Nu är lilla prinsessan helt blöjfri! Ingen blöja på dagen sedan typ maj och ingen blöja på natten sedan i söndags! Dagliga olyckor har hänt vid några tillfällen, men de är lätträknade. Nattliga olyckor har vi inte haft några alls.
Duktig hon är, min stora lilla prinsessa!
*kram*
lördag 16 augusti 2008
fredag 15 augusti 2008
Jag kan flyga, jag är inte rädd....
Fy fasiken, jag har redan fjärilar i magen och är livrädd inför flygresan vi ska göra om fyra (4!!!) månader... Det är inte klokt vad jag är flygrädd. Dessutom ska vi flyga över Atlanten i en Boeing 747, den plantyp som har störst kraschstatistik i världen! Det spelar ingen roll att kraschstatistiken beror på att det planet är det som flygs mest och att det är det planet som det finns flest av och självklart är det därför det är överrepresenterat i flygkrascher. Och ja, flyga är generellt det säkraste transportsättet. Det spelar ingen roll!!!! Jag är livrädd ändå! Jag får nog ta mig till en flygdoktor, få utskrivet lite lugnande och ta vägen inom systemet och handla mig en flaska whiskey. Då kan de rulla ombord mig halvt medvetslös...
Hur som helst, i början av januari så ska jag sitta på det där förbaskade planet och flyga till Dominikanska Republiken. Sen får vi hoppas att vi kommer helskinnade både dit och hem. Att flyga är liksom det mest omänskliga som finns. Jag tror att det egentligen är med flygplan (flygplanstillverkare/konstruktörer) som med humlor. Egentligen borde inte humlor kunna flyga sett till tyngd, storlek och vingstorlek. Men de vet inte om det och därför flyger de. Småbarn är också ett bra exempel; en ettårings fötter är alldeles för små i förhållande till barnets längd och vikt så egentligen borde de inte kunna gå, men de vet inte om det och går i alla fall... Lite så är det nog med flygplanstillverkare/konstruktörer. De ritar och räknar och så får de fram en skiss som borde funka och eftersom de själva är så övertygade om att det här metallmonstret visst kan flyga, så kan det flyga. Och vi andra som sätter oss i metallmonstret är minst lika dumma (utom jag då som verkligen ifrågasätter metallmonstrets flygkunskaper) och litar blint på några människor som står där stolta över sitt metallmonster och verkligen övertygar oss om att "joooooodå, det kan visst flyga (åtminstone på pappret!). Ingenjörer kallas de väl? de här människorna... Eller så kan man kalla dem för skräddarna i sagan om Kejsarens nya kläder.
Hur som helst, jag ska till västindien och om inte hela semestern ska gå åt till att ro över Atlanten så får jag nog snällt kliva ombord och hoppas på det bästa. Det finns ju trots allt syrgasmasker och flytvästar i händelse av nödsituationer...
*kramar*
Hur som helst, i början av januari så ska jag sitta på det där förbaskade planet och flyga till Dominikanska Republiken. Sen får vi hoppas att vi kommer helskinnade både dit och hem. Att flyga är liksom det mest omänskliga som finns. Jag tror att det egentligen är med flygplan (flygplanstillverkare/konstruktörer) som med humlor. Egentligen borde inte humlor kunna flyga sett till tyngd, storlek och vingstorlek. Men de vet inte om det och därför flyger de. Småbarn är också ett bra exempel; en ettårings fötter är alldeles för små i förhållande till barnets längd och vikt så egentligen borde de inte kunna gå, men de vet inte om det och går i alla fall... Lite så är det nog med flygplanstillverkare/konstruktörer. De ritar och räknar och så får de fram en skiss som borde funka och eftersom de själva är så övertygade om att det här metallmonstret visst kan flyga, så kan det flyga. Och vi andra som sätter oss i metallmonstret är minst lika dumma (utom jag då som verkligen ifrågasätter metallmonstrets flygkunskaper) och litar blint på några människor som står där stolta över sitt metallmonster och verkligen övertygar oss om att "joooooodå, det kan visst flyga (åtminstone på pappret!). Ingenjörer kallas de väl? de här människorna... Eller så kan man kalla dem för skräddarna i sagan om Kejsarens nya kläder.
