Tänk om hon kan se och tala med de döda?!

Min käre far finns ju inte kvar i jordelivet längre, tyvärr. Det är snart fem år sedan han helt plötsligt, utan minsta förvarning, gick bort. Lilla prinsessan har således aldrig träffat honom. För några månader sedan så började hon helt plötsligt att prata om Morfar. Vi kunde t.ex. säga att vi skulle åka till mormor. "Ja och till Moffa också!" kunde hon då svara. Hon har pratat om att Moffa ska komma och hälsa på henne. I går var vi inne ett ärende på Telia. I butiken finns det ju såklart telefoner som ska provas av lilla prinsessan. Hon provar ett par stycken, tar sedan tag i en lur och börjar prata. Länge. Med "lyssnapauser". Prat, lite fniss och avslutar med "Puss och kjam!" Jag frågar vem det var som hon pratade med och hon svara som den självklaraste sak i världen: "Moffa"... Hmmm, kan döda kommunicera genom telefonen på det där viset? Jag får nog tillägga att det inte var första gången som hon pratade med Moffa i telefon. Fast jag har inte direkt reflekterat över det, inte förrän igår.
I morse kom hon in till oss på morgonen. Det var fortfarande mörkt. Lilla prinsessan ville tända lampan men jag sa nej. Hon mumlade något till svar som jag inte hörde och så sträckte hon ut sin arm för att tända. "Nej, sa jag!" sa jag till henne. "Jag vill sova, du får inte tända nu!" "Men mamma, spökena är rädda för mörkret!" Jaha, vi har mörkrädda spöken! Såklart fick hon tända en lampa då! Inte kan vi ha mörkrädda spöken i huset! Och visst kan det stämma att vårt husspöke är mörkrädd! Det är ju en liten pojke som bor här hos oss. Jag har själv "sett" honom. Ärligt, nu måste jag verkligen ta reda på om det faktiskt kan ha varit så att det en gång bott en pojke, i säg 5-6 års åldern, här som nu har blivit "spöke"...

*kramar*

Varde ljus!

Idag har vår supersnälle elektriker varit här hela dagen och kopplat in all el i köket! Så nu slipper vi förlängningssladdat kors och tvärs för att ha ljus i köket, vi kan ha mikron i köket i stället för på en stol vid TV-rummet och snart kan vi flytta in kyl och frys från kontoret till sina nya platser i köket! Och i källartrappen har vi fått tillbaka elen också, så nu slipper vi treva oss fram i en livsfarlig trappa ledda av ljuset från en liten ficklampa! I februari (efter födelsedagskalas, jul- och nyårsfirande och semester) så ska vi börja dra i alla eltrådar i hela huset. Byta elcentral och snygga till eldragningen, från övervåning till källarplan. Ett nödvändigt ont, men den eldragning som idag finns i huset är från antingen 1945 (husets byggår) eller så är det amatörmässiga nydragningar som är allt annat än godkända! Lite livsfarligt, enklat beskrivet. Men nu är i alla fall köket elsäkert. Alltid en början.

*kramar*

Ögonlocksförkortning?

Kan man göra det? Två öonläkare har idag "hmmm":at, skakat på huvudet, kliat sig i huvudet, småpratat med varandra och färgat mitt öga med gul vätska, lyst i ögat, kollat trycket i ögat och dragit och vänt på ögonlocket. Så nu är det som en uttjänt rullgardin :-)
Ögat då? Nej ingen fara alls med själva ögat. Inga repor på hornhinnan, inet konstigt alls med ögat, faktiskt. Men med ögonlocket! Det är tydligen rejält irriterat så det är totalt linsförbud i minst 3-4 veckor! Salva i ögat varje morgon och kväll i 7-10 dagar. Återbesök om det inte blivit bättre efter då 4 veckor... *suck* Men jag är väldigt glad för att det inte var någon skada på själva ögat!
Lilla prinsessan skötte sig precis så bra som man kan förvänta sig av en treåring och belönades med en tablettask...
Både hon och jag har dessutom varsin öm överarm sedan sprutorna igår eftermiddag. 4 veckor kvar till nästa stickdags!
Så nu är vi hemma igen och lilla prinsessan och jag ska mysa ihop oss i soffan och vila. Det var en tidig morgon för oss båda.

