Vem "vinner"?

Jag eller lilla prinsessan? Båda har glansiga ögon och rinnande näsa. Undras just vem som "vinner" och åker på dunderförkylningen först...

Idag har vi haft en riktig slölördag.Jag vaknade av lilla prinsessans stegrande och mer irriterande "Jag är fääääääärdig!" inne i från badrummet. Pappamannen masade sig ur sängen. Undrar hur länge hon suttit där och varit färdigbajsad?
Frukost vid 9.30, dusch och sen tittade vi på Flushed away 2 ggr. Åt en macka (jag) och en halv lussekatt (lilla prinsessan). Åkte till lilla prinsessans favoritfaster M och fikade lite. Åkte hem och åt tacos, tittade på Bolibompa och nattade prinsessan.
I morgon blir det tidig morgon för det är dags för ridningen igen för liten hästtjej!

*kramar*

Kompensation

Idag var jag och lilla prinsessan hemma hos min arbetskollega L och hennes två barn I och T. I hade vattkoppor förra veckan och med lite "tur" så kan hon kanske smitta fortfarande och om inte annat så bär förhoppningsvis T på viruset. Taskig jag är va? Som medvetet försöker smitta lilla prinsessan? Men vi resonerar som så att vattkoppor är en, i de allra flesta fall, ofarlig sjukdom. Även om den kan vara besvärlig och kan dra med sig en del allvarliga följdsjukdomar. Men får hon det nu så är det liksom avklarat. Resultat lär ju visa sig om sisådär 10-14 dagar!
I alla fall så var det första gången som lilla prinsessan träffade I och T. I som är 6 år och en av världens sötaste tjejjer satt lugnt och pysslade med sina grejjer. T, som är lika gammal som lilla prinsessan, är verkligen livlig kille ut i fingerspetsarna! Så det var full rulle när lilla prinsessan och T for fram på Bobbycaren, lekte hajar, spelade fotboll, körde radiostyrd bil, pärlade, fikade, byggde lego...
Så när vi kom hem, efter dryga tre timmar av bus och lek, så kände nog lilla prinsessan att det var läge att kompensera allt killbus med lite tjejjigare lekar. På for prinsessklänningen, fevingarna och prinsesskronediademet och en stor, rosa glittrig ring och så placerade hon sig i TV-soffan och tittade på Pippi Långstrump.
Jetlagen sitter i hos henne fortfarande. Hon är supertrött på kvällarna och sover typ 13-14 timmar/natt. Vid middagen nu blev det gråt och gnäll och inget ville hon äta. Det tog nog på krafterna att busa så mycket idag! :-) Så nu är hon i sängen för nattning. Utan fläskpannkaka i magen... Men hon ska nog inte svälta ihjäl i natt heller ;-)

*kramar*

Karlar... *suck*

Följande konverastion utspelade sig hemma i vårt kök i går. Jag skulle berätta en sak för pappamannen. Jag satt på en pall och han hade precis hällt av vattnet från potatisen och skulle börja mosa den till potatismos.
"Nu måste jag tänka här.... ska jag göra potatismoset eller lyssna på det du har att berätta?"
"Men herrejösses, du ska ju bara ta potatisstampen och mosa potatisen! Kan du inte lyssna på mig samtidigt?"
"Nej, då blir det bara fel eller så blir du arg för att jag inte lyssnat ordentligt!"
Beslutsamt låter han kastrullen stå med locket på, smöret och mjölken står vid sidan om och så väntar han på det jag ska berätta.
Ok, jag fick full uppmärksamhet men vad är det egentligen med karlar och två saker samtidigt? Tänk om jag hade funkat likadant? Då hade jag inte ens hunnit med hälften av det jag ska få gjort på en dag!
Som i morse; ta fram kläder till lilla prinsessan, klä mig själv och borsta tänderna samtidigt!

In memorian

Idag är det på dagen exakt 5 år sedan lilla pappsingen för alltid somnade in.

Jag saknar dig...

9-24 januari 2009, Familjen Kaos på Dominikanska Republiken!

(Det här inlägget blev allt annat än snyggt... Jag får inte till det med mellanrum mellan bildtexten och "vanliga" texten. Och ni som känner mig vet ju hur ofantligt kort tålamod jag har, så efter att ha trixat och försökt på alla sätt, så ger jag upp nu!)

