Biblioteket - En upplevelse i sig

Ja, så vaknade man till ännu en helt gråmulen dag *suck*. Nä, vi kan bara inte göra ingenting en hel dag till här hemma! Jag tänkte att ett besök till biblioteket kanske skulle vara något. Lilla prinsessan har ju äntligen börjat visa intresse för böcker och hennes egna börjar bli rätt uttjatade och är det dåligt väder kan man ju läsa sagor! Vilken bra idé! Vilken helyllemamma jag kände mig som! Ända tills vi kom fram och märkte att vi får åka hem igen, för det var en timme kvar till biblioteket skulle öppna. Förklara det för en 2,5 åring som med stora, förväntansfulla ögon hade sett fram emot biblioteket! Stället där man inte fick springa, bråka, skrika eller prata. Bara viska och smyga försiktigt på tå. Ja, jag tyckte det var bäst att överdriva så kanske vi i alla fall inte skulle riva stället och kanske skulle jag kunna hålla hennes ljudvolym på pratnivå i stället för maxvolym.
Men, vi åkte hem och åkte tillbaka en timme senare. Och ja, vi hann över över tröskeln innan virvelvinden slet tag i min Onge och böcker började flyga åt alla håll och hon med hög röst förkunnade att det minsann fanns får som man kunde gunga på! (gunghästar, fast de var får?!)
Jaha, tänkte jag. Det här började ju bra... NOT! Snabbt rafsa ihop några Pippiböcker, ett par Molly Mus och en om Mamma Mu. Två DVD-filmer snappade jag åt mig också (börjar bli grymt trött på Pippi, Emil och Ronja!). Under tiden så hann hon rita i en Alfons Åberg bok med de strategiskt utplacerade kritorna, nästan riva "utställningen" av, förvisso i mitt tycke rejält fula, skapelser av bland annat toarullar, flirtkulor och staniolpapper som några barn säkert tvingats att åstadkomma på någon trevlig skollektion, riva ner diverse böcker från såna här snurrställ och rymma ifrån mig upp för trappen till nästa avdelning av biblioteket.
Jag tror inte ens jag hann få ögonkontakt med den stackars bibliotekarien som försökte hjälpa mig att få ett lånekort medan jag sprang efter glatt hojtande och tjoande Onge som hoppade upp och ner i den livsfarliga stentrappan. (Förresten, varför ser alltid bibliotekarier så grymt tråkiga ut?).
Behöver jag säga att nästa besök på biblioteket blir när vi lämnar tillbaka böckerna och sen dröjer det kanske.... 10 år till nästa besök? Men, men vi hade i alla fall något att göra i ungefär 20 minuter idag!
Och visst var det värt det när sen en lycklig och tyst och stillsam liten prinsessa myser ihop sig i soffan med alla böckerna runt omkring sig och frågar: "Ska jag läsa saga fö´dig, mamma?"

Jag lånade förresten en bok till mig själv. Jag hann snappa åt mig den på hyllan för barnpsykologi (som lämpligt nog var placerad mitt bland barn- och ungdomsböckerna. Den heter "Överlevnadshandbok för småbarnsföräldrar - Vredesutbrott, 99 tips som får dig i balans igen"
Ja, vi har väl kanske inte problem med vredesutbrott, men en hel del matnyttiga tips och idéer har jag fått genom den i alla fall!
Det fanns fler böcker i samma serie och den är faktiskt skriven med en enorm gnutta humor och jag har igenkännande dragit på smilbanden eller nickat instämmande under tiden jag har läst den. Bara ett litet boktips till alla föräldrar som har lika galna barn som vi!

*kramar*