*kram*

Ögonkliniken i morgon...

Undrar hur det ska gå? Kl.8 på morgonen ska jag vara där och jag måste ju ha lilla prinsessan i släptåg... Så länge de inte behöver bedöva ögat är ju allt lugnt. Sist jag var där, efter att pappamannen råkat fastna med sitt finger i mitt öga (men den historien tar jag inte nu...) så droppade de bedövnigsdroppar i ögat. Resultat: jag kunde inte se på hela dagen! Blir spännande att ta sig hem från lasarettet med Ongen och sen vara hemma med en treåring, ensam, utan att kunna se! Men det ska väl gå det med. Hoppas ju att de slipper bedöv ögat. Men det är så himla obehagligt när de bänder upp ögonlocken åt alla håll och kanter. Jag hoppas att det inte är något allvarligt. Men efter att ha låtit ögat vila från linser sen i måndags kväll, så känns det i princip som vanligt nu. Lite "grusigt" på morgonen/förmiddagen, så kanske det var en rispa på hornhinnan trots allt som nu då fått läka?!
Snart dags för massa sprutor! *hua*

*kramar*

Självplågare?

Alltså, jag bara måste vara en självplågare. Lägg till att jag även kommer vara barnmisshandlare OCH mansmisshandlare :-)
I morgon är det dags för vaccinering. Alla tre ska få varsin första spruta (av tre) av Twinrix mot hepatit A och hepatit B. Jag och pappamannen ska dessutom ta varsin spruta mot polio plus att jag ska passa på att förnya min difteri/stelkramp. Tja, tre sprutor på en dag för mig... *ajajajaj* fast sen är vi skyddad för minst 30 år framåt! Pappamannen får "bara" två sprutor i morgon och turligt nog blir det bara en för lilla prinsessan, men hon ska å andra sidan få sin första grogg Dekural. Återstår att se om hon tänker dricka det. Funderar på att ta en sådan grogg själv också, så slipper vi förhoppningsvis tjuriga magar... Räserbajs är ju aldrig kul, men det är desto mindre kul att få det i tropikvärme där det är hyfsat svårt att hålla vätskebalansen ändå, i alla fall på en treåring! Sen pausar vi från sprutor i ca tre veckor innan det är dags för Twinrixspruta nr.2 för oss allihop.
Tänk, vi betalar massa dyra pengar för att plåga oss själva! Hela sprutkalaset kommer landa på ca 3800 kr!!! Men man får väl se det som en billig investering med tanke på att skyddet räcker i minst 30 år plus att vi kommer slippa massa läskiga sjukdomar! Vi ska ju bara ha roligt på semestern!
Nu, dricka en hemmalatte och sedan kanske assistera pappamannen lite i köket! Jaaaaa, det kommer snart bilder!

*kramar*

Ögonuppdatering

Jag fick en akuttid hos min optiker. Åkte dit och hon tittade, men kunde inte se något. *suck* Hon kallar in en annan optiker, men hon kunde inte heller se något. *suck* De färgar mitt öga med gul koksaltlösning som då tydligen samlar sig kring ett område om det är skadat och i mitt fall verkar det som att jag har fått en liten rispa på hornhinnan. *suck* Linsförbud tills det är helt ok och remiss är ivägskickad till ögonkliniken på lasarettet, "för säkerhets skull" som det hette.
Ont gör det och irriterat känns det. Hoppas det inte dröjer allt för länge innan jag får tid på lasarettet... Just nu hoppas jag bara att ögat blir bra tills vi ska åka på semester!

*kramar*

Glasögonorm

Idag har jag fått parkera en cykel på näsan. Jag är glasögonorm. Det är jättelänge sedan jag hade tittorna en hel dag. Oftast brukar jag bara ha dem en stund på kvällen och ibland på morgnarna på helgen. Men nu måste jag ha dem hela dagen. Och snart ska jag ringa en ögonläkare... Jag har haft något på baksidan av ögonlocket som liksom "skavt" mot ögat. Skavet har ju inte kännts när jag haft linserna i. Men idag så vände jag lite på ögonlocket för att se vad det är som finns där som skaver. Jaha, en stor knuta, ungefär i en ärtas storlek!!! Kanske inte så bra att ha linser... Så det fick bli googlarna idag. Fast det är inte skönt. För nu liksom skaver den där "ärtan" hela tiden. Har inte tid att få några konstigheter nu! Jag hoppas det är något helt ofarligt som försvinner snabbt av sig själv nu när jag inte tänker använda linser på ett tag. Och att "ärtan" inte skadar själva ögat på något vis. Lika bra att ringa en ögonläkare med en gång... Fasiken då.