Hur som helst, jag ska till västindien och om inte hela semestern ska gå åt till att ro över Atlanten så får jag nog snällt kliva ombord och hoppas på det bästa. Det finns ju trots allt syrgasmasker och flytvästar i händelse av nödsituationer...
*kramar*
fredag 8 augusti 2008
Jaha, "utmanad"... 8 sanningar om mig
Som rubiken säger, åtta sanningar om mig. Och jag har blivit "utmanad" av min fina vän L, så här kommer 8 sanningar om mig!
1. Jag är otroligt rastlös av mig och har gärna flera projekt på gång samtidigt bara för att kunna börja/fortsätta på något annat när jag tröttnat på det jag håller på med.
2. Jag har extremt överdrivet dåligt tålamod och tappar alldeles för ofta humöret på grund av det.
3. Jag är pedant. Var sak på sin plats och jag hatar stora tvätthögar, oordning och stök!
4. Jag är hypokondriker. Jag kan inbilla mig den ena sjukdomen efter den andra. Gärna allvarliga sjukdomar också. Men det jag fruktar mest är kräk!
5. Jag gjorde lumpen för att jag hade för dåliga gymnasiebetyg för att ens kunna läsa vidare, för lat för att ta ett "skitjobb" och hade ingen lust att leva på soc.
6. Jag har en gång i tiden haft en "mörk period" då jag hade svartfärgat hår, Dr. Martens kängor och gamla militärrockar som vinterytterplagg (ja, det var under en identitetskris första året i gymnasiet...)
7. Jag är tidsoptimist.
8. Jag har grymt dåligt karaktär vad gäller godis och sötsaker kontra träning. Hade jag bara hittat rätt balans där emellan så hade jag sluppit att alltid må dåligt över hur jag ser ut, kroppsligt.
Ja, den som vill kan ju berätta åtta sanningar om sig själv! Känn er utmanade, ni som läser här!
*kram*
1. Jag är otroligt rastlös av mig och har gärna flera projekt på gång samtidigt bara för att kunna börja/fortsätta på något annat när jag tröttnat på det jag håller på med.
2. Jag har extremt överdrivet dåligt tålamod och tappar alldeles för ofta humöret på grund av det.
3. Jag är pedant. Var sak på sin plats och jag hatar stora tvätthögar, oordning och stök!
4. Jag är hypokondriker. Jag kan inbilla mig den ena sjukdomen efter den andra. Gärna allvarliga sjukdomar också. Men det jag fruktar mest är kräk!
5. Jag gjorde lumpen för att jag hade för dåliga gymnasiebetyg för att ens kunna läsa vidare, för lat för att ta ett "skitjobb" och hade ingen lust att leva på soc.
6. Jag har en gång i tiden haft en "mörk period" då jag hade svartfärgat hår, Dr. Martens kängor och gamla militärrockar som vinterytterplagg (ja, det var under en identitetskris första året i gymnasiet...)
7. Jag är tidsoptimist.
8. Jag har grymt dåligt karaktär vad gäller godis och sötsaker kontra träning. Hade jag bara hittat rätt balans där emellan så hade jag sluppit att alltid må dåligt över hur jag ser ut, kroppsligt.
Ja, den som vill kan ju berätta åtta sanningar om sig själv! Känn er utmanade, ni som läser här!
*kram*
Lilla prinsessan och de otäcka insekterna
I onsdags när jag kom körande hem från jobb (ja, jag har börjat jobba nu :-P) så möter jag lilla prinsessan och pappamannen som är på väg till cykelhandlaren för att hämta en cykel åt pappamannens arbetskamrats son. Lilla prinsessan vinkar glatt och pappamannen och jag byter några ord genom bilrutan. Jag kör hem och de går vidare. Typ 10 minuter senare ringer mobilen ilsket och ja... jag svarar så fort jag kan, lite lätt irriterad då jag faktiskt satt på toa och inte hade en aning om var mobilen befann sig. Ännu mer irriterad blir jag när jag ser att det är pappamannen som frenetiskt jagar mig. Ända tills jag hör en förtvivlad pappamannen röst och en störtledsen liten prinsessa. En elak geting har stuckit henne. Mitt på ögonlocket (!) av alla ställen. Jaha, in i bilen så fort det går och köra och hämta upp dem. Pappamannen är ruskigt allergisk mot bin/getingar så vi vet ju inte om det vankas en sjukhusfärd för oss nu med Ongen. Men det blev (tack och lov) inget mer än ett rejält svullet öga och nu idag, fredag, ser det helt ut som vanligt igen! Men vem vet... kanske nästa stick genererar i en kraftig allergisk reaktion?!