Jaha... ska jag försöka mig på en sammanfattad "resedagbok" då...? Ja, att jag är flygrädd visste ni ju sen innan, så nattsömnen till avresedagen var väl i princip obefintlig. Vi kom i väg som planerat vid 7 på fredagmorgonen och var på Kastrup för incheckning vid 8.15. Ganska vad vi hade räknat med. Skraltigt plan ner till Paris, snorkiga flygvärdinnor som givetvis knappt kunde ett ord engelska och en flygkapten som bara pratade franska... Charles de Gaulle´s flygplats i Paris är en plats jag helst vill slippa igen. Givetvis var planet från Paris försenat så ungefär fyra timmar fick vi tillbringa på en riktigt sliten och nergången flygplats. När man gått bakom security-line fanns ingenting att göra! Bara ett fåtal butiker och hårda plaststolar uppradade och stora panoramafönster som solen gassade in genom. Behöver jag säga att det var varmt? Tänk hur det blir på sommaren!

Moder jord, jag och lillis väntar på att få komma ifrån Paris

Till sist kom vi ialla fall vidare. Vi fick platser längst bak i planet. Not fun at all! Där satt vi fem, omringade av ryska maffian! Eller, ja det kändes så i alla fall för majoriteten av de som reste med vårt plan var ryssar! Skraltigt plan även den här gången och även en enbart fransktalande kapten. Resan över Atlanten var dryg men vi kom i alla fram! Betalade våra 10 dollar/person, fick stämpel i passet, hämtade vårt bagage och började slåss med dominikanerna. Det funkar nämligen så att de i princip rycker väskorna ur händerna för att bära dem åt en. Det är ju iofs helt ok, men sen ska de ha betalt. Så är det överallt. Och vet man inte hur det funkar är det väldigt lätt att bli lurad. Nästa sak att ta tag i; hitta en taxi! Där är alltid fullt med taxibilar men som alltid gäller det att pruta, pruta och åter pruta! Vi hittade en kille som körde oss för 25 dollar. Hans startpris var 38 dollar... Har ni förstått lite hur det går till? ;-)

Han hade i alla fall en bra bil, var trevlig, inte påträngande och honom använde vi resten av tiden vi ville åka någonstans. Han körde förresten inte som en idiot heller!

Incheckning på hotellet. En sen middag då vi kom fram först vid 21.30 lokal tid (i Sverige var då klockan 02.30 på lördagmorgonen!) en dusch och sen stupade vi i säng för att vakna till en strålande morgon och upptäcka att vi faktiskt kunde se havet från vår lilla altan!

Insmorning av hela familjen, på med badkläder, äta frukost och sen blev det bad!

Poolen, sedd på lite avstånd, under taket fanns poolbaren!

Vi tappade räkningen, men vi tror att vi druckit tre piña colada var innan lunch! Drinkarna var värdelösa, men har man semester så har man! Lördagen tillbringades till att acklimatisera oss, sola, bada och äta! Semester, med andra ord!

Jag, Moder jord och lillis. Bleka och drinkdrickandes :-)

Vi tog en sväng ner till stranden också. Vit sand, palmer och turkosblått vatten...Härligt!

Efter att ha solat och badat under lördagen och söndagen så kände vi oss redo för en utflykt på måndagen. Vi ringde David, vår taxichaufför, och så begav vi oss mot Higuey. Dagens mål; två supermercados för lite shopping av kläder, skor och lite gott ätbart. Allt sådant är så fruktansvärt dyrt inne på hotellområdet. I Higuey finns det ett kapell (jag glömmer alltid vad det heter...) Men det är i alla fall byggt så att det går en båge över och den bågen ska symbolisera Jungfru Maria´s händer när hon håller dem i hop med handflatorna mot varandra.

Dominikanska Republiken är katolskt och det är ju då Jungfru Maria man tillber.

Kapellet jag alltid glömmer namnet på...

Det blev inget besök inne i kapellet eftersom vi inte var rätt klädda. Man måste ha något som täcker axlarna och byxor/kjol som går nedanför knäna...

Bilfärden gick vidare och vi stannade vid ett litet privatägt tobaksplantage med tillhörande cigarrtillverkning. Tyvärr hade vi inte tillräckligt med pengar på oss, så det fick bli ett stopp på tillbakavägen för att handla rökverk. Och vilka cigarrer sen! Smaskens!

Lilla prinsessan och Danjerilia, flickan som bodde på tobaksplantagen. Supersöt liten tjej!

Jag, iklädd en klänning av tobaksblad! Och ja, det är en cigarr jag håller i handen!

