Det vilar en förbannelse över min nya bil!

Det är sant. Riktigt sant. Bilen vill verkligen ställa till det för mig. Som exempel, och glöm då inte att jag haft bilen i bara drygt ett dygn, så fastnade ju då Kent i cd-spelaren. Tack och lov så spottade den villigt ut skivan idag på eftermiddagen när pappamannen tryckte på knappen. Magic fingers, eller? Men i alla fall. I morse så tänkte jag "Ny bil... hmmm, ska kanske inte köra med klackar på skorna tills jag lärt känna bilen lite mer". Klokt. Mmmm, om jag bara kommit ihåg att ta med mig kostymskorna. Så när jag kommit till Vallåkra, då har jag kört ungefär 2/3 av sträckan till kontoret, kom jag på det. Tvärnit, vänd och köra hem igen för att hämta skor som accepteras på kontoret. När jag väl kommer fram så parkerar jag som vanligt på gatan utanför kontoret. 2 timmarsparkering med avgift. Ingen har någonsin betalat avgift där. I sex månader har jag stått parkerad där när jag jobbar och har aldrig sett skymten av en p-vakt. Förrän idag då. 300 kronor small det till på... Ja, fast det var ju ändå billigare om man slår ut det på alla timmar jag stått parkerad där utan att betala.
Vad har jag gjort dig, lilla bilen, som straffar mig såhär?! Jag gillar ju dig! Bättre start hade vi ju kunnat få ihop. Fast den vill kanske bara känna av mig och se vart vi ska lägga ribban i vårt partnerskap? Jag hoppas vi får en bättre fortsättning än start i alla fall.

*kramar*

Sov gott, lilla farmor. Vi saknar dig...

Det KAN bli för mycket Kent...

Även om Kent är absolut bästa svenska gruppen så kan det bli för mycket. Speciellt när man inte har möjlighet att välj själv om man vill lyssna på dem eller inte. När de liksom tvingar sig på en och envist spelar sina låtar om och om igen. Dessutom från en av skivorna som kanske inte är just den absolut bästa de har gjort... Grejjen är den att just nu verkar jag inte ha så mycket val. Jag måste helt enkelt lyssna på Kent när jag kör bil. Jag får fan inte ut skivan ur cd-spelaren!!!!! Dagens I-landsproblem, möjligtvis. Men då får det vara det! Jag hämtade hem min nya, fina bil idag. Pappamannen trixade in bilbarnstolen och jag läste i princip hela manualen till bilens alla finesset. Utom just den lilla rutan nere i ena hörnet där det förklarades att kopierade skivor kan orsaka störningar i funktionen. Nähä, menar ni?! Jag får ju fan inte ut skivan!!! Och stänga av cd-funktionen går inte, för Kent letar sig envist fram och tränger bort all radioförmåga. Kanske att pappamannen hade en tillfällig lösning. Men det blir väl till att ringa till en verkstad och fråga hur 17 jag ska bära mig åt för att få ut Kent ur min cd-spelare. Och jag låååååååvar, jag ska aldrigaldrigaldrig mer använda en icke originalskiva! Jag har fått mitt straff! Jag fattar poängen.

*kramar*

Jag har fått en ny bil!

