Jag kan flyga, jag är inte rädd....

Fy fasiken, jag har redan fjärilar i magen och är livrädd inför flygresan vi ska göra om fyra (4!!!) månader... Det är inte klokt vad jag är flygrädd. Dessutom ska vi flyga över Atlanten i en Boeing 747, den plantyp som har störst kraschstatistik i världen! Det spelar ingen roll att kraschstatistiken beror på att det planet är det som flygs mest och att det är det planet som det finns flest av och självklart är det därför det är överrepresenterat i flygkrascher. Och ja, flyga är generellt det säkraste transportsättet. Det spelar ingen roll!!!! Jag är livrädd ändå! Jag får nog ta mig till en flygdoktor, få utskrivet lite lugnande och ta vägen inom systemet och handla mig en flaska whiskey. Då kan de rulla ombord mig halvt medvetslös...
Hur som helst, i början av januari så ska jag sitta på det där förbaskade planet och flyga till Dominikanska Republiken. Sen får vi hoppas att vi kommer helskinnade både dit och hem. Att flyga är liksom det mest omänskliga som finns. Jag tror att det egentligen är med flygplan (flygplanstillverkare/konstruktörer) som med humlor. Egentligen borde inte humlor kunna flyga sett till tyngd, storlek och vingstorlek. Men de vet inte om det och därför flyger de. Småbarn är också ett bra exempel; en ettårings fötter är alldeles för små i förhållande till barnets längd och vikt så egentligen borde de inte kunna gå, men de vet inte om det och går i alla fall... Lite så är det nog med flygplanstillverkare/konstruktörer. De ritar och räknar och så får de fram en skiss som borde funka och eftersom de själva är så övertygade om att det här metallmonstret visst kan flyga, så kan det flyga. Och vi andra som sätter oss i metallmonstret är minst lika dumma (utom jag då som verkligen ifrågasätter metallmonstrets flygkunskaper) och litar blint på några människor som står där stolta över sitt metallmonster och verkligen övertygar oss om att "joooooodå, det kan visst flyga (åtminstone på pappret!). Ingenjörer kallas de väl? de här människorna... Eller så kan man kalla dem för skräddarna i sagan om Kejsarens nya kläder.
Hur som helst, jag ska till västindien och om inte hela semestern ska gå åt till att ro över Atlanten så får jag nog snällt kliva ombord och hoppas på det bästa. Det finns ju trots allt syrgasmasker och flytvästar i händelse av nödsituationer...

*kramar*