Idag var det dags för nästa lilla kryp att bita henne. En yttepytteliten fästing hade tagit sig ett munsgrepp i hennes lår. Den försvann snabbt och lätt så nu får vi hålla koll där så det inte blir några följder av det.
Nu hoppas jag att insekterna har tuggat färdigt på min lilla prinsessa!
*kramar*
Idag var det dags för nästa lilla kryp att bita henne. En yttepytteliten fästing hade tagit sig ett munsgrepp i hennes lår. Den försvann snabbt och lätt så nu får vi hålla koll där så det inte blir några följder av det.
Nu hoppas jag att insekterna har tuggat färdigt på min lilla prinsessa!
*kramar*
onsdag 6 augusti 2008
Thank you Sterling!
Näst nästa resa är redan bestämd! Nästa resa blir ju Dominikanska Republiken i januari. Resmål är bestämt men datumen, hotell och flygresan är inte bokat riktigt än. Men näst nästa resa är redan bestämd och ska bokas så snart Sterling kommer ut med flygtiderna till Kreta! Vi åker till Chania på Kreta i slutet av maj. Långt dit, men jag längtar redan! Hotell har vi redan hittat och det kommer kosta oss knappt 4000 kr för 7 nätter inklusive frukost för mig, pappamannen och lilla prinsessan. Flyget står Sterling för! För igår när jag öppnade min inbox så hade jag, pappamannen och lilla prinsessan fått varsitt "ursäktsbrev" från Sterling där de beklagade förseningen i torsdag när vi skulle åka till London. Som kompensation fick vi vars ett presentkort på en tur/retur resa med Sterling vart vi vill inom Europa (förutom till Kanarieöarna)! Helt underbart ju!!! Tänk, under ett års tid så kommer vi att ha varit på tre utlandssemestrar! London, Dominikanska Republiken och Kreta!
Så, nu väntar jag bara på att flygschemat för vårens och nästa sommars flygresor kommer upp så ska vi boka den resan!
Men sen blir det nog lugnt på resfronten i något år. Vi måste ju hinna vara hemma också ;-)
*kramar*
Så, nu väntar jag bara på att flygschemat för vårens och nästa sommars flygresor kommer upp så ska vi boka den resan!
Men sen blir det nog lugnt på resfronten i något år. Vi måste ju hinna vara hemma också ;-)
*kramar*
tisdag 5 augusti 2008
Home sweet home
Ja, det är väl så man brukar säga?! Borta bra men hemma bäst. Och i det här fallet så stämmer det så väldans väl. Hemma bäst... London i all ära, men neeej. Jag trivs bättre här, där jag kan ha det lugnt och skönt... (för att citera Tjuren Ferdinand). Jag ska försöka beskriva hela resan, men det kommer bli mycket läsning. Och betänk då att jag skriver det här på arbetstid (fy mig!). Ja, det är faktiskt sant; fem veckors semester är till ända och sammanfattningsvis så har jag fått ha sol och strandväder ca 10 dagar av 35 dagar. Lite bättre än förra sommaren, men absolut inte bra! Jag ställer mitt hopp till nästa sommar. Kanske blir det bättre då? och med takt tiden ruser fram på så är det ju snart sommar igen.