Mycket "impulsköp" nu på senaste tiden, tycker jag. Andra impulshandlar en tröja som de bara måste ha, eller ett par skor. Tror ni att jag nöjer mig med det? Nix. Först ett hus. Och nu en bil. Fast jag får kanske kalla det mer planerade impulsköp. Vi hade ju faktiskt planerat att köpa ett annat hus och när då vårat nya hus dök upp så blev det lite impulsvarning, men det är inget sånt impulsköp man ångrar och gömmer längst in i garderoben och hoppas att man ska glömma bort det. En till bra bil var ju liksom något som dök upp på behovslistan också. I samband med husköpet. Vi har ju en bra bil. Som jag inte alls är förtjust i att köra. Men sen har vi ju pappamannens bil. Den gamle Golfen. Den som drar igång vindrutetorkarna precis när den själv känner för det. Den gamle Golfen som skramlar och gnisslar och som riskerar att falla ihop ungefär vilken sekund som helst. En så kallad fungerande reservdelsbil. Ett verkligt impulsköp som man skulle vilja gömma längst in i garderoben. Och glömma. För alltid! Men i och med vårat impulshusköp så dök behovet upp av en till bil. En till bra bil. Och så blev det. Jag blev förälskad med en gång i min nya bil! En ljus, rymlig, praktisk, silvermetallic Peugeot 307 2.0 sport kombi! Japps. Ni läste rätt; kombi! Jag har blivit svenssonfamilj på riktigt nu! En -05:a med ca 5500 mil bakom sig på vägarna. Kärlek vid första ögonkastet! Och det bästa av allt! Man kan enkelt koppla ur airbagen så lilla prinsessan kan sitta fram hos mig! Och det ännu mer bästa av allt! Det är en fast CD-stereo i! Så nu kan jag lyssna på musik hela vägen till jobbet och slippa oroa mig för att jag en dag kommer råka glömma ta med mig stereofronten och komma till bilen efter jobb och upptäcka att jag haft inbrott och inte längre har någon stereo alls.
Kanske på tisdag eller onsdag rullar jag hem med vrålåket. Glider fram längs med gatan och gör en bredsladd upp på garageuppfarten. Härligt!

*kramar*

Tråkigt, tråkigt, tråkigt....

Botemedel mot tristess. Finns det? Skicka hit en dos i så fall...

*kramar*

Tänk, jag höll på att glömma...

Idag är det ju pappas födelsedag. 58 år skulle han fyllt idag. Jösses, vad jag saknar dig, lilla pappsen... Jag tror inte det har gått en dag sedan den 26 januari 2004 utan att jag tänkt en liten stund på dig, pappa. I tomrummet efter dig kan jag ändå känna din närvaro. Du finns i våra hjärtan, men jag önskar så innerligt att du hade funnits här hos oss. Du fattas mig. Jag saknar dig. Jag älskar dig.

Grattis på födelsedagen, lilla pappa...

*snyft*

Låt det bli vår och sommar NU!!!

Det känns som jag är fast i sjukdomsträsket. Jag är trött på sjuka barn. Hon hinner precis bli frisk från det ena så bryter det andra ut. Ska det vara såhär de närmsta 5 åren? Blir det bättre när hon börjar skolan? Det känns inte så himla roligt att ringa till jobbet (igen) och ta vård av barn... Inte för att min jobb kanske är livsviktigt och hela företaget går under för att jag är borta någon dag. Varje vecka... Men jag gillar mitt jobb. Jag vill vara där! Kanske att den här sjukdomsrundan är pappamannens och mammans fel, men ändå. Nu började det med krupphosta i helgen, slemhosta, hes och snooooooooor igår. Idag, rejäl slemhosta, massor med snor och kanske en aning feber. Ibland förundras jag över hur mycket snor en liten tvåårsnäsa egentligen kan producera. Kanske hon har ont i halsen också för aptiten ligger verkligen inte på topp. Verkligen inte. När lilla prinsessan dissar morgonvällingen så är det inte bra. Inte bra alls. Fast sen tuggade hon gladeligen i sig en ostsmörgås och ett smörgåsrån. Och nu gick det trögt med lunchen. Typ två köttbullar och några skedar pastaroner var allt hon ville ha innan hon var "mätt". "Ont magen, mamma" säger hon. Hmmm, när man försökt "bota" det onda i magen med mat och hon är mätt så är det inte ont i magen av hunger. Bajsa då?! Nä, det kommer inget, annars brukar det råda bot på hennes onda mage. Hon verkar inte må illa, så jag hoppashoppashoppas att det inte kommer kräk! Jag pallar inte en sådan runda till!!!! Hon kanske bara har ont i halsen? Eller ingen aptit. Fast vem skulle ha det när man sväljer typ en liter snor i timmen? Inte jag i alla fall!
Nu ligger min hostande, snorande lilla prinsessa nerbäddad i sin säng för middagsvilan. Hoppas hon sover länge, vaknar och behöver bajsa (och gör det) så vi blir av med det "magonda" och kanske att hon är lite friskare. Fast det känns som ett rent önsketänkande... Men i alla fall lite piggare. Eller det är kanske också till att hoppas för mycket?
Jag vill bara att det ska bli vår och sommar. Så man slipper det mesta av det här sjukdomandet. Jag behöver ladda mina solceller! Jag orkar inte vara blek och fet. Blekfet! Längre. Jag behöver sol, värme och stranden! Ingen som har en solsemester som de vill bjuda på? Nu alltså.
Lilla prinsessan behöver också sol. Sol och sommar är bästa medicinen.