Resan gick vidare och vi åkte nerför en brant backe och över en flod och sen upp för en backe igen. Låter kanske inte så märkvärdigt, men när man tänker på att när de byggde vägen så har män gått med hacka och spade och bokstavligt talat, grävt sig igenom berget för hand! Det tog nog sin lilla tid.

Floden används för klädtvätt, bad, biltvätt, båtfärder... Ja, allt man behöver den till!

Vi körde vidare till Altos de Chavón. Det är en plats som har byggts upp i sten för att likna en 1500-tals "by". Här finns, förutom en fantastisk utsikt, en internationell konstnärsskola, restaurang, cafe och en gigantisk amfiteater! I närheten av Altos de Chavón finns ett område med riktigt exklusiva hus. Här bor bland annat Julio Iglesias och Shakira!

Jag och lilla prinsessan sitter på muren. Bakom oss finns ett brant stup ner mot en flod!

Amfiteatern! Den är verkligen JÄTTESTOR!!!

Pappamannen frotterar sig med vackra damer. Givetvis skulle de ha betalt...

Efter vår utflyktsmåndag, som resulterade i köp av en paraplysulky (vi hade ju varit smarta att inte ta med vår... *suck* men den kostade bara 400 svenska kronor, så det var helt ok!), lite kläder till lilla prinsessan och mig, så behövde vi vila "hemma" vid poolen, havet och våra drinkar i ett par dagar!

Pappamannen provade på att dyka i poolen

Lilla prinsessan sörplade Bananamama sin alcohol! Off course!

Lilla prinsessan älskade att flyta runt i poolen med sin simfisk

Djurlivet ja... Förutom påfåglarna i hotellträdgården fanns det bl.a. små söta ödlor!

Efter att ha vilat upp oss från första utflykten så var det dags för utflykt nr. 2 på torsdagen! Då blev vi hämtade vid 7.30 av David. Den här gången bar det av till Santo Domingo, huvudstaden. Enkel resa tar det ca 3,5 timme. Lilla prinsessan älskar att åka bil så det var inga problem alls. Tursamt nog så har David fungerande AC i bilen, annars hade det blivit lite jobbigt i värmen! När vi kom fram var det dags för lunch.

Här åt vi lunch. Mysig liten uteservering. Massa duvor. Jag fick bajs på ryggen...

Santo Domingo är den stad där Christoffer Columbos gick i land när han trodde att han kommit till Indien. Därav kallas området i Atlanten/Karibiska Havet för Västindien. Det var med Columbos som katolisismen kom hit och han lät bygga ett kloster samt ett kapell som båda står kvar!

Klostret

Jag vet inte hur man snurrar bilderna, men lägg huvudet på sned så ser ni en del av ett solur som Columbus hade med sig när han gick i land 1492 (har jag för mig det var...) Snacka om gammal klocka!

Santo Domingo bjöd även på en del shopping innan det var dags att sätta sig i bilen och åka 3,5 timme tillbaka igen!

Dagarna efter det (fredag-söndag) bestod bara av sol och bad. Och piña colada såklart ;-)

Så här fint smyckade de middagsbuffén. Varje dag olika figurer utskurna i vattenmeloner, ananaser och grönsaker!

Lilla prinsessan tar en svalkande drink före maten!

Tja... vad ska man säga? Rustad för bad är hon i alla fall! :-)

På måndagen gav vi oss ut på en utflykt med "Monster Truck". Själva fordonet är en 6-hjulsdriven "lastbil" med bänkar på flaket. Vi åkte inåt landet och upp i bergen. Bland annat åkte vi där de har spelat in Jurassic Park I.

Bergen i bakgrunden

Vi besökte en "vanlig" dominikanfamilj. Huset i bakgrunden är deras hem. Byggt av palmträd. Alla hus är antingen byggda av palmträd, sten eller i vissa, fattiga fall, plåtskjul. Alltid målade i skarpa färger som rosa, turkost, knallgult osv.

Vi körde även förbi ett sockerrörsplantage. Kvadratkilometer efter kvadratkilometer med sockerrör. Det är i princip bara Haitier som arbetar på sockerrörsfälten. Det är ett av de absolut lägst betalda jobb man kan ha. Alla sockerrör slås för hand med hjälp av en machete. Sen drar oxar fram sockerrören till vagnarna som ska frakta bort dem. Man kan skörda sockerrören två ggr/år och varje fält odlas i 10 år, sedan måste det vila i ett år innan man kan odla på det igen. Sockerröen används till att göra socker, rom (såklart!) och etanol.

