Min värstingunge

Det börjar bli rejält tröttsamt att ha en liten prinsessa som redan vid 2,5 års ålder är en värsting. Fast i och för sig, då kanske hon får åka på sån "värstingresa" jorden runt!? Kommer ni ihåg det som det var massa rabalder om för några år sedan? Värstingarna som fick åka jorden runt? Ja, man kanske skulle satsa redan nu på att få med henne på en sådan tripp. Eller oss föräldrar istället kanske?
Idag var det dags för den numera årliga traditionen med Föräldrakanalenträff hos E och M. Redan innan vi ens kom ut till bilen hade jag och lilla prinsessan (monstret!) hunnit med åtminstone tre bråk där jag lackat ut fullständigt. Påklädningen, tandborstningen och vad som är OK att ta med som leksak och vad som inte är OK att ta med som leksak. (medtagen leksak lämnades dock sedan, på eget förslag från lilla prinsessan, i bilen...). Men herregud, tandborstningen! I två års tid, ända sedan första tänderna kom fram, har vi borstat hennes tänder. Varför ger man aldrig upp och bara gapar/biter ihop? I två års tid har vi haft bråk om detta minst en gång om dagen. Vi ger inte oss, tänderna ska borstas! Påklädningen, i drygt 2,5 års tid, ända sedan hon ut ur magen min kom, har hon haft kläder på sig. Vad är problemet med att ha kläder på sig? Ibland undrar jag om det skulle vara OK att ta med sig ungen naken när man ska iväg?! Undra om jag hade blivit anmäld till soc...? Ta med leksak, ja det är helt OK. Inom rimliga gränser. Ok är en docka, en nalle, en studsboll (såvida vi inte ska till t.ex. mormor eller någon annan där det inte redan finns miljoner med leksaker). idag ville hon ha sin väska med fyra böcker, en docka, en gosekatt, en filt till dockan, en docknappflaska, en CD-skiva och en tandborste(?!?!?!) med sig. Inte OK när vi ska åka till E och där jag vet att M redan har massa leksaker som fungerar alldeles utmärkt att leka med! Vi tog med gosekatten (efter illvrål, kast på golvet, tårar, arga hopp på golvet) som ju sedan ändå fick ligga kvar i bilen...
Väl i bilen så var det lugnt. Tills vi kom fram till City Gross. Jag skulle göra ett par ärenden inne på köpcentrat och går för bi glassbaren. "Vill ha en glass, mamma!" "Nej, inte nu, vi ska bara handla lite snabbt och sedan åka till E och M". "Vill ha en korv , mamma!" Nej inte nu, vi ska bara handla lite snabbt och sedan åka till E och M". Den här diskussionen upprepade sig ungefär en kvart. Behärska dig, kvinna!!! Fick jag säga tyst för mig, till mig själv själv typ tio tusen gånger.... Vi handlade och satte oss i bilen och körde till slutdestination. Nio barn var redan där. Lilla prinsessan har inte haft jättemånga att leka med på de dryga två veckor vi haft ledigt så jag tänkte att det här blir lattjo för henne. Nä, inte ett dugg intresserad av att leka. Sen gick timmarna i ett evigt tjatande, skällande, förmanande och bråkande. "Nej, inte hälla ut sugrören och plastmuggarna i poolen", "Nej, inte ta vatten från poolen och hälla i sandlådan", "Nej inte leka i dammen", "Nej, inga leksaker på studsmattan", "Spring inte runt med din korv inne i huset", "Nej, häll inte sand i poolen" (där blev det time-out medan alla andra barnen storögt tittade på henne och jag och E fick dra poolöverdraget över poolen), "Rita inte pennorna någon annanstans än på pappret". Grejjen är där att när man läser detta så upplevs jag som en rejält tråkig och tjatande mamma. Ja, fast till saken hör att alla förmaningar kommer efter att hon testat alla inte-grejjer första gången, men likväl så måste allt testas minst en gång till efter att jag har sagt åt henne. Nu hände det en massa roliga saker också, men det liksom förtas av allt negativt. Andra mammor kanske inte tycker att det är så farligt, hon är ju "bara 2,5 år" etc. etc. Nä, det är kanske inte så farligt. Om det bara hände under en begränsad del av dagen. Så här är det under hela hennes vakna tid! Om jag fick önska mig något, precis vad som helst, så skulle det vara att jag fick en dag, en dag, där allt bara flöt på. Där jag inte behövde tjata, bli arg, förmana, tappa humöret etc. EN DAG! Är det för mycket begärt?!
Nu är det kväll och lilla prinsessan (monstret) somnade för ungefär en halvtimme sedan. Äntligen! Så nu är det paus, andhämtning och sova några timmar innan det börjar om i morgon.