London var det ja! Upp i ottan i torsdags för att lämna huset vid 5-tiden och styra kosan till Kastrup. Vi kommer fram vid ca 06.20 och incheckningen stänger 06.40 eftersom planet skulle (ja, SKULLE) ha lyft 07.20. Vi var redan förberedda på att planet var försenat eftersom jag satt min mobil på kastrups sms-service. Budet låg på att planet skulle komma iväg 16.15... Och ja, det stämde. Tyvärr. En hel dag på Kastrup. Det var fullbokat på 12-planet så där fanns inte en chans att vi skulle få komma med. Lunchkuponger fick vi i alla fall och sen åt vi frukost, tittade i alla tax free shopper, sov lite, åt middag och sen var det då äääääntligen dax att gå ombord på planet. Ett skraltigt litet plan. Inhyrt då Sterlingplanet fortfarande var sönder. Mitt säte var så nedsuttet att jag satt snett lutad ut i gången hela resan. Brittisk besättning, vilket gjorde mig lite lugnare för en sekund då det sägs att brittiska piloter har den vassaste flygutbildningen i världen. Inte för att det hjälper när planet de ska flyga är undermåligt. (Glömde jag nämna att jag är enormt flygrädd?) När vi så sitter på planet så blir vi ytterliggare försenade på grund av massa strul med bagaget, så sisådär ytterliggare en timme försenade så ska vi då äntligen taxa ut till startbanan. Men vad händer? All power i planet bara lägger av. Där står vi och får vänta tills planet har "laddat om". Har jag nämnt att jag är enormt flygrädd??? Undrar om vi verkligen kommer upp i luften med det här planet? Jag blundar, andas "fyrkant" och jaaaaaa, vi är uppe i luften!!! Det gick! Bra till och med. Lilla prinsessan sklter sig fint och tiden i luften går bra. landningen går jättebra och vi får vårt bagage med en gång. Inga problem. Toabesök och sedan hitta tåget som ska gå från Gatwick till Victoria Station. På tåget och tågresan går också jättebra. Framme på Victoria så blir det middag (kvällsmat) beståenda av *tadaaaa* Mac Donalds som smakar totalt värdelöst äckligt. Inte för att Mac Donalds brukar smaka jättegott men det här var under all kritik. Dags att ta oss till hotellet om vi ska hinna checka in innan kl. 21:30. Vi köper tunnelbane biljetter för fredag-söndag och tar sedan bussen som går mot Paddington Station där vårat hotell ska ligga. Någonstans. Vi kliver av bussen någonstans längs med Hyde Park och behöver bara gå några kvarter innan vi hittar det. Ett skraltigt litet bed-and-breakfast hotell med smala trappor. Rummet kan väl vara ca 10 kvm med två sängar, en liten byrå, en garderob, ett sminbord och ett minilitet duschrum med toalett (den återkommer jag till!), ett handfat och en dusch. En miniliten TV fanns det också. Heltäckningsmattan hade nog sett sina bättre dagar för typ 30 år sedan och sängarna var av ungefär samma kvalitet. En dusch och ner med alla oss tre i sängarna. Lilla prinsessan mös ihop sig hos mig och vi sov som stockar hela natten. Trots obekväma sängar. Allt i rummet verkar också vara anpassat för pygmeer. Fötterna hänger över sängkanten, spegeln sitter i en höjd så du kan spegla från under brösten ner till knäna (precis det område man minst av allt vill se en spegel). Handfatatet är lågt och någon duschslang existerar inte utan det är ett fast munstycke som sitter på röret som kommer ut från väggen. Jag har fått stå på huk och duscha hela semestern... På fredagen vaknar vi till fint väder. Varmt och svettigt. In i duschen och sen var det dags att upptäcka engelsk frukost. Need I say more? In kommer en tallrik med en stekt kasslerbit, ett stekt ägg utan tillstymmelse till stekyta och en korv som ser ut att ha haft bäst före datum för tre månader sedan. Den tallriken åker snabbt över till pappamannen och själv beställer jag in extra mycket toast. Ytterliggare något som inte alls gillar. Men, men. Det är bukfylla i alla fall...