Trötta oxar på ett sockerrörsfält

Vi stannade på en ranch och åt lunch. Innan dess fick vi rida! *wohoo* spännande! Jag som inte suttit på en häst på typ fyra år. Det här blir en barnlek! NOT!! Dominikansk ridning är inte alls som europeisk ridning. För det första; håll tyglarna i endast en hand, annars stegrar sig hästen (min gjorde det). De är inte alls vana vid att bli tagna i munnen. Vill du stanna hästen; släpp tyglarna. Vill du öka på hästen; höj handen du håller tyglarna i, tjoa igång hästen och var allmänt hetsig! Påminde lite grann om westernridning! På lunchstället såg vi även en urtjusig arapapegoja, några leguanödlor och två krokodiler. Givetvis i hägn! Sen fick vi se lite på tuppfäktning. Det är en national"sport" på Dominikanska och är helt lagligt. "Sporten" går helt enkelt ut på att två tuppar möts i en tuppfäktningsring och slåss tills den ena dör. Enkelt. Hemskt. De tuppar vi sågs slåss var försedda med "boxhandskar" på sina sporrar, men de slogs som det vore på allvar!

Tuppar in action!

Färden gick sedan vidare och vi skulle besöka en skola. Ungefär 85% av barnen går i skolan och man börjar när man är ungefär 5 år. Skolorna finns placerade i större byar och städer och barnen får ta sig dit bäst de kan. Vissa går, åker på ett bilflak om de lyckas så skjuts eller så kan de rida dit på sin åsna eller häst. Det finns så många barn men så få skolor och lärare att barnen bara går i skolan 4 timmar/dag, antingen förmiddag eller eftermiddag. Alla har skoluniform.

Lilla prinsessan tyckte det var jättespännande att få vara i skolan!

Sista stoppet på Monster safarin var vid en härlig strand! Supersalt vatten och stora härliga vågor. Jag slängde mig glatt i vattnet medan lilla prinsessan ägnade sig åt att göra sandänglar. I brist på snö...

Sandängel

Efter att måndagen var slut så hade vi bara fyra dagar plus avresedagen kvar. De dagarna tillbringades uteslutande på stranden eller vid poolen! Lite shopping blev det också i shopparna som låg precis utanför hotellområdet. Jag blev dålig på tisdagen efter lunch, antagligen lite värmeslag. Mådde lite dåligt och var trött men massor av vätskeersättningstabletter hjälpte på det, så på onsdag kväll var jag prima igen! Fast på torsdagen upptäckte vi att lilla prinsessan blivit stucken/biten av något på sitt pekfinger så hela fingret var tjockt och svullet. Men även det gav med sig! Djur av alla de slag stötte vi på; små söta hundvalpar (med loppor som bet mig), loppor i sängarna (som bet oss alla på fötterna), kackerlackor (fast jag såg bara en enda och den låg och flöt död i poolen!), fåglar, fiskar... Varje dag kom det dessutom två katter som satt och studerade oss matgäster vid varje frukost och middag.

Temperaturen var kring 29 grader varje dag. Havet höll ungefär samma temperatur. Första veckan var ganska blåsig medans andra veckan bjöd på lite moln. En och annan regnskur kom det också, men de kom på natten eller tidig morgon. Utom avresedagen (lördags). Då kom den när vi var på stranden!

Regnigt värre...

Lördagen var då hemresdagen. Vid 21 (lokal tid) lyfte planet och lilla prinsessan sov innan vi lämnade marken och sov sen hela tiden till ungefär 15 minuter innan vi landade i Paris. Vi andra (läs vi vuxna) hade lite svårare att sova... Tack och lov bättre flygpersonal och en flygkapten som pratade både engelska och tyska utöver franskan! Pluspoäng till Air France!

Inga förseningar i Paris, tack och lov men ett lika skrangligt plan hem från Paris som till Paris. Men vi kom hem! Fast inte Moder Jords väska. Den var kvar i Paris!

Supertrött mammafru på väg hem över Atlanten!

Sammanfattat: en helt underbar semester och vi hade gärna stannat kvar. Men tyvärr finns det ju en verklighet som man måste tillbaka till...

*kramar*

Ibland har ju tillverkarna helt fel!