Tack, finaste E för att du orkar ha det här kalaset varje år! Det är superroligt och jag längtar min lilla värsting kan leka och roa sig lika fint som de äldre barnen (och för all del även de yngre!). Och ja, tuschpennemålningen på hennes arm försvann i badet! :-)

*kramar*

Biblioteket - En upplevelse i sig

Ja, så vaknade man till ännu en helt gråmulen dag *suck*. Nä, vi kan bara inte göra ingenting en hel dag till här hemma! Jag tänkte att ett besök till biblioteket kanske skulle vara något. Lilla prinsessan har ju äntligen börjat visa intresse för böcker och hennes egna börjar bli rätt uttjatade och är det dåligt väder kan man ju läsa sagor! Vilken bra idé! Vilken helyllemamma jag kände mig som! Ända tills vi kom fram och märkte att vi får åka hem igen, för det var en timme kvar till biblioteket skulle öppna. Förklara det för en 2,5 åring som med stora, förväntansfulla ögon hade sett fram emot biblioteket! Stället där man inte fick springa, bråka, skrika eller prata. Bara viska och smyga försiktigt på tå. Ja, jag tyckte det var bäst att överdriva så kanske vi i alla fall inte skulle riva stället och kanske skulle jag kunna hålla hennes ljudvolym på pratnivå i stället för maxvolym.
Men, vi åkte hem och åkte tillbaka en timme senare. Och ja, vi hann över över tröskeln innan virvelvinden slet tag i min Onge och böcker började flyga åt alla håll och hon med hög röst förkunnade att det minsann fanns får som man kunde gunga på! (gunghästar, fast de var får?!)
Jaha, tänkte jag. Det här började ju bra... NOT! Snabbt rafsa ihop några Pippiböcker, ett par Molly Mus och en om Mamma Mu. Två DVD-filmer snappade jag åt mig också (börjar bli grymt trött på Pippi, Emil och Ronja!). Under tiden så hann hon rita i en Alfons Åberg bok med de strategiskt utplacerade kritorna, nästan riva "utställningen" av, förvisso i mitt tycke rejält fula, skapelser av bland annat toarullar, flirtkulor och staniolpapper som några barn säkert tvingats att åstadkomma på någon trevlig skollektion, riva ner diverse böcker från såna här snurrställ och rymma ifrån mig upp för trappen till nästa avdelning av biblioteket.
Jag tror inte ens jag hann få ögonkontakt med den stackars bibliotekarien som försökte hjälpa mig att få ett lånekort medan jag sprang efter glatt hojtande och tjoande Onge som hoppade upp och ner i den livsfarliga stentrappan. (Förresten, varför ser alltid bibliotekarier så grymt tråkiga ut?).
Behöver jag säga att nästa besök på biblioteket blir när vi lämnar tillbaka böckerna och sen dröjer det kanske.... 10 år till nästa besök? Men, men vi hade i alla fall något att göra i ungefär 20 minuter idag!
Och visst var det värt det när sen en lycklig och tyst och stillsam liten prinsessa myser ihop sig i soffan med alla böckerna runt omkring sig och frågar: "Ska jag läsa saga fö´dig, mamma?"

Jag lånade förresten en bok till mig själv. Jag hann snappa åt mig den på hyllan för barnpsykologi (som lämpligt nog var placerad mitt bland barn- och ungdomsböckerna. Den heter "Överlevnadshandbok för småbarnsföräldrar - Vredesutbrott, 99 tips som får dig i balans igen"
Ja, vi har väl kanske inte problem med vredesutbrott, men en hel del matnyttiga tips och idéer har jag fått genom den i alla fall!
Det fanns fler böcker i samma serie och den är faktiskt skriven med en enorm gnutta humor och jag har igenkännande dragit på smilbanden eller nickat instämmande under tiden jag har läst den. Bara ett litet boktips till alla föräldrar som har lika galna barn som vi!

*kramar*

Tråkigt, tråkigt, tråkigt...