8 veckor kvar... *längtar* :-)

*kram*

Ett år sedan miraklet visade sig

Idag är det exakt ett år sedan (ett år sedan!!!!) som det mirakulöst blev ett starkt och fint plus på graviditetsstickan här hemma. Ett mirakel hade skett. Jag var gravid. Utan att vi hade besökt Curakliniken! Och faktiskt så hade vi bara gjort ett enda snedsprång i sänghalmen, så visst behövs det bara en enda gång. Men säg den lycka som varar... Ett par veckor senare så missfallet ett faktum. Men ändå, jösses vad fort ett år går. Egentligen. Det går jättefort! Snart är det tre år sedan lilla prinsessan började växa i min mage. Tillverkad den 10 mars och inflyttad i min mage den 12 mars. Och exakt 9 månader efter tillverkningsdagen så föds hon. Ett skolexempel vad gäller jäsningstiden *blink*
Undras om min mage någonsin mer kommer tjänstgöra som jäsugn?

*kramar*

Kärleksförklaringar

"Bästa pappa" "Bästa mamma". Små kärleksförklaringar som gör att man svävar på rosa moln. Det har kommit bara de senaste dagarna. Lilla prinsessan slår sina härligt knubbiga små barnarmar kring halsen på mig eller pappamannen. Säger "ässka dajj" eller "Bästa mamma/pappa" och så får man en blöt smackpuss mitt på munnen eller kinden. Det är detta som man gör att man orkar av de mest trotsiga dagar, dagar fulla av kräk, dagar där allt bara går fel... För man vet att det finns en liten prinsessa som kan förgylla dagen och verkligen ta bort allt det tråkiga och jobbiga. Vårt lilla solsken. Vår lilla älsklingsonge. Vår lilla prinsessa!

*kramar*

Ibland kan det verkligen bli helt fel :-)

Lilla prinsessan babblar precis hela tiden. Oavbrutet. Precis som sin mamma :-). Ibland förstår man helt vad hon säger, ibland blir det otydligt och ibland kan det hon säger verkligen få helt fel innebörd! Hon satt i badkaret och badade idag medans pappamannen sanerade efter kräkdagarna. Helst plötsligt hör man därifrån "Pappa, ja ässkar, ässkar daj!" Gullunge!!! Jag tassar dit och ställer dig mig i dörröppningen, då får hon syn på mig, lägger huvudet lite på sned och säger " Vet om ja ässkar dig me mamma?!" Åh, det är ju så man blir tårögd! Lilla skruttunge. Jag älskar dig med!!! Jag fortsätter dammtorka, pappamannen fortsätter städa badrummet och lilla prinsessan badar vidare. Och babblar vidare. "Titta, pappa, fin fitta ja!" Ja och det betyder ju då inte alls vad det lät som. Inte alls. Vill jag verkligen betona!! Det hon sa (översatt till vuxensvenska) är "Titta, pappa, fint tvättar jag!" Där sitter nämligen goungen i badkaret och tvättar badrumsväggen med sin tvättsvamp. Ibland blir det bara sådär jätteknasigt fel. Hon påpekade en gång hemma hos min mamma att hon skulle kuka. Och ja, det betyder ju då inte alls vad man kanske skulle kunna tro. Utan det betuder något så helt oskyldigt som att hon skulle dammsuga. Ni må tro att hon emellanåt lockar till många skratt. Blåbär heter Blotbäj.
För utomstående så kan nog hennes prat vara rena utrikiskan, men för pappamannen och mig så faller sig de flesta ord och meningar helt naturliga. Men jösses vad hon ska få höra det här under de mest pinsamma situationer när hon blir äldre :-) Det är väl det vi föräldrar får ha som hämnd på alla sömnlösa nätter, sjukdomar, pinsamma situationer de försätter oss i, etc. som barnen ger oss?!
I övrigt så verkar den här dagen flyta på åt bättringsvägens håll. Inget kräk sedan igår morse. Hon vill visserliggen inte äta, men nu dricker hon i alla fall. Vi har sanerat huset och vinkat bye,bye till alla kräkbacillusker. För denna gång...