Jag handlade idag en flaska toalettrengöringsmedel av märket Mr. Muscle. På flaskan står det "Loves the job you hate!" Hmmm, nä faktiskt inte! Jag gillar att städa!
Sen när vi var på semester så såg jag en tjej som hade på sig en röd tröja, på ryggen stod det tryckt "FRAM". Undrar om hon hade tröjan bakfram eller om fram betyder bak på något annat språk?
Jag såg även en tjej i en grå kjol och på rumpan stod det tryckt "pink". Kändes ju också helt fel eftersom kjolen var grå och pink... ja det kan man väl inte ta miste på att det betyder rosa?!
Knasigt blir det i alla fall emellanåt...

Jajajaja... det kommer snart en semesterdagbok! Sluta tjata! ;-)

*kramar*

Håll andan, sprita händerna och håll tummarna!

Det var en mycket trött mammafru och liten prinsessa som vaknade i morse. Men det gick förvånansvärt bra att komma i ordning och komma i väg till dagis och jobb i morse. Men så möts av, efter ett hej och välkommen tillbaka, att det nu går maginfluensa, influensa och feber bland barnen på dagiset och en av fröknarna kommer bärande på ett av barnen på avdelningen för 1-3 åringar och en febertermometer... *suck* Känns som vi kommer dra på oss allt nu när lilla prinsessan inte har varit på dagis på fem veckor. Kändes sådär lagom skoj att lämna henne där idag... Fasiken alltså, den svenska vintern är ingen årstid, det är en årligen återkommande katastrof och ett "varmt välkommen till sjukdomsträsket".
Enkelbiljett till Dominikanska? Ja tack!

*kramar*

Hola!

I´m back! Kanske inte riktigt så brun som jag önskat, men dock ändå betydligt brunare än innan jag åkte! Nu har vi varit hemma ungefär 3 timmar och jag är så trött så jag snart svimmar. Jag har i princip varit vaken i 37 timmar nu... Det tar på krafterna att vara på resande fot! En natt i en flygplansstol är ingen höjdare. Har väl slumrat mig igenom en fyra-fem timmar. *gäääsp* Lägg sen till tidsskillnaden på fem timmar åt "fel" håll när man reser från väst till öst. Man skulle vara ett barn. Ungarna på planet knoppade in en efter en och sov hela flygresan. Lilla prinsessan somnade typ i samma sekund som jetmotorerna drog igång för take-off och vaknade när det var 20 minuter till landning i Paris dryga åtta timmar senare!
4 länder har vi varit i under det senaste dygnet. Jag lovar, det kommer mer om resan och en massa bilder, men inte idag! Jag kan kort sammanfatta det som aldrig mer Air France, aldrig mer Charles de Gaulles flygplats i Paris, massa sol och kring 25-29 grader varmt i skuggan varje dag, turkosblått hav som höll kring 25-28 grader, härligt djurliv i allt från loppor till krokodiler!
Nu; hälla i mig mitt kaffe (så jag håller mig vaken en timme till) och läsa ikapp lite på mina favoritbloggar, starta en ny maskin tvätt, duscha och sova!!! I min egen säng!
...Fast jag ska nog väcka pappamannen först som nog somnade i lilla prinsessans säng vid nattningen...

*kramar*

Ett sista farväl...

Ja, tänk att jag inte kunde hålla mig härifrån iaf! Nervös? njaej... eller JOOOOO! Fast nu är allt packat, utom tandborsten. Alla e-biljetter hotellvouchers, pass och liknande är nedpackat. I´m ready for take-off! Himlen, here I come! Om allt går åt pipan så hoppas jag att min ängelpappa samlar hela ängelarmén och lyfter planet åt oss!

Nä, det jag egentligen ville säga nu (förutom tack och godnatt!) är att jag bara älskar Jonas Gardell! Jag har precis sett andra avsnittet, av fyra, av hans TV-serie "De halvt dolda". Helt suverän berättelse! Ni som inte ser serien... ni missar något. Gardell, tycker jag, är så otroligt bra på att lyfta fram verkligheten så som den faktiskt ser ut men som man alldeles för ofta blundar för.
Ja, det var bara det jag ville säga...

Nu ska jag gå och sova!

*godnatt*

Ok, jag kommer iaf inte att dö i morgon...

Inte enligt den här uträkningen i alla fall! Då är min dödsdag satt till söndagen den 20 augusti 2056! Och dit är det ju ett tag! Så, jooo... jag ska nog våga flyga i morgon!
Men jäklars! Ska jag inte få bli mer än 79 år? Jaha... då får jag snart gå i pension så jag hinner med allt jag vill! Jaja, nu känner jag mig ju jättelugn inför flygresan i morgon *ironi i överflöd*
Fast vem behöver flygplan? Fjärilarna i min mage kan nog ta mig dit jag vill komma...