*blinkblinkblinkblink...*

Man är inte sexig när man steker pannkakor

Upp i ottan i morse, som vanligt på söndagarna eftersom lilla prinsessans ridlektion börjar 8.30 *gääääääsp* Man var ju inte jättepigg efter att ha städat bort lite av allt murbruksdamm fram till 1-tiden på natten. Hoppning med lilla shettisen Freja. Hon är pigg och kvick i vanliga fall, men lägg till några minusgrader, snö och ett hinder så har ni en liten ponny som höll på att krypa ur skinnet. Lilla prinsessan kläckte ur sig, lillgammalt som vanligt (jag vet inte var hon får sina uttryck ifrån); "Åh, vilken härlig dag idag!"
En snabb sväng inom en biltvätt på vägen hem och gissa vad?! Vår bil är silverfärgad!! Det hade jag nästan glömt bort, jag trodde den var smutsgrå...
Hem och stoppa Ongen i badet och jag började grädda pannkakor till lunch. Iklädd strumpor, t-shirt och trosor är man inte sexig när man steker pannkakor. När pannkakan har gräddats färdigt och man vänt den och skakar loss den från järnet (så den ska lägga sig rätt inför stekning av sidan 2) ja, då upptäcker jag att det inte bara är pannkakan som skakar fram och tillbaka. Nej, det gör även vissa mer löst sammansatta delar av den här mamman. Allt från midjan och ner till knäna skakar fram och tillbaka i takt med pannkakan... Undras om det är en pik från min kropp att jag borde röra på mig. Ni vet, motionera... Tål att tänkas på i alla fall.
Fast nu ska jag sova.

*kram och godnatt*

Host, host...

Min, för övrigt väldigt dåligt skötta, astma mår inte jättebra just nu. Ett tjockt lager av damm virvlar runt i hela huset. Vi började ju igår med att knacka fram tegelväggen och har fortsatt under dagen i dag. Pappamannen knackar fortfarande ner gammal puts och mer och mer tegelvägg kommer fram! Jag har blivit förvisad från köket... Innan idag så såg våra möbler och golv som hämtade från något gammal spökslott. Ett tjockt lager av finfint damm låg över dem! Sen kom vi på att vi kunde hänga upp ett par gamla lakan för dörrarna in till köket... Lätt att vara efterkloka. Förhoppningsvis så blir det klart i morgon med det här skitgörat. Men jösses vad det kommer bli fint! Vi kommer ha en egen liten caféavdelning i vårt kök. Ett kök som kommer vara som ett riktigt mingelkök. Åh, jag vill att det ska vara färdigt NU! Men... den som väntar på något gott... Fast nu tycker jag faktiskt att vi har väntat färdigt! I stort så ska ju allt vara klart till lördag morgon. Det är ju vår deadline för då ska vår elektriker koppla på all ström. Efter det så kommer det bara vara målning och sätta kakel kvar. Ja, jag ser att vi nog kanske blir klara till lilla prinsessans födelsedag. Eller iaf till jul! Härligt!

*kramar*

Lugn, bara lugn

Det kommer bilder på nya köket. Jag lovar! Men det blir inte idag. Det kan jag också lova! Ni ska få se hur det såg ut innan vi började riva i det och hur det sett ut under tiden, fram till helt färdigt. Fast helt färdigt dröjer fortfarande några veckor!

