Tänk, jag fick knappt upp ögonen i morse. Svullna, torra och rödsprängda. Där fick man för att man visade sina känslor. Som vi diskuterade igår, jag och pappamannen. Vägde fördelar mot nackdelar, ältade, försökte hitta lösningar. Hur som helst, jag har inte flyttat hemifrån. Sent igår kväll gick jag in till lilla prinsessan, höll om henne hårt och bara storgrät. Då vaknade hon och sa "mamma såsåså lessen". Och det var jag ju. Klart att jag vill vara hennes mamma. Sen var hon ledsen en stund. Och pappamannen. Men sen somnade vi tätt, tätt intill varandra alla tre i stora sängen.
Idag var en bra morgon. Lilla prinsessan undrade vart kissen är, men den har flyttat. Det funkade inte. Lilla prinsessan var för liten för att vi skulle kunna ha ett husdjur. Sen konstaterade hon att mamma hade varit såsåså lessen. Och pappamannen. Och hon själv. Att hon hade blivit såsåså lessen när jag bara stack iväg utan ett ord i går eftermiddag. Men sen var hon glad. Jag var glad. Fast bara glad så hon såg det. Inom mig var jag ledsen. Jätteledsen. Det har jag varit hela dagen. Det är tungt. Att inte veta vad som ska hända. Att inte veta vad man ska göra. Att inte veta vad som är rätt och fel. Det är tungt. Jättetungt. Och ledsamt. Men jag ska inte flytta.
Jag är ledsen. Osäker. Men jag är inte arg längre. Jag orkar inte vara arg längre. Jag är trött. Jättetrött. I själen. Jag vill bara att vi ska bli en glad familj igen. Undras om det går? Jag hoppas det...
*kramar*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Det går, jag lovar! Men ibland fixar man det inte själv och det finns jättefin hjälp att få. Ta den! För din skull och för din familjs skull! Sänder ett gäng varma kramar, det känns som att du behöver det. Ta tag i situationen och hjälp någon att ta hand om er! KRAM
... Oops, det skulle stå "låt någon hjälpa till att ta hand om er".. blev lite fel i ordföljden där (bland annat). Men tanken bakom var iaf rätt. KRAM igen
Jag tycker verkligen att du ska prata med någon och få lite hjälp med allt tunga känslor som tynger dig. Är det "bara" trots och en allmänt jobbig vardag som tynger dig eller kanske det är större sorg med tanke på din pappa eller annat? Ibland kan det bara kännas tungt och man vet inte riktigt vad som är den egentliga orsaken...
STOR kramis till dig vännen!
Skicka en kommentar