Toaletten ja. Efter frukosten börjar det trycka på. Upp på rummet och ja, bajsa gör ju alla människor och så även jag. Och pappamannen. Fast toaletten vill inte spola. Så hur mycket vi än spolar så ligger det kvar ett par äckliga bajsar och glor på oss. Som vi skrattar. Hmmm, det här måste ju åtgärdas. Ja, bara att säga till i receptionen där vi får bekräftat att ja, man måste spola typ tio gånger och då kan det funka. Men de fick nog dit en rörmokare för resten av tiden kunde vi bajsa. Man fick göra tricket; bajsa, spola, torka sig och spola igen :-)
Nåväl, fredagen bjöd på sigtseeing av London. Vi åkte med tunnelbanan till London Eye. Det var spännande. Och vad man såg mycket där uppifrån! Hela London city!! Så efter det var det inget kvar att se ;-). Vi var på en urhäftig restaurang och åt lunch. En lunch son gick loss på kring 500 kronor (om det räcker!). Rainforest Café heter stället. Vi satt i fjärilsrummet med massa stora låtsas fjärilar på väggarna. Det spelades musik och så kom det åskväder emellanåt!. Det var vattenfall och massa konstgjorda djungeldjur i hela restaurangen. Döhäftigt, men svindyrt. Och totalt bortkastade pengar då lilla prinsessan (monstret) visade sig från sin absolut sämsta sida och bara bråkade, skrek, tramsade och var allmänt jobbigt (vilket hon lyckades med varje dag under vår Londontid). Så det blev inte mycket till upplevelse, mest bara in, beställa, äta, betala och gå. Vi var en sväng förbi Piccadilly Circus också. Och vi gick förbi Big Ben, Parlamentshuset och sedan gick vi hem längs med hela Regent och Oxford Street. Kikade in på NikeTown och Disney Store. Totalt utmattade var vi tillbaka på vårt hotell vid 21-tiden. Kröp i säng för att på lördagen återigen bege oss ut på långpromenad i London. Vi var förbi Buckingham Palace, Trafalgar Square och ja... knatade London runt, tittade på sevärdheter och berömda platser. Åkte tunnelbana och lilla monstret var totalt otrevlig, båkig, skrikig och bara så oförskämd som hon kan vara. Söndagen regnade det. Vi åkte till Camden Town. Gick på marknaden där och köpte ett par ascoola rosa DR. Martens kängor till lilla prinsessan som hon blev helt störtförälskad i! Vem hade inte blivit det? Skönare skor finns ju inte att ha på sig! Vi tittade mest, fanns inte så mycket vettigt att shoppa.
Efter Camden åkte vi till Harrod´s. Ja, där fanns ju mycket fint vi ville ha. Jag hittade halsbandet som jag ska handla när jag bli rik! Prislappen visade på "bara" 23 000 pund... Ta det gånger ca 12.50 så har vi priset i svenska kronor. Vi strosade runt inne på Harrod´s i ungefär tre timmar och handlade.... ingenting! Men vi drömde och önskade oss massa saker! Jag och pappamannen förstås. Lilla monstret mest bara bråkade.
Måndag och hemresa! Vi checkade ut vid 10 och gick genom Hyde Park ner mot Victoria Station för att ta tåget tillbaka till Gatwick. Lilla monstret somnade och vi kunde ha det lite lugnt. Tittade runt lite inne på stationen innan vi satte oss på tåget. Otroligt nog skötte sig Ongen bra hela tågresan. Vi var framme på flygplatsen i god tid. Stoppade i Ongen lite Burger King, gick på toa, checkade in bagaget och sen åt pappamannen och jag middag. Shoppade lite i taxfreebutikerna och sen var det dags att kliva på planet. Mycket finare plan denna gång. Upp i luften kom vi även denna gång och flygresan var tröttsam. Kvällen var sen och monstret hade återigen krupit ner i lilla prinsessan. När vi börjar inflygningen mot Kastrup så meddelar kapten att det kommer bli en skakig landning. Hmm, jag ÄR FAKTISKT flygrädd!!! Och skakigt blev det. Rejält skakigt blev det. Till och med lilla prinsessan satt blickstilla! Hon tittar på mig en gång och säger "Det är läskigt, mamma!" Att i den situationen förklara för henne att det är absolut inget farligt och att det skakar för att det blåser mycket ute var inte lätt. Jag var ju för sjutton gubbar livrädd själv!!! Men, vi kom ner. Fick ut vårt bagage till sist och kunde bege oss mot bilen. Det blåste storm och regnade så jag förstår verkligen att det blev en skakig nergång med planet. Men när man är i luften så är inga rimliga förklaringar till vad som händer rimliga. Inte när man är flygrädd i alla fall!