Idag tog jag och lilla prinsessan bilen till Trelleborg för att hälsa på Moder Jord. Lilla prinsessan och hennes två yngre kusiner, Muffin och lilla N, skulle julfotograferas. Jag kan ärligt säga att jag är måttligt intresserad av julfotograferingar, men det var tre jättefina små tjejjer som tog plats på fårskinnet framför fejkbrasan och glatt lät sig fotograferas. Ja, ända till lilla prinsessan började skruva på sig och högt deklarera att "Jag måste bajsa!" och till lilla N fick syn på sin mamma och illvrålade tills hon var alldeles röd kring ögonen. Jag hoppas fotografen lyckades fånga tre små leenden, gärna på samma bild! Bara Moder Jord blir nöjd så är jag nöjd!
Att köra hem från Trelleborg var inte lika spännande. Massor av snö på vägen och mer kom det från nattsvarta himlen. Busiga änglar idag som haft kuddkrig hela dagen :-)
Vi kom hem, men det gick inte fort. Det var bara ett körfält som var snöfritt i princip hela vägen.
Och när vi kommer hem, ja då har pappamannen rivit ut hela gamla köket! Och vad tror ni den här mamman ser då? Jo, att på den biten av väggen vi tänkt placera kyl och frys, där finns ju faktiskt en gammal tegelvägg bakom putsen! Vad tror ni den här mamman får för idé då? Jo, om vi flyttar kyl och frys till andra änden av den här väggen så knackar vi fram tegelväggen! Sagt och gjort, så det satte vi igång med strax efter 22.30 i kväll! Det kommer bli skitsnyggt och har vi riktig tur så kan vi, i framtiden, koppla in en gammaldags gjutärnskamin i det hörnet för murstocken går där! Tänk vad mysigt, en gammal vedspis i köket! En sån där som man faktiskt kan laga mat på också! Shit alltså, det här köket blir bara bättre för var dag som går! Och ja, det kommer bilder. Men nu ska jag gå och sova så jag orkar leka i snön (om den fortfarande finns kvar) i morgon och knacka ner mer gammal puts från tegelväggen!

*kram och god natt*

Tänder ett ljus

Idag tänder jag ett ljus för lilla Amanda som i dag begravdes...
Jag kan inte sluta tänka på hur förbaskat orättvist livet är. Men jag är ju av den sorten som vägrar tro på att människan dör och sen bara tar allt slut. Jag vill så innerligt gärna tro att det finns något "liv" efter vårt jordeliv. Därför kan jag inte låta bli att säga att jag verkligenverkligen tror att Amanda sitter på sin alldeles egna stjärna och tittar ner på sina föräldrar, åker kana på regnbågen med de andra änglarna. När det regnar så är det änglarna som gråter för att en av dem har fått lämna himlen för att födas på nytt här hos oss på jorden. Dammtussarna som samlas under sängen ibland är bara en slarvig liten ängel som glömt sina tofflor när hon eller han har varit på besök för att titta till sina nära och kära...
Ibland kan jag se i ögonvrån hur en skugga rör sig och jag känner att det finns "någon" eller "något" där. Jag kan känna en närvaro, en närvaro som inte kan beskrivas utan som måste upplevas. För mig är det självklart, för andra är det nonsens. Men jag vet; änglar finns!

Sov gott, lilla Amanda.

*kram*

Nu har vårt hem ett fungerande hjärta igen

Det sägs ju att köket är hemmets hjärta. Vårt hem har haft lite allvarliga hjärtflimmer de sista månaderna och drabbades av totalt hjärtstopp i lördags. Men med lite defibrillatorhjälp och ett hjärtbyte så fick vi igång köket idag! Nu har vi vatten i köket och diskmaskin, spis och ugn funkar! Äntligen! Nu har vi 1,5 vecka på oss att riva ut det gamla köket och en innervägg och förbereda lite för eldragning samt att innertaket ska upp. För sen kommer elektrikern och ska koppla på all el i köket! Tur att jag har en pappaman 2008 som kan jobba 24/7 :-). Han får vila på semestern sen i januari :-). Skämt åsido, jag är mäkta imponerad och stolt över vad min käre make har åstadkommit hittills och jag kan garantera att jag inte kommer bli besviken på resten som ska göras! Han är duktig, vår pappaman!

*kram*

Aldrig mer Max i Hyllinge!