Nu mina vänner, nu ska jag säga over and out för ungefär 17 dagar framåt! Ha det så bra här hemma i vinterSverige. Själv ska jag bara njuta av strålande sol och ca 29 grader varmt i skuggan!

*kramar*

hmmm, undrar vad jag har glömt?

Det lär jag ju märka... Om det nu möjligtvis finns något som jag kan ha glömt! I packningen alltså. Min resväska är så full att den endast går att stänga med milt våld. Det skulle inte förvåna mig om min resväska är den som öppnar sig så mina trosor, badkläder och bh:ar ligger huller om buller på bagagevagnen. Lilla prinsessan packning för drygt två veckor får plats i min lilla weekend kabinväska! Tänk om man själv hade kunnat få plats med allt i en så liten väska!
Just nu sitter Ongen placerad i badkaret. Fast på pappamannen lät det precis som att allt vatten hamnade utanför karet. Som vanligt. Varför är det så himla roligt att ösa ut badvattnet över golvet? Förklaring? Någon?
Snart ska vi bege oss i väg och hämta ut mina solglasögon, gå till Forex och köpa våra dollar och peso som vi beställde igår, in på apoteket eller naturapoteket för att få tag biobics (eller liknande). Sen ska vi hem och få i oss lite middag, titta lite på TV, och panikpacka det där som man alltid kommer på i sista minuten.
I morgon vid 7 är planen att vi ska sitta i bilen och rulla hemifrån. Sen får vi se om de kan locka på mig på planet på något vis.

*kramar*

2-0 till päronen!

Ungefär 7.40 i morse hördes det ett "mamma, jag är kissnödig!" Helt ok tid att vakna på! Nu är det frukostdags hos familjen Kaos!

See you later!

När man är tre år...

Då kan man skrika tills man somnar! Jag lååååvar, för det hände hos oss i kväll! Pyjamas, tandborstning och jag läste saga. Puss å kram å godnatt!
"Mamma, pappa... Jag kan inte somna. Jag har ont i magen!" Ont i magen var det ja...
In på toa med Ongen som ja.... bajsar som en häst. Dock inte lika väldoftande. Ja, vaddå? Hästbajs luktar faktiskt gott. Jag tycker det iaf, inbiten hästmänniska som jag är :-)
Sådär, nu kan hon nog somna! Nehej... och pappamannen ger med sig så hon får sitta med oss i soffan till klockan är nästan åtta på kvällen. Way past bedtime! Till sist när ögonlocken endast kan hållas uppe på henne med ren vilja så lyfts hon upp till sängen. Skrikandes. Och skrikandet fortsätter. Och fortsätter, fortsätter, fortsätter. Ilsket. Argt. Förbannat. " Jag vill inte sova!" Sen blir det tyst. Knäpptyst! Nästan oroväckande tyst... Efter en långlånglång stunds tystnad vågar jag smyga upp. Ljudliga snarkningar hörs inifrån liten prinsessas rum. 1-0 till föräldrarna! Nu hoppas vi att vi håller övertaget fram till ca 7.30 i morgon! Då kan hon få knappa in på vårt övertag!