Alltså, jag hade lika gärna kunnat jobba nu. Hade det inte varit för att dagmamman har semester så hade jag baske mig jobbat. Lönt att vara ledig när det ändå bara blåser halv storm vareviga dag, är gråmulet och kallt... Jag vet liksom inte ens vad vi ska hitta på om dagarna. Vi försöker vara ute, men det är inte roligt att äta smultron, gunga och studsa på studsmattan hela tiden. Åka iväg på utflykt? Ja, men det är inte roligt varken för mig eller lilla prinsessan att göra det själv. Dessutom så får man ju vara beredd på att det kommer värsta åskregnet precis när som helst också. Jävla skitsommar, rent ut sagt, i år igen!!! Det enda vettiga vi har gjort idag var att storhandla *woohoooo*. Sen har vi mest myst i soffan, kollat på Pippi och Emil om vartannat. Tre veckors semester kvar. Nästa vecka kommer iaf allra bästa bästisen med familj och då blir det skoj!! *längtar* Sen åker vi till London och dagen efter vi kommer hem så börjar jag jobba igen *suck*. Det var den här pissommaren.
Att ha så här tråkigt hela tiden gör att jag och lilla fröken Trots går varandra på nerverna. Så häromdagen, efter att vi bråkat rejält om man faktiskt ska borsta tänderna, gå på toaletten och ha kläder på sig när man åker till affären (var det någon som trodde något annat?! Som är mer inne på lilla prinsessans linje att allt det där faktiskt inte är nödvändigt?) så när vi då äntligen sitter i bilen efter svett (mamman) och tårar (lilla prinsessan) så tittar hon sorgset ut genom bilfönstret. Ett hugg av dåligt samvete skär genom mig.
"Vad är det?" frågar jag.
"Ja så himla lessen, mamma!*snyft*"
"Varför det?"
"Inte mitt fel, mamma. Du baja hälle å hälle mig. Ja så liten, mamma. Ässka mest ditt livet, mamma!"
*snyft*
"Åh, älsklingen! Förlåt att jag skäller på dig. Du är en liten stor tjej och jag älskar dig mest av allt i mitt liv också!"
"Jaaaaa!!*storgråt*"
Sen var vi kompisar igen. De glömmer vissa saker rätt fort, de där små krabaterna. Men samtidigt så minns de allt för väl att de har gjort "fel".
Den här situationen utspelar sig ofta hemma hos oss. Ibland flera gånger om dagen. Och ofta slutar det med att hon konstaterar att hon är så liten, det är inte hennes fel och att hon ju faktiskt älskar mig mest av allt i hela sitt liv. Kan man fortsätta vara arg då? Nix.

Tisdag i morgon... Undrar vad vi hittar på då? Kanske en sväng till köpcentrat? Mest bara för att göra något. Det lär ju inte vara strandväder i alla fall. Sen kommer äntligen vårt nya vitrinskåp i morgon eftermiddag! Så diskmaskinen ska nog få gå några varv med alla glas som ska in där sedan. Äntligen blir jag av med den flyttkartongen från matsalsgolvet! Jo, förresten! Vi ska till Ikea i morgon ju! Inhandla en taklampa till matsalen! Sen är nog äntligen det rummet färdigt! Ska bara ha en gardinlängd till, de räckte inte riktigt till, de jag köpte innan... Snart börjar hela Casa del Tösan bli färdigmöblerat! Bara två rum kvar att skaffa möbler till! Men det gäller att hitta just den där möbeln. Den som är både praktisk, snygg och passar med husets karaktär. ("Tre önskningar i en? Men det går ju inte...) Och det går! Det tar bara lite tid! Och tid har jag ju gott om. Nu med semester och allt.
Tips, förslag och idéer på vad man kan hitta på (ensam) med en 2,5 åring tas tacksamt emot!

*kramar*

Fucking amazing

10 år! TIO ÅR!? Ja, det är faktiskt sant! Idag är det tio år sedan jag och pappamannen hade vår första date! Tänk, lilla vilda jag... samma karl i tio år! Ganska otroligt. För att vara jag. Tio år... Ett decennium. Och shit vad vi har upplevt tillsammans dessa år! Vi har hunnit flytta fyra gånger, gått igenom fyra dödsfall, haft fyra katter, jag har pluggat i fyra år, varit gifta i snart fyra år, gått igenom barnlöshetsträsket, gått igenom två IVF:er, fått ett barn, varit på väg att separera på allvar två (eller tre) gånger. Så att vi står där vi står idag, det är egentligen mot alla odds. Speciellt med tanke på hur olika vi är varandra, egentligen. Fira? Om vi ska fira? Nja, vi har barnvakt ikväll och ska bege oss till Sofiero för att lyssna på konsert med bl.a. Lars Winnerbäck, Miss Li och Maia Hirasawa. Nu hoppas jag att vi har vädergudarna med oss så att vi slipper stå i ösregn.

Tio år.... Fucking amazing. Och jösses vad jag känner mig gammal.

*kram*