Åh, jag är arg så jag kokar! Efter en liten planeringsmiss i köksrenoveringen så står vi utan vatten (och diskmöjligheter) i köket och har numera inte heller någon spis! Så middagen idag skulle bli Mc Donalds, men på väg till Hyllinge så bestämmer vi oss för att ta Max istället. Eftersom regnet öste ner och Max har en DT så blev beslutet lite mer fördelaktigt, lat och bekväm som man är. Valet visade sig vara helgens stora misstag. Ungefär 17.15 tas vår order emot (enligt kassakvittot) och 17.30 betalar jag. Observera; BETALAR! Inte sag att jag får maten då, nejdå... den får vi vänta på i åtminstone 10 minuter till. Eller ja, bara lilla prinsessan MAX-box. Pappamannens och min hamburgare har vi redan fått, så de börjar ju bli lite småkalla. Jag får väl erkänna att jag inte var världens trevligaste utan mer en riktig bitch när vi ääääntligen får maten och kan köra hemåt.
Ok, hem och in och vi äter. Smakar ändå ganska ok för att vara fesljummet. Men är man hungrig så går det mesta ner. När vi har ätit upp och börjar samla ihop skräpet så kastar jag ett öga mot korken på lilla prinsessans mjölk. 051108... Hmmm, vad är det för datum idag? 161108. För i helvete, vi har precis gett Ongen 11 dagar gammal mjölk!!! Pappamannen ringer med en gång tillbaka till MAX och framför klagomålet och passar samtidigt på att påpeka den enormt långa väntetiden och faktiskt ganska dåliga servicen. Men framförallt, hur sjutton kan det vara så att de har 11 dagar gammal mjölk som de säljer till sina kunder?!?! Hur som helst, vi blev lovade kompensation (skrattretande nog så blir det väl frikuponger på MAX...). Nu hoppas jag bara för allt i världen att vår lilla prinsessa slipper bli sjuk i magen. Mjölken luktade lite gräddaktigt, men det var inga klumpar i den, då hade vi ju reagerat när vi hällde upp den. Pappamannen smakade en liten klunk och tyckte inte att den så smakade jättekonstigt, men kanske inte helt som mjölk ska smaka heller. Kanske lite gräddaktigt... Men han förvarnade vice restaurangchefen (som han pratade med) att blir vi tvungna att ta VAB på grund av att hon blir sjuk så kommer vi kräva ekonomisk ersättning. Men just nu skiter jag i allt vad kompensation heter, bara hon slipper bli magsjuk, stackaren. Jag känner mig som världens sämsta mamma som inte kollade datumet INNAN hon fick dricka av mjölken. Jag som alltid är så himla noga med det annars. Än så länge är det lugnt, men matförgiftning har väl upp till 12 timmar på sig som "inkubationstid", om det inte är akut matförgiftning för då kommer det nog ganska omedelbart i retur.

Annars bjöd helgen igår på ett GeKå´s besök ihop med min Moder Jord och min syster H och Lilla N. Vi fick köa i ca 45 minuter för att komma in och jag var väl ungefär tre meningar ifrån att bli åtalad för "hot mot tjänsteman" eller tja.. kanske det t.o.m. hade kunnat bli "våld mot tjänsteman" om inte den där lilla testosteronstinna mesvakten hade slutat vara uppstudsig. Han hade visat oss (gått vid sidan om oss och ca 10-12 andra personer) och visat oss slutet på kön. När vi stått där i ca 5 minuter har han mage att komma och säga att vi står fel, att vi trängt oss och att vi ska gå runt och ställa oss sist i kön (som nu var en svans på kanske 50 meter som han tyckte vi skulle ställa oss bakom)! Ni som känner mig vet att jag har rejält hett temperament och såklart tände jag på alla cylindrarna på en gång! Resultat? Vi fick stå kvar och "lösa köproblemet själva". Ett problem som aldrig var något problem innan han kom och tjafsade och som vi som stod i kön naturligtvis löste på ett helt oblodigt och totalt vuxet sätt! 1-0 till mig!

Pappamannen har kämpat rejält med köket i helgen! I fredags hämtade vi hem innertaket som nu står och väntar på att få bli uppsatt. I går hämtade han och Lilla Prinsessan (med hjälp av farfar och G) hem bänkskivan och vasken. Dundersnyggt!!! Idag har vi sågat ut hålet för induktionshällen och nu ska vi ta hål i vasken för kranen. På tisdag kommer vår supersnälla elektriker och kopplar in nya spisen och ugnen och då kommer vår minst lika snälla vvs:are och kopplar på vattnet till vasken och diskmaskinen! Åh, jag längtar efter min diskmaskin!! Tänk, på tisdag kväll har vi ett helt nytt fungerande kök! Så nu ska vi bara sätta fart och riva ut det gamla helt och hållet! Äntligen, äntligen! Det nya köket är så himlahimla fint!
Nu, dags för mig att assistera pappamannen vid håltagningen för kranen! Sen, olja in bänkskivan!
Håll nu tummarna för Lilla prinsessan inte blir sjuk!