*kram*

wax on - wax off

*ajajajajaj* som faaaan vad ont det gjorde! Var i väg på salongen efter jobbet idag och vaxade benen, bikinilinjen och under armarna. För fasiken, det svider fortfarande under armarna. Helt klart värre smärta än att föda barn! Men, vill man vara fin får man lida pin finns det visst ett uttryck som säger.
För övrigt var det sista dagen jag jobbade i dag innan semestern. Snikade åt mig en ledig i morgon. Jag hade jobbat undan det mesta i måndags och tog det sista i dag. Vi har dessutom en hel del att ordna i morgon. Pappamannen är också ledig i morgon. Och så ska sotaren komma hit... Allt på en gång! Men varför inte? Jag menar, när man ändå har fullt upp!
Papamannen fick en oväntad "ledig" i dag också. Lilla prinsessan vaknade strax innan 4 i morse och var jätteledsen! Antagligen en hemsk dröm men hon vägrade somna om om pappamannen var nog ungefär lika pedagogisk som man kan ana att man själv är kl. 4 på morgonen... Detta resulterade i att vi hade en Onge som tassade in till vår säng, blev tillbakaskickad, grät, skrek och vi sa till henne att vara tyst och sova och så kom hon tassande till vår säng, blev tillbakaskickad, grät, skrek och vi sa till henne att vara tyst och sova och så kom hon tassande tillbaka till vår säng.... Ja, så höll det på fram till ungefär halv 7 på morgonen! Pappamannen gjorde ett försök med att sätta henne på toa, natta henne men nej, hon vägrade! "Jag har ont i magen...!" sa hon om och om igen. Det kan inte vara sant! Vi kan inte få en magsjuka nu! Två dagar innan vi ska med flyget! Jag vägrar! Och förresten, vart skulle hon fått den ifrån? Vi har typ varit isolerade sedan nyårsafton! Vi har inte ätit något konstigt, inte träffat någon sjuk, inte varit ute på köpcentra eller något sådant!
Pappamannen gjorde ett försök att åka till jobet, men när Ongen säger att hon har ont i magen så måste man ju tro henne. Jag var tvungen att åka till jobbet så pappamannen fick vända bilen och åka hem igen. Till en liten prinsessa som somnade igen (äntligen!) vid 6.30! Och som sen inte har haft ett dugg ont i magen på hela dagen... *suck*
Min teori: Hon drömde något läskigt, blev ledsen och vågade inte somna om. Ont i magen... ja det vet jag inte vad det kom ifrån. Men är man tre år är det nog svårt att kunna sätta fingret på vad som är fel. Men ont i magen vet hon vad det är.
Hon åt visserligen ingen middag i kväll men hade ätit sin frukost och lunch ordentligt. Och när hon är trött.... ja, då vill hon inte äta! Och trött borde hon vara, hon har ju strulat runt 2,5 timme i natt när hon egentligen borde sovit. Och trött, ja det är jag med!
Men nu är det semester!

*kram*

Inte blev jag direkt lugnare av det här...

Min fina man försöker hjälpa mig på alla sätt att känna mig tryggare med flygresan och hade pratat med någon på sitt jobb. Grejjen är ju den att jag vet allt som redan sagts om t.ex. det är farligare att gå över ett övergångsställe än att sitta i ett flygplan o.s.v. Han hade iaf fått tips om nedanstående sida:
http://www.fritidsresor.se/Inspiration/Flyg-Trygg/Flyg-Trygg-Fragor-och-svar/

Men nej, jag blev bara ännu mer orolig och nu är jag helt övertygad om att vi kommer krascha! Eller bli kapade... eller sprängda i luften av terrorister. Jag kommer dö. Jag börjar få ren och skär dödsångest! Lite för sent att söka hjälp nu, men jag ska definitivt söka hjälp när (om) vi kommer hem. Jag älskar att resa, se nya platser, uppleva nya kulturer. Men jag hatar att flyga!
Shit, shit, shit... Kan ingen bara vifta med sitt magiska trollspö så är det fredag kväll och vi har kommit fram?

Idag behöver jag en *kram*....

Panik + Ångest =

Panikångest! I går kväll när vi lagt oss så bara sög det till i magen och jag blev nästan helt gråtfärdig. Jag drabbades av panikångesten någon gång i augusti, i samband med att resan bokades. Men då kunde jag ändå förskjuta det, den låg så långt fram i tiden. Men nu har verkligheten kommit i kapp mig. På fredag gäller det. Då är det liksom dags att kliva ombord på flygplanet. Jag vet ärligt talat inte om jag kommer att klara av det... Jag kanske blir kvar på Kastrup!? Eller i Paris!? Det är ju liksom två uppstigningar och två landningar på en och samma dag! Jag får be Moder Jord ha sina sömntabletter i handbagaget så får jag snylta en av henne och skölja ner med en whiskey ;-) Borde ge effekt nog så pappamannen kan lyfta ombord mig :-).
Det spelar ingen roll hur många som försöker förklara för mig att flyga är det säkraste sättet att resa på. Eller att fler personer blir dödade per år av åsnor än som dör i flygolyckor ( jo, det är faktiskt sant, statistiskt sett!) och att Boeing 747 är den flygplanstyp som har störst kraschstatistik (beror på att det är den absolut vanligaste flygplansmodell och givetvis så har den större kraschstatistik än någon annan modell som det inte finns så många plan av). Jag har och kommer alltid få panik + ångest när det handlar om att jag ska sitta i ett flygplan. Men, så är det när man har ett enormt kontrollbehov och helt plötsligt ska släppa all kontroll, kontrollen över mitt liv bl.a., till två andra människor som kallas piloter! Sen att man ska sitta som packade sillar med sisådär 300 personer till och bara ett fåtal supertrånga toaletter, ja det kan ju ge vem som helst panik!
Andas djupt, andas fyrkant... Jag kan flyga, jag är inte rädd... Eller jo, det är jag!