*kramar*

Rond 2 i kräkland

kräk, kräk och kräääääääk... När ska det ta slut?!?! Vi hann med en kräkomgång till igår eftermiddag. Sen var det lugnt. Hon fick behålla det vatten hon fick i sig. Somnade vid 17.30 i soffan och sov sen fram till strax innan 05.30. Då vaknade hon och ville ha vatten. pappamannen gav henne att dricka och sen kom det upp igen *suck*. Sen har jag haft en gnällandes, tokledsen totalt utmattad liten prinsessa. Hon har sovit en hel del och bara fått vatten på tesked vid tre tillfällen. Snart kommer underbara svägerskan M hit med en kasse med vätskeersättning, blåbärsproviva, isglass och smörgåsrån. Vi får helt enkelt köra igång med vätskeersättning och se om det kan hjälpa till att "starta om" hennes mage.
Jag har mått grymt kymigt, men jag är stolt att jag som kräkfobiker har klarat av allt detta kräkandet! Fick visserliggen inte i mig mycket att äta igår, men ju mindre i magen jag har så kan jag heller inte kräkas! Finurligt va? Och jag har hull att ta av ändå ;-)
Nu ska jag duscha, något jag inte gjort på två dygn! Det ska bli underbart!!!
Jag hoppas jag slipper rond 3 i kräkland, d.v.s. att pappamannen drar igång. Då flyr jag!!!

*kramar*

Då tar vi fram handspriten igen då!

Knappt något alls åt hon igår. Och vällingen ville hon inte ens titta åt på kvällen. Hon somnade ändå gott på kvällen men kom in till mig och pappamannen vid 4 i morse. Då ville hon titta på TV. Förklarade typ en miljon gånger att det är mitt i natten och det är ingen TV då. Hon ville inte tro mig förrän hon fick sätta igång dumburken och se efter själv. Trodde att hon kanske var hungrig så jag gjorde lite välling. Hon la sig i sängen, tog två slurkar och sa sen "äcklig välling, mamma". Jaha, där kom bekräftelsen! Hon mår dåligt! Efter en stund kom hon intassande till mig och pappamannen, kröp upp i min säng, sov typ 10 minuter sen vaknade hon och ville ha vatten. Klart hon fick vatten! Sen skulle hon bajsa men det kom inget bajs. Ner i sängen igen och jag hann precis slumra till innan pappamannens mobillarm drog igång vid 5.30. Precis när han står i ytterdörren typ 20 minuter senare hör jag det: Krääääääääääääk!!! Ropar in pappamannen som får ta hand om liten ynklig prinsessa medans jag tömmer sängen. Tack och lov på bara vattenkräk men bara det får mig att må dåligt. Hon tvättas, får ny pyjamas och placeras vid TV:n med Pippifilm. Där segar vi oss igenom Pippi på rymmen 1,5 ggr innan det är dags för nästa krääääääääk. Denna gången i min köksbunke som har fått sätta livet till och bli kräkbunke. Syster H sa när jag pratade med henne innan att hade jag ingen spann. Jo, men bara den jag har till våttorkning av golv och den skulle jag ju kanske komma att behöva till just våttorkning av golv.
Nu har hon fått i sig lite vatten, ett par minituggor rostbröd och sover nu gott i sin säng sedan en timme. Jag hoppas det är slutkräkt nu. För henne. Och att jag och pappamannen slipper bli kräkiga. Jag hatar kräk. Verkligen.
Min aptit är ju inte direkt på topp heller efter att ha varit kräkbunkshållare. Jag måste erkänna att jag är världens sämsta kräkbunkshållare. Tom för min egen tvååriga dotter. Hon kräker och jag försöker fånga upp det i en bakbunke. Där står jag och håller den i yttersta handtaget och försöker fånga upp kräket medans jag helst försöker titta åt ett annat håll. Stackars barn. Jag är verkligen världens sämsta ta-hand-om-kräkiga-barn-mamma. Jag får träna henne att kunna kräka själv! När kan de göra det tror ni? ;-) Jag tror inte att jag kan det, fortfarande. Och jag är över 30 år!!