*kramar*

P.s. Som rolig anekdot så kan jag tillägga att jag idag lyckades dammsuga upp en ficklampa. Dock var den lätt att lokalisera i dammsugarpåsen då den var tänd när den slukades av snabeldraken!

Ösregn

Usch vad det regnar och blåser idag... Det märks verkligen att det är november. Riktigt ruskväder har det varit de flesta av dagarna nu i november. Jag och lilla prinsessan som hade tänkt gå långpromenad i byn idag och leka på varenda lekplats vi gick förbi... Vi får nog ställa in det. Jaja, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder. Visst, det stämmer ofast. Men inte idag. Jag har faktiskt inga gummistövlar. Det har aldrig blivit av att jag handlat mig några. Jag har förresten inga regnkläder heller... Så jag hade blivit väldigt våt med en gång. Inget roligt. Så nu blir det nog lite städning på förmiddagen och sen åker vi till favoritfaster M efter lunch och fikar lite.
Idag kommer pappamannen hem med lastbilen. Då har han hämtat innertaket till köket och sedan ska vi hämta bänkskivan också! Äntligen! Det ska bli så spännande att få se hur det blir! Bästa helg har vi vårt nya kök helt fungerande! I morgon kommer vår vvs:are och kopplar ur gamla vasken och vattnet, så då är vi utan vatten i köket i en vecka. Han kan inte koppla in den nya vasken eftersom vi måste olja in bänkskivan några gånger innan vi kan lägga den på plats. Tänk, nu kan vi snart se slutet på den här renoveringen som har tagit heeeeela hösten! Men det är värt det, det blir verkligen jättefint! Igår blev pappamannen färdig med att få alla handtagen till skåp och lådor på plats. Superfint! Jag ska lägga upp några före- och efter bilder sen när det är färdigt.
Nu; toabesök, lite frukost och sedan; stadigt tag om dammtrasan och dammsugaren :-)

*kramar*

Livet och döden

Det är knappt fem år sedan som jag tänkte så här mycket på det här med livet och döden som jag gör nu. I januari är det fem år sedan lilla pappsingen gick bort. Det var jobbigt. Inte bara för att jag miste min älskade pappa, det var så många jobbiga beslut som skulle tas. Begravning med gravplats eller minneslund, vilka kläder pappa skulle få ha på sig, kista, blommor, musik... Det kändes groteskt och gjorde mig illamående att sitta och bläddra i en fotokatalog med bilder på olika kistor där de beskrevs på ungefär samma sätt som om du ska köpa en vagn, bil eller vad för någon annan pryl som helst. Att välja kläder åt sin pappa... När har jag någonsin gjort det tidigare? Nu fick pappa en fin gravplats, kista och blommor. Kläder som var fina och samtidigt bekväma. Musik som vi vet att han tyckte om.
På något sätt känns det ändå mer naturligt att som barn göra alla de här tunga besluten för sin pappa (eller mamma) än om man som förälder ska göra det för sitt barn.
Jag minns att när pappa dog så stannade livet upp. Jag kunde inte begripa att folk fortsatte stiga upp, gå till jobbet, att bussar fortsatte köra efter tidtabell eller att klockan fortsatte ticka på. Tiden och livet hade ju stannat! Livet fortsatte precis som vanligt, fast min pappa var död. Förstod inte folk det? Förstod inte folk att min pappa var död? Fast det var ju bara mitt liv som hade stannat upp. Jag var övertygad om att jag aldrig någonsin skulle kunna vara riktigt glad igen. Men det kan jag. Jag kan prata om pappa och minnas honom som han var. Jag kan skratta. Tiden läker inte alla sår, men jag har lärt mig leva med de fula ärr som såret har gett mig.
Att jag har funderat så mycket på livet och döden just den här veckan beror till största delen på grund av det som hänt min vän S och hans fru. Jag har fortfarande så svårt att greppa att er lilla dotter inte ens hann börja livet innan det tog slut. Jag kan inte ens i min vildaste fantasi förstå vad det är som ni tvingas gå igenom just nu... Det enda jag hoppas är att ni finner styrka hos varandra och era nära och kära. Att ni fortfarande har tron kvar på livet, trots att det visat sig från en av sina mest orättvisa och ofattbara sidor.

