Jag undrar om det hör till att man måste bli en grå och trist alldaglig person (eller ja, egentligen hela familjen) så fort man får barn? Det här är ett väldigt märkligt fenom som jag gått och klurat på ett bra tag. Jag menar... När man får barn så vill typ majoriteten av alla föräldrar bo i eget hus, eller ja i alla fall ha tillgång till trädgård. Lägenhet i stan är tydligen inget som lockar för de flesta småbarnsföräldrar. Sen vill man ha (eller kanske man måste ha?) kombibil. Trädgården ska ramas in med ett staket så inte den älskvärda lilla bebisen rymmer. Det blir helt plötsligt tillåtet att ha disk stående framme, tvätthögar lika stora Mount Everest och dammråttor i hörnen som morrar när man går förbi. Eventuella gäster bara nickar förstående och ler lite tröstande och säger att så är det att vara småbarnsförälder. Och, ja. Det kanske det är. Men inte i mitt liv. Jag bor visserliggen i hus, har ingen kombibil, inget vitt staket och jag tokvägrar att ha min prinsessa som ursäkt för att huset ser ut som en smärre katastrof! Kanske därav min mage protesterar i tid och otid... Men om man ser på andra fenomen som kommer i samband med barn. Dubbelmoral t.ex. Den hägrar vilt i vårt hus! "Nej, man äter godis/dricker saft/äter glass bara på lördagen!!!" säger mamman och pappamannen och stoppar ner en stor godispåse i matkassen fast det är tisdag! Saknaden av konsekvens. "Nu ska du gå och sova!" Lilla prinsessan "Pyttepyttepyttestund" "Ja, ok du får sitta uppe en pyttestund till..." Dåligt samvete. "Jag ska aldrigaldrigaldrig mer tappa tålamodet på lilla prinsessan" 2 sekunder senare: "JAG BLIR GAAAAAALEN!!!!SLUUUUTA!!!!"
De mer trevliga och gemytliga sakerna med att bli en Svenssonfamilj är alla trevliga inbjudningar man får: Klädesparty, Plastbunkskalas, Barnkalas, Luciatåg etc, etc. För att inte tala om alla vuxenpoäng man får när man har fått barn! Jag kände genast en massa nya rynkor och gråa hår när bi fick vår första inbjudan till FÖRÄLDRAMÖTE! Men vaddå? Ska jag gå på föräldramöte?!?!?!
Det är liksom inte klokt vad man blir grå och trist när man får barn. Jag kämpar emot och kämpar emot men det är ju så mycket mer praktiskt med egen trädgård och att den är inhägnad, och man får ju så mycket bättre plats i en stor bil och falukorv tre dagar i veckan är helt ok, man kan ju variera tillbehören (snabbmakaroner, pulvermos eller ris)... Och att gå på alla dessa tillställningar man får inbjudningar till är ju väldigt trevligt. Man träffar likasinnade personer (mammor) som man kan utbyta tankar och erfarenheter med. Fler som är fast i vardagslunken :-). Men hur trivsamt det än är i Svenssonvärlden så kan jag inte låta bli att drömma mig iväg och fascinerat låta mig hänföras och beundra de som lever utanför min värld. De som har stenkoll på hur modet för hösten/vintern ser ut, vilken frisyr man ska ha, vilken musik som är helrätt, vilka filmer som visas på bio, vilken mat som är det trendigaste. Men samtidigt som jag med ett lätt grönt sting av avund lyssnar till deras kunnande så klappar jag min lilla djävul som sitter på min axel och viskar i mitt öra: "Snart är de över på din sida".
*kramar*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ha, ha....bra skrivet! Vi har ofta förundrats över att många blir så tråkiga då de får barn, inget kan man göra utan barnen, det ska bara pratas barn och inget annat är intressant. Därav att vi "gjorde oss av med" en del gamla vänner och har letat oss till lite nya bekantskaper.
Vi låter inte heller huset förfalla och jag har aldrig förstått mig på dem som säger att de inte ens kan ta en dusch sen barnet kom....*hmmmmm*.....
Roligt att du kom i går till plastpartyt, det är verkligen vuxenpoäng på Tupperwaretillställningar!
Stor kram!
Skicka en kommentar