Spritdoftande *kramar*

Tror jag kan ställa undan handspriten igen...

Det tyder absolut inte på någon magsjuka. Som sagt; varken jag eller pappamannen har några som helst teckan och lilla prinsessan har inte behövt gå på toa mer. Hon har ätit en halv banan, druckit lite nyponproviva, ätit lite mild naturell youghurt och ett kokt ägg, lekt som en galning och tittat lite på Pippi.
Är fortfarande noganoganoga med handhygienen före och efter mat och vid toabesök. Toaletten är skurad efter morgonens räserbajs.
Funderar lite på om hon har ärvt sin mammas extremkänsliga mage? Ska höra mig för på fredag när vi ändå ska till hennes doktor för att ta pneumokockvaccinet och allergitesta för husdjur. Kanske blir en ny tid med test för ev. matallergi eller undersökning av hennes mage/tarm som ju egentligen har strulat från hennes första dag utanför min mage.
Just nu andas jag ut. Vi har faktiskt varit lyckligt förskonade från magsjuka. Det är över ett år sedan sist för lilla prinsessans och pappamannens del. Över 20 år sedan för min del!!! Kanske det kan förklara min extrema skräck för att drabbas? Jag minns inte hur det är och det man inte vet något om är man rädd för? Kanske ska låta handspriten stå framme ett tag till. Bara för säkerhets skull. Bara för säkerhets skull...

*kramar*

Handsprit fram!

Igår när jag hämtade lilla prinsessan så höll hon på att bli uppäten av gässen på gården. Så går det när man inte lyssnar på fröken och springer i förväg till grishängnet. Helt förtvivlad var hon över att pippin tuggade på hennes jacka och byxa. Jag skrattade och torkade hennes tårar. Gässen är faktiskt väldigt elaka men nu hoppas vi att hon lärt sig att man väntar och går tillsammans till grisarna. Fick en daglig rapport att jo hon har sovit och hon hade ätit hela sin semla! Så det var därför jag inte tänkte mer på det att hon sen inte ville äta sin fläskpannkaka till middag. Vällingen sörplade hon ju i sig innan sängdax. Hon hade lite svårt att komma till ro och somna, men efter att ha fått komma upp till oss och mysa lite till i soffan så somnade hon vid 20.30. Sov lite oroligt. Jag vaknade ett par gånger av hennes gråt och stök i rummet bredvid. Vi sov vidare allihop. Vaknade på morgonen, duschade och gjorde mig i ordning och lilla prinsessan vaknade vid 7.15, fick sin välling och behövde sen bajsa. Räserbajs... *suck* tvätta händerna noga och sprita!!! Ringer dagis och berättar och säger att hon får vara hemma idag. Ingen magsjuka går på dagis och Ongen verkar inte vara sjuk men jag tar det säkra före det osäkra. Hellre hemma en dag i onödan. Det magonda verkar vara borta och hon leker som vanligt, myser i soffan vid TV:n och ville nyss ha saft.
Vi hade precis samma problem ett par månader innan jul. En dag hade hon diarré och sen var hon lös i magen fram tills några dagar in på julledigheten. Sen var hon bra i magen de fem veckorna hon var ledig och nu verkar det börja om igen. Pratade lite med dagis om detta och de hade full förståelse för att vi drog våra paralleller. Förhoppningsvis är dagens bråkiga mage bara en engångsföreteelse.
Varken jag eller pappamannen mår dåligt. Hoppas det stannar vid detta nu.

*kramar*

Vad hände egentlig sen?