Livet och döden, så vitt skilda men ändå hand i hand.

*kramar*

Peptalk

Idag hade jag behövt ett litet hov, gärna av snygga karlar, som gick ett par steg före mig och efter mig och bara överöste mig med komplimanger och uppmuntrande ord. Det hade gärna fått stått en flaska bubbel (det gör det ju förvisso, kom jag på!) på mitt skrivbord och framdukat med lite färska jordgubbar och god choklad när jag kom till jobbet i morse. En person som gav mig lite massage då och då. Och som lite extra kunde jag ha fått jobba halv dag (på min redan halva dag) fast med vanligt betalt. Ja, jag hade behövt det idag. Idag var liksom ingen bra dag. Alldeles för mycket konstiga tankar som snurrade i huvudet redan innan jag vaknade till ett mörkt, blåsigt och regnigt Skåne. November. Idag var ingen rolig dag. Måndag. En stormig måndag i november, det är ingen bra kombination. Inte på något sätt. Jag har i smyg börjat hålla lite nedräkning. Nedräkning till min semester. Det är den här veckan och fem veckor till. Jag jobbar fyra dagar i veckan, så det ger 23 dagar kvar att arbeta på. Sen är jag ledig i fem (5!!!) veckor! Ja, jag ska in och jobba tre dagar innan vi flyger till västindien, men det räknar jag liksom inte med. För er som undrar; nej, jag har inte heller mer än fem veckors semester per arbetsår. Och ja, jag var ledig fem veckor i somras, så mina semesterdagar borde vara slut. Men nej, det är de inte. Vi har snålat med föräldradagarna för lilla prinsessan. Vi har massor med dagar kvar och sen vi båda började jobba igen, så använder vi dem för att dryga ut sommarsemestern och passar på att ta lite extra ledigt vid jul.
Så det känns ändå ganska okej. Trots att det är måndag och november och stormen och regnet har tilltagit igen. Det är ju snart semester!! Sol, värme och salta bad. Piña colada i skuggan av en palm. Kanske en riktigt god färskrullad cigarr? Det ska bli så skönt!

*kramar*

Jag har den äran att gratulera.

Grattis på din födelsedag, pappamannen!

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, så det får räcka med det. Love you!

*pöss*

Mitt djupaste deltagande i er sorg...

För det första; S och R, ett stort grattis till er lilla flicka.

För det andra; mitt djupaste deltagande i er sorg efter er lilla flicka.

Jag sitter bara och tänker "Varför? Varför skulle det hända? Varför är livet så jävla orättvist?"

Salikons rosor har vissnat...

*kram*

Ny Layout

Försökte göra om lite här, utseendemässigt, i min blogg... Fast jag vet inte om jag gillar resultatet. Men det får duga så länge...
Är hemma idag med och lilla prinsessan är också hemma. Hon är inte sjuk, men jag ville ha lite sällskap idag. Och slippa köra henne 10 minuter till dagis, sen hem igen och samma runda när hon ska hämtas. Ego? Ja, kanske det... men jag vill ju faktiskt ha henne hos mig och mysa hela dagen. Och det funkar i några minuter. Nu har hon precis startat Ice Age och tittar på den, så då passar jag på att surfa lite.
Snart lunchdags!

*kramar*

hemma, jobba, hemma...

Vilken vecka! I måndags var jag hemma för jag hade dunderhuvudvärk. I går masade jag mig till jobbet. Och det funkade bra. Sen på kvällen igår börjar jag känna mig hängig, frossig och får ont i halsen. Jag vaknar i natt och har ruskigt ont i halsen. Halsflussont i halsen... Febrig, varm, svettig, ont i ena örat. I morse när jag vaknar har jag inte alls ont i halsen. Däremot frossig och feberkänsla, tjock i bihålorna och svalget. Så jag är hemma idag igen. Och tänker vara hemma imorgon också! Så det så! Kommer det halsonda tillbaka så ringer jag en läkare för halsprov. Vill ju inte gå runt med halsfluss och smitta alla i min omgivning. Tungan då (som jag gnällt så mycket om)? Jo, tack... den känns så himla mycket bättre idag!
Nu ska jag kurera mig. Kan ju inte vara sjuk till helgen. Pappamannen fyller år på lördag och har bjudit till kalas. Så huset måste totalsaneras på fredag, helt ärligt så minns jag inte när jag dammsög sist... Eller tvättade en maskin tvätt... Jag har blivit så slarvig. Fast det känns bra!

