrika "Ja nakis!!!" och tokvägra sitta på pottan och ta blöja och kläder på sig. Skulle jag lyckas få henne att sitta på pottan/toaletten så måste jag gå därifrån för hon spänner ögena i mig och säger bestämt: "Gå mamma! Fed!!" vilket betyder: Gå mamma, jag vill vara i fred! Okej, då hinner jag kolla över dagisväskan (igen), ta fram alla ytterplagg och ta fram min lunch. Kampen med Ongen fortsätter då hon ska blöja på sig, strumpor och tröja. Byxorna ska hon absolut ta på själv! Tandbostning under vilda protester, hårkamning under vilda protester och avtvättnig i ansiktet under vilda protester.
"Så prinsessan, nu kan du gå ut och ta på dig din halsduk (polokrage) och mössa så kommer jag strax. Mamma ska bara kissa..." Ongen försvinner, jag sätter mig på toa och andas ett djuuuuupt andetag. Nu är det bara ytterkläderna kvar... Blir klar på toan och går för att se hur det gått för prinsessan. Jaha, där står hon i köket och pysslar med Skrållandockan i sin dockvagn! *Gaaaah* Alla mössor hon äger ligger förvisso utspridda över hela tvättstugan, men ingen sitter på hennes huvud! Med arg röst förklarar jag att Skrållan ska INTE med till dagis! Fortsätter med arg röst "Gå nu och ta på dig din halsduk och mössa!" Ongen lommar iväg, hittar inte halsduken men skiner glatt upp när hon hittar sin scarfs. "Karfs, mamma!!!" Jaja, vi tar väl den då. Halsduken finns kanske kvar på dagis? "Fin mössa, mamma! Pissa mössa" (prinsessmössa). "Ja, den är fin men ta på den nu!!!" "Vi är sena" Äntligen har Ongen fått på sig mössan. Jag förklarar för säkert 18 miljonte gången att hon måste lyssna och göra som mamma och pappa säger. "Flåt, mamma" "Puss, kaam". Åh, den där värken i hjärtat igen! Klart jag förlåter henne. Och säger "Ja, älskling. Klart jag förlåter dig." På med min halsduk, jacka och stövlar. På med lilla prinsessans jacka. Skorna. Jaha, så lyssnar hon inte IGEN! "MEN LYSSNA NU!! Jag säger till dig att lyfta foten så jag kan ta på din stövel." *Bla, bla, bla* massa babbel från liten prinsessmun om att dörren är låst, mamma ska ta mössa på sig, var är vantarna... "Hallå, lyft foten nu! Du måste lyssna på vad jag säger!" "Flåt, mamma. Puss, kaam" Massa pussar och kramar överöser mig och lilla prinsessan ser på mig med ledsna ögon. "Flåt, mamma" "Flåt, mamma" Ja, min lilla älskling, jag förlåter dig. Jag är ju också dum. Det värker och svider i mammahjärtat. Stressad. Bråttom. Skynda. Varje morgon!. Till sist är båda stövlarna på och hon sitter i bilen. "Jag älskar dig min lilla flicka!" "Äkkar dig, mamma!" Åh, det blir varmt i mammahjärtat. Kärlek!
Om det bara hade varit såhär idag. Men det är såhär nästan varje dag...
Vad gör jag för fel?
"Flåt, prinsessan..."

*kramar*

Grattis lilla prinsessan!!

Idag fyller du två år! Två år?!?! Hur i hela friden har det gått till? Vart har de här två åren tagit vägen? Du har lärt dig så mycket, du kan så mycket, vill så mycket. En jädrans massa personlighet och attityd i ett litet paket. En massa bubblande barnskratt och massa förtvivlade och ilskna tårar i en härlig blandning som allt som oftast får den här mamman att bara vilja gå och lägga sig under täcken. Oftast är det som att stånga pannan blodig när du har fått för dig att du vill inte! För två år sedan förbannade jag narkosläkaren som aldrig kom, flåsade lustgas, sparkade åt barnmorskor och ville bara gå hem och inte alls föda barn. Men, så kom du loss med ett plopp. Om ganska ungefär en halvtimme så är det exakt två år sedan du ploppade loss och kom ut till en gråkall nobeldag! Ungefär likadan som dagen är idag.
Älskade lilla Onge, vad stor du har blivit! Kalas hela eftermiddagen igår. I morse körde du runt med nya Skrållandockan i nya dockvagnen. "sminkade" dig vid ditt nya sminkbord och lekte med nya Duplolegot. Och så stolt som bara en liten tvåårig nobelprinsessa kan vara åkte du iväg till dagmis med glass och jordgubbar att bjuda dina dagiskompisar på!
Älskade lilla prinsessa, ett stort grattis på din födelsedag! Tänk, redan två år!

*kramar*

Kent i mitt hjärta!

Om de är bra inspelade så är de skitbra live! Kent alltså. Mina stora favoriter inom svensk musik. I lööööve dem! I fredags var det dags. Att se och framförallt höra dem live! Tänk vad en dryg timme går fort ibland. Helt underbart var det i alla fall. Kent.
För övrigt tycker jag att tiden just nu går alldeles rasande för fort fram. Jag hinner inte med. Time out, please!!! Det har hunnits med utekväll med jobb, Wallmans med pappamannens jobb, flyttning av kära moder jord, Kent och så lilla prinsessans födelsedagskalas idag! Och allt detta på bara två veckor! Helt galet! Ja, så jobbar man ju också. Som omväxling med alla nöjen man far och flänger runt på. Och än är det inte slut! Nästa helg vankas det barnfritt! SPA-weekend för mig och pappamannen. Vi kommer bli så ompysslade, avslappnade och renoverade och lugna i själen. Ända tills man kliver över tröskeln i det Grenska hemmat på söndageftermiddagen. Sen är det bara till att ladda om och förbereda sig för smokingmiddag med mitt jobb och någonstans häremellan så ska det förberedas för julafton också! Och vart hittar man en tomte?!?!?! Lilla prinsessan väntar, väntar och väntar på topmin som hon kallar honom. Hela hennes lilla tvååriga värld kommer ställas på ända om vi inte får hit tomten! Äh, nog ska han väl hitta hit? Jag får gå ut och sätta upp lite ledljus på gräsmattan så det blir som en landningsbana för hans renar och släde, anrätta flygtorn i garaget och ställa ut gröt på trappen så ska det nog baske mig kunna locka hit tomten!
Jag har redan börjat planera för nästa jul. Om det blir som jag vill så är det enkel planering. Den stavas u*t*o*m*l*a*n*d*s* (i solen)! Som vi gjorde förra året. Då hade vi 24 grader varmt och sol. På Teneriffa! Härligthärligt. Vi får se vad lilla prinsessan och pappamannen har att säga om det... Jag tror nog tomten hittar oss ändå! Han kommer väl liksom hänga med nu i sisådär tre-fyra år till. Sen är han nog avverkad, påkommen, förlöjligad och avslöjad. Jag gillar inte alls tomten. Egentligen. Trots det har jag i år, för första gången i mitt 30-åriga liv handlat julgardiner med tomtar på och två keramiktomtar till mig och två trätomtar till lilla prinsessan.
Jag ogillar tomten.

Men mitt hjärta klappar för Kent...

*kramar*