Jag har faktiskt funderat på ända sedan i söndags kväll. Vad hände egentligen sen? Med Ronja och Birk. Eller Jonja och Bijk som lilla prinsessan säger. Tre söndagar har vi storögt följt livet i Mattisskogen. Lilla prinsessan har snappat upp väldigt mycket av sagan faktiskt. Det trodde jag inte att hon skulle göra. Men hon vet att Ronjas pappa heter Mattis. Och hon vet vem som är Ronjas mamma. Och Bubbarna rider på hästarna. "Ha häst osså mej, mamma" "Ja, du får en häst när du blir större flicka *suck*"
Men vad hände egentligen med Ronja och Birk. Ingen av dem ville ju bli rövarhövding. Vad hände med rövarbandet sen då? Liksom, Ronja och Birk flyttade ifrån skogen och skaffade sig ett civilserat liv och 11 barn? Eller de gick tillbaka till silvergruvan som Grådvärgen hade berättat om för Skalle-Per, plockade på sig några kilo silver när de behövde och levde som adliga i ett slott? Eller de kanske förblev skogsmullar och bodde i Björngrottan och Mattisborgen? Och vad hände med alla rövarna? Blev de uppsagda, gick i pension, knuffade utför ättestupan?
Tunga funderingar såhär på tisdagsförmiddagen... Men, ja... jag skulle faktiskt vilja veta hur det slutade. På riktigt.

*kramar*

En helt vanlig jävla måndag

Mobillarmet ringer sin mjuka melodi kl.06.00. Kastar mig efter mobilen för att stänga av oljudet. Öppnar ett öga, konstaterar att det är becksvart ute. *suck* Vänder mig om och somnar om ett par minuter. Kl. 06.14... äh, dags att stiga upp NU. In i badrummet, duschar, klär på mig. Lilla prinsessan kommer nyvaken in i badrummet och blirar mot det skarpa ljuset. Startar TV:n och hon kryper upp i soffan och myser med napp och snutte till Bolibompa. Mamman fönar håret, sminkar sig snabbt, gör välling till hungrig prinsessa. Hon äter, jag bäddar sängar, plockar undan i badrummet. "Ont magen, mamma" hör jag från soffan. Jaha, in på toaletten och av med pyjamasen och blöjan. Exakt hur lång tid kan det ta? I normala fall, under en minut. Idag ungefär fem minuter. Hon är enormt lååååååååångsam. Upp på toaletten med Ongen "Gå, fed, mamma!" "Ja, du ska få bajsa i fred! Ropa när du är klar!" Jaha, inte läge att duka fram min frukost när jag ska torka en bajsrumpa strax. Checkar dagisväskan, min väska, plockar fram ytterkläder. "Är du färdig nu?" "Nej, mamma. Gå fed!" 1,2,3,4,5,6,7,8,9,10... Tålamodet börjar tryta. Klockan rusar iväg. Snart 7.30 och Ongen är inte klädd, jag har inte ätit, inga tänder borstade, det är is på vägen... Ja, men det är klart att hon ska få bajsa i lugn och ro. I en kvart. "Nej, nu tramsar du bara. Nu får vi torka dig och klä dig." Ja´färdi nu, mamma!!" Torka Ongen, på med torr blöja. "Dina kläder ligger på ditt rum, gå och ta på dem så äter jag nu!" Äntligen lite mat i magen. Jag äter och hon klär sig. Tror jag ja! Jag hittar henne iklädd en strumpa och blöjan lekandes med sina My little Pony hästar! *gaaaaah* "Nu har vi bråttom, nu hjälper jag dig att klä på dig!" Vilda protester men kläderna kommer på till sist. Pust. Bara tandborstningen kvar. Klockan närmar sig 08.10. Vi borde sitta i bilen nu!!! Tandborstningen går smidigt och även att ta på ytterkläderna. Äntligen på väg. Härligt glad Onge lämnas på dagmis. "Puss och kram, älskar dig, vi ses sen!"
In i bilen igen. Full fart mot Landskrona! För en gångs skull går körningen dit som den ska! Inga vägsniglar! In på City Gross. Fika! Vad ska jag handla för Fika till veckans kursdeltagare?! Frukt! Fy, vilket dåligt utbud. Jaja, det får bli clementiner och vindruvor. Några äpplen också.
Full fart mot kassorna. Sneglar på klockan. 09.14. Attans!! De ska fika om en halvtimme. Jag ska brygga kaffe, duka fram och hämta smörgåsarna på hotellet också! Paniiiiik!!! Åh, en kassa med bara en kund i. Och han betalar nu. Vilket flyt! NOT!!!! Tanten i kassan fixar inte kassamaskinen. Vänta, vänta, vänta... 5 minuter går. Äntligen ber tantfan om hjälp! Kunden före mig kommer iväg. Min tur att betala. Hoppas tantfan kommer ihåg hur maskinen funkar nu! Jajamensan. Nu gick det fort. Ut i bilen. In med grejjerna. Köra till kontoret. Hitta parkeringsplats. 17 då att folk ska parkera så illa!!! Hittar en plats. Ur med kassarna och upp för trapporna. 9.30. Jag hinner, jag hinner. På med en bryggare, fram med assietter. Lägg upp frukten. Över till hotellet och hämta smörgåsarna. Småpratar lite med hotellets konferensansvariga. Kikar lite på hennes mage. Jo, visst är hon gravid! Har sneglat ett par veckor där nu men inte velat vara plump och fråga, men nu är det rätt uppenbart. Jaha, grattis till henne då! Får nog maila ett grattis sen. Rusar över till oss igen. På med nästa bryggare med kaffe. 9.50. *pust* Jag hann!!!
Ibland (oftast) hatar jag måndagar! Dels för att både jag och lilla prinsessan är helt sega på morgonen. Dels för att vi oftast har utbildningar på kontoret där jag är ansvarig för "markservicen" och har jag inte handlat och förberett för detta på söndagen så straffar det sig på måndagmorgonen.
Nu är lugnet återfunnet. Solen skiner ute och utanför fönstret kvittrar faktiskt fåglarna! Det är nästan lite vår i luften! Bankkontot kommer se strålande ut för ett ögonblick idag och livet leker.
Hoppas resten av veckan blir minst lika bra!