*kram*

Jag vill inte!!

Man hade lätt kunnat tro att det är familjen Kaos treåring som utropar de berömda orden: "Jag vill inte!" Men det är faktiskt jag, mamman! För efter två veckors ledighet så vill jag verkligen inte stiga upp vid kl. 06 i morgon, dra på mig en kostym och sen åka till jobbet! Jag vill inte...
Om jag gör som treåringen; slänger mig på golvet, illvrålar, pressar fram några krokodiltårar... tror ni jag slipper åka till jobbet då?
Jaja, det är ju bara i morgon, onsdag och torsdag så är jag ledig sen igen ju. Men jag vill inte! Tur jag har min wake-up-light så finns det ju faktiskt en minimal chans att jag faktiskt kommer att vakna när klockan (fåglarna kvittrar) ringer!

*kram*

Nu är glada julen slut, slut, slut...

Julegranen kastas ut, ut, ut...
Japp, nu är alla adventsljusstakar, julstjärnor, mina få tomtar och julgranen bortplockade! Känns skönt. Men lilla prinsessan blev förtvivlad när jag kastade ut granen. Hon ville ha den kvar... Nu funderar jag på om jag ska grovstäda hela huset eller bara dammsuga... Det snöar för fullt ute, så kanske vi borde gå ut lite? Men det blåser riktigt kallt också... Nä, det får bli bara dammsugning idag så tar jag storstädningen på tisdag. Ska stryka gardinerna som ska ersätta julgardinerna i matrummet också. Tvättmaskinen går för högvarv nere i källaren också. Känns som det är tusen saker som ska hinnas med på bara några dagar nu. Jag ska ju jobba måndag, onsdag och torsdag och på fredag åker vi. Allt som ska med på resan måste ordnas (husapotek, växla lite pengar, tvätta och packa det som ska med, ta fram alla resehandlingar och pass...). Huset ska gärna vara i trevligt invändigt skick för jag hatar att komma hem och det ser ut som hej-kom-och-hjälp-mig-att-dö! Lilla prinsessans dagisytterkläder måste tvättas, det har skjutits upp i två veckor nu! Som sagt, mycket att göra! Och pappamannen jobbar hela tiden, så det mesta hamnar på min lott att sköta plus att jag har en treåring att sysselsätta samtidigt!
Nä, nu måste jag sätta fart igen! Går ju inte att slösa bort värdefull tid på feta rumpan i mjuka soffan!
Dessutom kommer mäklaren hit imorgon på förmiddagen! Det har blivit dags att värdera upp huset! Håll tummarna för att vi får upp värdet med den nivån vi hoppas på! Det hade känts oerhört skönt!

*kramar*

Nyårslöfte

Jag brukar inte avge nyårslöften. Mest bara för att jag alltid har en tendens att bryta dem... Men det här nyårslöftet kommer jag inte att bryta! Aldrig! Jag lovar, på hedersord! Nyårsafton var jättetrevlig. Maten blev jättegod och alla vinerna var jättegoda. Kanske lite för goda... Förstår ni vart jag vill komma? Den här mamman fick alldeles för mycket bubbel innanför västen. Jag tror jag var i säng kring 2-3 på nyårsaftonnatten. Typ vid 14-15 tiden igår så hade sovrummet precis slutat att snurra... Fy 17 att må så pissigt en hel dag. Jag fick knappt i mig något att äta på hela dagen i går och lite illamående sitter fortfarande kvar. Det är nog bara att inse att man inte längre kan festa som en gymnasietonåring. Speciellt inte när man har en treåring. Fast lilla prinsessan fick en heldag med pappamannen igår och var jättemysig mot mig när hon emellanåt kom och kröp ihop i sängen hos mig och klappade mig på huvudet. Så mitt nyårslöfte för all framtid är: Jag ska aldrig dricka mer än två! (exempelvis två glas vin eller två cider). Sen blir det barndricka.

Nu ska lilla prinsessan titta klart på sin Barbiefilm och sen ska vi ta på oss varma kläderna och gå ut i alla minusgraderna och strålande solen! I eftermiddag ska jag börja tvätta, stryka och packa lite. Det är ju inte precis sommarkläder vi kommer ha på oss nu, så då kan jag lika gärna börja packa redan nu. Om exakt en vecka så mellanlandar vi i Paris vid den här tiden på dagen!

*kramar*