Krin halv två i natt parkerade vi bilen hemma och kunde komma i säng. Idag sitter jag på jobbet. Fem veckors semester bakom mig. I morse när jag steg upp så var det verkligen som att en tornado dragit fram genom trädgården. Hammocken låg upp och ner, torkställningen hade blåst omkull och det låg badkläder utspridda, parasollen var knäckt på mitten och jättemånga av äpplena har blåst ner. Ja, nog för att sommarsemestern är slut, men för det behöver det ju inte bli novemberväder med en gång!!!
Som sagt; Home sweet home! London i all ära. Men inte med en 2,5 åring. Hon har verkligen varit som en bortbyting. Skrikig, bråkig, elak, oförskämd och absolut inte lyssnat en sekund på vad vi sagt. Och alla man mött har pekat på henne och tyckt att hon är soooo cuuuuuute!!! Ja, utseendemässigt med sina blonda korkskrubslockar och stora blå ögon är hon ju det. Men uppförandemässigt... NEJ! Butiksbiträdet på Harrod´s trodde oss inte när vi sa att hon är "for sale". Men just då var vi enormt trötta på hennes beteende. Ja, lilla prinsessans alltså, inte butiksbiträdets.
Ja, nu är det jobb i 2,5 vecka innan vi har semester 1 vecka. Då åker vi till Stockholm och dopkalas. Jobb och grå vardag... Men det ska faktiskt bli skönt att få i gång lite rutiner igen. Kanske det är det som behövs för att få i ordning på lilla prinsessan igen?! Jag hoppas det...
See you!
*kramar*
London var det ja! Upp i ottan i torsdags för att lämna huset vid 5-tiden och styra kosan till Kastrup. Vi kommer fram vid ca 06.20 och incheckningen stänger 06.40 eftersom planet skulle (ja, SKULLE) ha lyft 07.20. Vi var redan förberedda på att planet var försenat eftersom jag satt min mobil på kastrups sms-service. Budet låg på att planet skulle komma iväg 16.15... Och ja, det stämde. Tyvärr. En hel dag på Kastrup. Det var fullbokat på 12-planet så där fanns inte en chans att vi skulle få komma med. Lunchkuponger fick vi i alla fall och sen åt vi frukost, tittade i alla tax free shopper, sov lite, åt middag och sen var det då äääääntligen dax att gå ombord på planet. Ett skraltigt litet plan. Inhyrt då Sterlingplanet fortfarande var sönder. Mitt säte var så nedsuttet att jag satt snett lutad ut i gången hela resan. Brittisk besättning, vilket gjorde mig lite lugnare för en sekund då det sägs att brittiska piloter har den vassaste flygutbildningen i världen. Inte för att det hjälper när planet de ska flyga är undermåligt. (Glömde jag nämna att jag är enormt flygrädd?) När vi så sitter på planet så blir vi ytterliggare försenade på grund av massa strul med bagaget, så sisådär ytterliggare en timme försenade så ska vi då äntligen taxa ut till startbanan. Men vad händer? All power i planet bara lägger av. Där står vi och får vänta tills planet har "laddat om". Har jag nämnt att jag är enormt flygrädd??? Undrar om vi verkligen kommer upp i luften med det här planet? Jag blundar, andas "fyrkant" och jaaaaaa, vi är uppe i luften!!! Det gick! Bra till och med. Lilla prinsessan sklter sig fint och tiden i luften går bra. landningen går jättebra och vi får vårt bagage med en gång. Inga problem. Toabesök och sedan hitta tåget som ska gå från Gatwick till Victoria Station. På tåget och tågresan går också jättebra. Framme på Victoria så blir det middag (kvällsmat) beståenda av *tadaaaa* Mac Donalds som smakar totalt värdelöst äckligt. Inte för att Mac Donalds brukar smaka jättegott men det här var under all kritik. Dags att ta oss till hotellet om vi ska hinna checka in innan kl. 21:30. Vi köper tunnelbane biljetter för fredag-söndag och tar sedan bussen som går mot Paddington Station där vårat hotell ska ligga. Någonstans. Vi kliver av bussen någonstans längs med Hyde Park och behöver bara gå några kvarter innan vi hittar