*kramar*

"Ett hjärta till dig, mamma"

Jag fick ett hjärta idag. Av lilla prinsessan. Pappamannen fick också ett. Lilla sötungen, jag blev så rörd att tårarna sprutade! Jag satt och scrappade lite, hade allt mitt pyssel framme. Givetvis ville lilla prinsessan också pyssla. Hon hämtade ett papper och fick låna min stans som stansar ut hjärtan. "Här, pappa! Ett hjärta till dig" sa hon glatt och så gav hon pappamannen det pyttelilla, lite småskrynkliga hjärtat. "Ett hjärta till dig osså, mamma?" sa hon sen lite frågande med huvudet på sned. Självklart vill jag ha ett litet, skrynkligt pappershjärta som min älskade lilla prinsessa har tryckt ut med hjärtstansen. Jag ska spara det. För alltid. Ett litet skrynkligt hjärta.Jag älskar dig, min lilla prinsessa!*kramar*

I löööööve listor!!

Så denna var jag ju bara tvungen att dra till med!

Namn: A T G (vill ju vara liiiite anonym ;-) )
Födelsedag: 8 juni
Hemstad: Helsingborg (ett kort tag till)
Ögonfärg: Blågrå
Hårfärg: Rödbrunt
Stjärntecken: Tvilling
Skostorlek: 38-39.
Är dina föräldrar skilda? Nej, de är gifta. Fast pappa bor i himlen hos alla änglarna...
Skor i dag: Just nu: inga alls, tidigare idag: vinterstövlarna
Mål för året: Att det ska bli det bästa året på väldigt länge!
Det första du tänker på när du vaknar: Vad är det för väder?
Piercings: Öronen.
Tatueringar: Ja, en. Ska snart ta mig tid att gå beställa tid för nummer två!
Namn på barn: Lilla prinsessan (hon har rätt så ovanliga namn, så mycket kan jag avslöja)
Vad vill du bli när du blir gammal?: Väl omhändertagen
Drömjobbet: Det jag har nu!
Favoritmat: Tacos
Sport: Ridsport
Glass: Är inte jätteförtjust i glass så jag har ingen favorit
Godis: Lakrits eller väldigt mörk choklad
Låt: 22 accacia avanue med Iron Maiden
Helgdag: Lördag.
Årstid: Sommar

Senast jag...

