Att hämnas sina föräldrar på sina barn?

Alla, som precis som jag, som är födda på 70-talet måste känna en viss motvilja till att se många av barnfotona på sig själva där man är iklädd den ena plyschbyxan efter den andra (gärna med härlig benvidd och slimmad upptill, ofta med hängslen också), det ena hemvirkade/stickade plagget efter det andra. I härliga färgkombinationer med brunt, grönt ( i alla nyanser), orange och gult i en salig blandning med lika hiskeliga mönster i en enda röra.
Fast på den tiden fanns det liksom inte så många alternativ. Det var att välja de kläderna eller så fick man vara naken.
Idag när det finns väldigt mycket valmöjligheter vad gäller barnkläder, man kan ju klä de små liven i glittriga prinsessekläder, tuffa superhjältekläder (spiderman, batman etc.) eller så kan man ju välja att klä dem som vuxna miniatyrer. Men många väljer ändå att klä sina barn i samma hemska modell, färg och mönsterval som man själv tvingades bli påklädd i när man var liten?! Jag är en av de där mammorna. Prinsessan är liksom inte den typen av unge som klär i glittriga, slimmade kläder. Jag ogillar att se barn i miniatyrvuxenkläder och eftersom prinsessan är just en liten prinsessa så faller ju även superhjälteklädesalternativet bort.
Jag älskar att dressa henne i 70-talskläder! Och det härliga är ju att just i år så är det tydligen mer modernt än någonsin! Dessutom har jag ganska precis idag varit på ett Me and I party där jag har frossat i härliga kläder till prinsessan! Dyrt, visserliggen. Men ska det vara så ska det vara ordentligt!
Än så länge är prinsessan en sån där unge som verkligen inte bryr sig om vad man sätter på henne för kläder. Fick hon bestämma så skulle hon gå naken. Hela tiden. Så eftersom det är mamman i den här familjen som bestämmer vad prinsessan ska ha på sig, så blir det det som mamman gillar. Och mamman gillar, nej ÄLSKAR, de härliga kläderna jag precis har frossat i!!!
Det som får mig att fundera vidare på varför jag (och många 70-talister med mig) verkligen älskar dessa kläder då man allt som oftast har sagt till sina föräldrar att "hur 17 kunde ni bara låta mig ha DE DÄR kläderna på mig?!?!?!" Blev man kanske helt miljöskadad av den giftiga färgen man gnagde av från sin spjälsäng? Eller har "Vilse i Pannkakan" kanske något med det hela att göra? Eller är det bara så att man på något konstigt vis tar ut en hämnd på sina föräldrar genom att klä sina barn i samma märkliga kläder som man själv blev klädd i som barn?
Frågan är ju bara vad jag ska säga till min lilla prinsessa när hon blir äldre och ångestsuckar varje gång hon ser ett fotografi från sina första barnaår?

Nu ska jag luta mig tillbaka, rulla tummarna och bara hoppas på att de nya plaggen till prinsessans garderob kommer snaaaaart!! Kanske ska jag fundera ut ett svar till prinsessans fråga också. För den kommer ju komma när hon blir äldre!

*kram*