det. Ett skraltigt litet bed-and-breakfast hotell med smala trappor. Rummet kan väl vara ca 10 kvm med två sängar, en liten byrå, en garderob, ett sminbord och ett minilitet duschrum med toalett (den återkommer jag till!), ett handfat och en dusch. En miniliten TV fanns det också. Heltäckningsmattan hade nog sett sina bättre dagar för typ 30 år sedan och sängarna var av ungefär samma kvalitet. En dusch och ner med alla oss tre i sängarna. Lilla prinsessan mös ihop sig hos mig och vi sov som stockar hela natten. Trots obekväma sängar. Allt i rummet verkar också vara anpassat för pygmeer. Fötterna hänger över sängkanten, spegeln sitter i en höjd så du kan spegla från under brösten ner till knäna (precis det område man minst av allt vill se en spegel). Handfatatet är lågt och någon duschslang existerar inte utan det är ett fast munstycke som sitter på röret som kommer ut från väggen. Jag har fått stå på huk och duscha hela semestern... På fredagen vaknar vi till fint väder. Varmt och svettigt. In i duschen och sen var det dags att upptäcka engelsk frukost. Need I say more? In kommer en tallrik med en stekt kasslerbit, ett stekt ägg utan tillstymmelse till stekyta och en korv som ser ut att ha haft bäst före datum för tre månader sedan. Den tallriken åker snabbt över till pappamannen och själv beställer jag in extra mycket toast. Ytterliggare något som inte alls gillar. Men, men. Det är bukfylla i alla fall...
Toaletten ja. Efter frukosten börjar det trycka på. Upp på rummet och ja, bajsa gör ju alla människor och så även jag. Och pappamannen. Fast toaletten vill inte spola. Så hur mycket vi än spolar så ligger det kvar ett par äckliga bajsar och glor på oss. Som vi skrattar. Hmmm, det här måste ju åtgärdas. Ja, bara att säga till i receptionen där vi får bekräftat att ja, man måste spola typ tio gånger och då kan det funka. Men de fick nog dit en rörmokare för resten av tiden kunde vi bajsa. Man fick göra tricket; bajsa, spola, torka sig och spola igen :-)
Nåväl, fredagen bjöd på sigtseeing av London. Vi åkte med tunnelbanan till London Eye. Det var spännande. Och vad man såg mycket där uppifrån! Hela London city!! Så efter det var det inget kvar att se ;-). Vi var på en urhäftig restaurang och åt lunch. En lunch son gick loss på kring 500 kronor (om det räcker!). Rainforest Café heter stället. Vi satt i fjärilsrummet med massa stora låtsas fjärilar på väggarna. Det spelades musik och så kom det åskväder emellanåt!. Det var vattenfall och massa konstgjorda djungeldjur i hela restaurangen. Döhäftigt, men svindyrt. Och totalt bortkastade pengar då lilla prinsessan (monstret) visade sig från sin absolut sämsta sida och bara bråkade, skrek, tramsade och var allmänt jobbigt (vilket hon lyckades med varje dag under vår Londontid). Så det blev inte mycket till upplevelse, mest bara in, beställa, äta, betala och gå. Vi var en sväng förbi Piccadilly Circus också. Och vi gick förbi Big Ben, Parlamentshuset och sedan gick vi hem längs med hela Regent och Oxford Street. Kikade in på NikeTown och Disney Store. Totalt utmattade var vi tillbaka på vårt hotell vid 21-tiden. Kröp i säng för att på lördagen återigen bege oss ut på långpromenad i London. Vi var förbi Buckingham Palace, Trafalgar Square och ja... knatade London runt, tittade på sevärdheter och berömda platser. Åkte tunnelbana och lilla monstret var totalt otrevlig, båkig, skrikig och bara så oförskämd som hon kan vara. Söndagen regnade det. Vi åkte till Camden Town. Gick på marknaden där och köpte ett par ascoola rosa DR. Martens kängor till lilla prinsessan som hon blev helt störtförälskad i! Vem hade inte blivit det? Skönare skor finns ju inte att ha på sig! Vi tittade mest, fanns inte så mycket vettigt att shoppa.