*kramar*

Snart klipper jag av min tunga!!

Nu har de flesta blåsorna längst bak på tungan börjat försvinna. Men vad händer? Jo, två nya längst fram på tungspetsen! Eller blåsor... det syns inga blåsor på tungan utan det gör bara punktvis för jäkla ont. Det är som att det är en litenlitenlitenhård "kula" inne i tungan precis under på de ställen där det gör ont. Som grädde på moset har jag fått helt underbara svinkoppor i det där lilla vecket, ni vet, mellan underläppen och hakan. ASSNYGGT! Jag fullkomligt älskar såna här underbara tillstånd som lägger sig som bomull kring psyket *ironi på högsta nivå*
Idag körde jag lilla prinsessan till dagis och körde sedan hem igen. Huvudvärken sprängde och nacken var stel. Ja, plus sen då en tunga som gör så förbaskat ont varje gång jag ska säga ett ord. Nä, en dag helt ensam hemma i lugn och ro och massa vila, det behövdes! Jag ska ge det ett försök med jobbet i morgon... men jag lovar inget.

*kramar*

"Snart 3-årigt litet monster säljes!"

"Alla tillbehör ingår! Billigare vid snabb affär!"
Tror ni man kan skriva så i en annons på Blocket? Nu ligger hon risigt till den unga lilla damen... Pappamannen och jag är inte så glada på lilla prinsessan idag. Rackartyget (som resulterade i ett antal minuter i trappan och sedan att hon ögonaböj, efter ursäkt och kramar, skickades upp på sitt rum för att sysselsätta sig med mer barnanpassade saker) innefattade ett obevakat ögonblick, en skruvmejsel, ett barnparaply och en rostfri kylskåpsdörr. Kan ni scenariot framför er? Det är ganska svårt att ens i sin vildaste fantasi kunna förutspå hur mycket en snart treåring hinner med på en ytterst kort stund.
"Vår" elektriker F var här idag och kopplade in lite el i köket, pappamannen stod med huvudet inne i ett köksskåp och jag skulle ordna med lite kaffe åt de två hårt arbetande männen. Lilla prinsessan är med oss i köket och försvinner in på kontoret. Inget konstigt med det, hon har en del av sina leksaker där. Vad ingen av oss ser är att hon norpat åt sig en liten skruvmejsel. Med en skruvmejsel i handen och helt obevakad växer hornen i pannen ut väldigt snabbt. Vips så var det ett par tre hål stuckna i paraplyet och sen fick sig då också kylskåpsdörren väldigt fina djupt inristade mönster... *gaaaaah* Jaha, i ungefär ett halvår klarade sig dörrarna utan blessyrer. Men man får väl se det som pappamannen sa: "Ja, det är ju trots allt bara skador på materiella ting..." Och det har han ju rätt i. Men ändå... Det hade ju varit roligt om dörrarna fick vara fina när vi sedan flyttar tillbaka kyl och frys in i nya, fina köket igen (nu står de för tillfället på kontoret). Men, men...
Någon som vet om man på något sätt kan polera upp repor i rostfri kylskåpsdörr? Förslag tas tacksamt emot!

*kramar*

Ingen feber

och faktiskt känns det idag bättre än tidigare med tungan! Vad det än är som min stackars tunga råkat ut för, så är det förhoppningsvis på väg bort!
Nu; duschen. Sedan; ut i vintern och rasta liten prinsessa. Just nu skakar väggarna i huset då hon har disco med pappamannens technoskiva igång! Så jo... hon behöver nog komma ut och rasta av sig lite om en stund :-)
Vädret i S. Vram denna morgon: Solen börjar precis bryta sig igenom snömörka moln, frost över marken och strax under nollgradigt. Härligt!

*kram och god morgon*