lördag 8 september 2007

Emma, en del av vår familj

Emma är den fjärde familjemedlemmen hos oss. Emma är ca 35 cm lång, blåa ögon och blont hår. Lite plastig om huvud, armar och ben och en väldigt vit, mjuk och skumplastfylld kropp. Håret är lite nylonaktigt. Emma är prinsessans högt älskade docka (läs bebis). Emma behandlar man inte hur som helst. Emma har också känslor. Igår råkade jag tappa Emma i golvet, hemska misstag! Prinsessan lägger av ett vrål och tittar argt på mig. Jag får snabbt finna mig och inse att i prinsessans ögon är Emma ingen docka utan en livs levande BÄBIS!!! Jag får vagga henne i famnen och förklara 1000 ggr för prinsessan att Emma faktiskt inte alls slog sig. Med en väldigt bestämd min sliter prinsessan Emma ur min famn, synar henne noga, lägger henne på fotöljens fotpall, backar några steg, ser tveksam ut, går fram till Emma och lyfter upp henne och ger henne en jättepuss mitt i sitt söta lilla dockansikte. Emma är ju faktiskt ingen docka. Inte i prinsessans ögon...
Idag kom prinsessans kusin favoritfaster hit och med sig hade de kusinens gamla dockgrejjer som hon för några år sedan växt ifrån. Däribland var det en bilstol för dockor. Prinsessan har alltid tyckt det varit så fascinerande att hennes yngsta kusin, lilla Alice-muffin (ja, hon är söt och god som en liten muffin så därför kallar jag henne för Muffin!) alltid sitter i en sådan stol när hon åker bil. Ja, inte i en sådan för dockor då utan i en bilbarnstol för riktiga bäbisar.
Emma fick snällt finna sig i att bli isatt, fastspänd, bortplockad, tappad i golvet gungad osv. i denna bilstol. Fast dockor brukar ju inte ge så mycket väsen av sig, de är även utrustade med massor av tålamod. Prinsessan älskade det nya tillbehöret till sin älskade Emma. Så pass mycket att så fort kusin och favoritfaster åkt hem, så sprang hon ut i hallen och skulle åka pappas bil!
Ja, vad gör man? Jo man klär på Emma (hemska tanke att en docka ska åka iväg någonstans naken!!), spänner fast henne i sin bilstol, tar på prinsessan sina ytterkläder och packar in både prinsessan och Emma i bilen, så får pappan ta med sina två tjejjer hem till farfar och plocka äpplen. Jag undrar om Emma tycker det är lika roligt som prinsessan? Undrar om pappan tycker det är lika roligt som prinsessan?
Det är väl bara att inse, Emma har blivit den fjärde familjemedlemmen. På både gott och ont. Det gäller nog bara för oss vuxna att inse att Emma faktiskt inte är en docka, utan en bäbis. Fast jag kommer nog ha lite svårt att knyta an till någon som har blont nylonhår, plastigt huvud, armar och ben och vit, mjuk, skumplastfylld kropp... Om jag inte misstar mig så står det nog Made in China i nacken på henne också. Visserliggen är ju inte prinsessan Made in bedroom heller utan Made in Cura, men på något vis har jag haft oerhört mycket lättare att knyta an till henne. Älskade lilla Prinsessa...

*kramar*

1 kommentar:

EmiliaJ75 sa...

Hej vännen! Roligt att läsa lite från dig, du skriver ju helt underbart!
Måste bara säga att det där med kaos vid middagen när man är alla, det känner jag så väl igen. Sen när jag och Markus äter själva då Nicke jobbar kväll, då är det hur lugnt som helst. Vi har konstaterat att det nog beror på uppmärksamheten! Pratar jag och Nicke så gör Markus vad han kan för att vi inte ska prata - all uppmärksamhet är positiv för bångstyriga godingar!
Kramisar i mängder!