Efter Camden åkte vi till Harrod´s. Ja, där fanns ju mycket fint vi ville ha. Jag hittade halsbandet som jag ska handla när jag bli rik! Prislappen visade på "bara" 23 000 pund... Ta det gånger ca 12.50 så har vi priset i svenska kronor. Vi strosade runt inne på Harrod´s i ungefär tre timmar och handlade.... ingenting! Men vi drömde och önskade oss massa saker! Jag och pappamannen förstås. Lilla monstret mest bara bråkade.
Måndag och hemresa! Vi checkade ut vid 10 och gick genom Hyde Park ner mot Victoria Station för att ta tåget tillbaka till Gatwick. Lilla monstret somnade och vi kunde ha det lite lugnt. Tittade runt lite inne på stationen innan vi satte oss på tåget. Otroligt nog skötte sig Ongen bra hela tågresan. Vi var framme på flygplatsen i god tid. Stoppade i Ongen lite Burger King, gick på toa, checkade in bagaget och sen åt pappamannen och jag middag. Shoppade lite i taxfreebutikerna och sen var det dags att kliva på planet. Mycket finare plan denna gång. Upp i luften kom vi även denna gång och flygresan var tröttsam. Kvällen var sen och monstret hade återigen krupit ner i lilla prinsessan. När vi börjar inflygningen mot Kastrup så meddelar kapten att det kommer bli en skakig landning. Hmm, jag ÄR FAKTISKT flygrädd!!! Och skakigt blev det. Rejält skakigt blev det. Till och med lilla prinsessan satt blickstilla! Hon tittar på mig en gång och säger "Det är läskigt, mamma!" Att i den situationen förklara för henne att det är absolut inget farligt och att det skakar för att det blåser mycket ute var inte lätt. Jag var ju för sjutton gubbar livrädd själv!!! Men, vi kom ner. Fick ut vårt bagage till sist och kunde bege oss mot bilen. Det blåste storm och regnade så jag förstår verkligen att det blev en skakig nergång med planet. Men när man är i luften så är inga rimliga förklaringar till vad som händer rimliga. Inte när man är flygrädd i alla fall!
Krin halv två i natt parkerade vi bilen hemma och kunde komma i säng. Idag sitter jag på jobbet. Fem veckors semester bakom mig. I morse när jag steg upp så var det verkligen som att en tornado dragit fram genom trädgården. Hammocken låg upp och ner, torkställningen hade blåst omkull och det låg badkläder utspridda, parasollen var knäckt på mitten och jättemånga av äpplena har blåst ner. Ja, nog för att sommarsemestern är slut, men för det behöver det ju inte bli novemberväder med en gång!!!
Som sagt; Home sweet home! London i all ära. Men inte med en 2,5 åring. Hon har verkligen varit som en bortbyting. Skrikig, bråkig, elak, oförskämd och absolut inte lyssnat en sekund på vad vi sagt. Och alla man mött har pekat på henne och tyckt att hon är soooo cuuuuuute!!! Ja, utseendemässigt med sina blonda korkskrubslockar och stora blå ögon är hon ju det. Men uppförandemässigt... NEJ! Butiksbiträdet på Harrod´s trodde oss inte när vi sa att hon är "for sale". Men just då var vi enormt trötta på hennes beteende. Ja, lilla prinsessans alltså, inte butiksbiträdets.
Ja, nu är det jobb i 2,5 vecka innan vi har semester 1 vecka. Då åker vi till Stockholm och dopkalas. Jobb och grå vardag... Men det ska faktiskt bli skönt att få i gång lite rutiner igen. Kanske det är det som behövs för att få i ordning på lilla prinsessan igen?! Jag hoppas det...
See you!
*kramar*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)