Skrattade? Några timmar sedan.
Grät? Några timmar sedan när lilla prinsessan fick mig rörd till tårar (se tidigare inlägget)
Kollade på film? Igår, eller i förrgår...
Drog ett skämt? *Hahahaha* jag drar typ aldrig skämt!
Sjöng en sång? Tidigare idag när jag sjöng med lilla prinsessan och sjöng duett med radion

Just nu...

Vad ser man utanför ditt fönster? Mörker och en gatlampas gula sken
Lyssnar du på musik nu? Nix
Vad har du på dig? Tunika, underkläder och strumpor
Vad är det på din musmatta? Blå och en handledsstödsbula

Har du...

Blivit kallad hora? Har jag säkert blivit, men inte vad jag har lagt på minnet!
Ljugit om din ålder? Absolut. Förr om åren var jag äldre, nu är jag yngre ;-)
Bråkat utan anledning? Självklart

Har du under den senaste månaden...

Druckit alkohol? Ja
Rökt? Nej
Shoppat? Mer än jag borde
Skejtat? Hallå där, jag hade brutit alla ben i kroppen om jag försökt. Så NEJ det har jag inte gjort!
Bakat? Nä
Motionerat? Nix
Solat? Nä
Haft sex? Ja, fast jag kan ju inte påstå att det är konstant imma på sovrumsfönstret
Pussats med någon? Jajamensan, varje dag!
Pratat i telefonen mera än i 60min? Absolut

Vem..

Kan du lita på? Allra bästaste bästisen L, svägerskan M och så pappamannen förstås
Vet allt om dig? Ingen, egentligen, men i stort så vet väl ovanstående personer det mesta om mig.
Längar du efter? Syster K och hennes dotter A, syster H´s bebis, allra bästaste bästisens bebis, flytten, sommaren och säkerligen en miljon saker till!!!

*kramar*

Kvinnligt beteende?

Det bara måste vara så. Det bara måste vara ett typiskt kvinnligt beteende... Jag slår vad om att inga karlar tänker på det här viset. Bara kvinnor! Vaddå??? undrar ni nyfiket. Jo att jag liksom idag stod på bilprovningen för att besiktiga bilen och i princip skämdes för att jag kom dit med en skitig bil, att jag inte hunnit tvätta den innan. Tror ni besiktningsmannen ens tänkte tanken: "Hur f-n kan hon komma hit med en skitig bil?"
Jag kan lova att jag är precis likadan med alla liknande saker. Ska jag gå och få en pedikyr så kan ni tro att jag bokar en tid lååååångt fram så jag hinner fila till och få mina fötter någorlunda snygga. Man vill ju inte skämmas när man ska visa upp dem för en fotvårdsspecialist. Eller när jag ska gå på en ansiktsbehandling, några dagar innan ägnar jag lååååååång tid till att plocka mina ögonbryn. Man vill ju inte se ovårdad ut när man kommer till hudterapeuten (som ändå ska plocka ögonbrynen). Eller om jag ska till tandläkaren, oj vad flitig jag blir med tandtråden.
Det bara måste vara ett typiskt kvinnligt beteende. Man vill inte framstå som en sluskig slarver.
Hursomhelst, bilen gick igenom besiktningen och lilla prinsessan tyckte helt klart att det var jättespännande. Bilen var uppe i luften och den hade ju fått en slang i rumpan!! Ja, för oss andra så betyder det att de hade satt en avgasutsugarslang på avgasröret... Hon tyckte det var så spännande att jag med milt våld, under höga protester fick tvinga in henne i bilen när det var klart. Kanske något att föreslå för henne som yrkesval när hon ska välj till gymnasiet?
Och sen kan jag också meddela att vårt hus numera är sålt. Om tre månader flyttar de nya ägarna in. Och om 2,5 månad påbörjar vi vår utflytt! Jag längtar!!

*kramar*