torsdag 27 september 2007

"Vår specialitet - Varmrökt ungtupp"

Ja, precis så stod det på skylten som stod placerad i en stor hage full med... GÄSS?!?! En sådan skylt placerad på just det stället får ju genast min lilla hjärna att arbeta på högvarv. Om man ställer en stor skylt med just den texten i en gåshage vet man 1. inte hur en ungtupp ser ut, 2. man vill inte skrämma upp de stackars gässen, som kanske kan läsa, så de förstår att de själva ska människoföda om en väldigt snar framtid. Eller 3. De försöker lura ungtupparna så inte de ska bli rädda genom att tro att man har skrivit fel på skylten så man egentligen menar gässen.
Själv är jag bara så mäkta imponerad att man kan ha säkert hundratals gäss i hagar med bara ett fårstängsel runtomkring. Jag menar, gäss har ju faktiskt vingar! Hur bär man sig åt för att hålla dem kvar? De vilda gässen drar ju liksom till sydligare breddgrader vid denna årstid, men de här stackarna bara stannar kvar och ju fler dagar som passerar på året så kommer de här stackars gässen närmre och närmre Mårten gås! Är det inga överlevande gäss som kan varna dem? Deras mamma t.ex. som stolt låg och ruvade på sina ägg någon gång här innan sommaren? Fast själva poängen med att ha hundratals gäss är kanske att man har räknat med visst svinn då kanske en del faktiskt tar tillfället i akt och drar med på en resa söderut.
Personligen har jag alltid ogillat gäss. De är elaka. En period i mitt liv så envisades min mamma med att ha gäss. Tre stycken. Och de var alltid lika elaka. Väste och jagade oss och försökte hela tiden bita oss. Jag förstod aldrig riktigt poängen med de djuren. Och inte kunde jag förmå mig att äta bakverk som gjordes på deras ägg. Lika lite klarade jag av det som jag inte klarade av att äta köttet som kom från grannbondens gris. Men för jösse namn. Den där grisen som låg på tallriken kunde ju lika gärna vara den söta lilla varelse som jag för några veckor sedan hade matat och kliat bakom örat och som förnöjt blirade på mig med sina fina små grisögon! Nej, jag är inte vegetarian. Jag handlar mitt kött på Ica. Lite sådär lagom anonymt ligger det förpackat i ett plasttråg och jag har ingen aaaaaaaning om från vilken svensk bonde det kommer! Nu är det ju också väldigt länge sedan jag klappade en gris som hade som framtid att bli någons middag så jag är inte riktigt lika känslig nuförtiden.
Men för att återgå till gässen... Tänk, där går det nu hundratals gäss och känner sig helt trygga i sin egen lilla värld. Inget ont anar de. Och skulle de mot all förmodan kunna läsa så blir de ju inte direkt uppstressade då de faktiskt är gäss och det klart och tydligt stod på skylten att specialiteten är varmrökt ungtupp. De vaggar runt där i sin hage, äter lite gräs, bajsar lite, tappar några fjädrar och skräller så där som bara elaka gäss kan. Och så plötsligt en dag så bara fångas de in och äts upp! Bara för att vi människor, och då främst skåningar vad jag har förstått, ska ha en speciell dag där man äter gås. Hemskt! Fast säkert väldigt gott... Vad bisarrt. Nä, jag ska slå ett slag för kanelbullens dag istället! Och imorgon när jag kör förbi den här hagen med alla gässen i så ska jag veva ner rutan och skrika åt dem att flyga iväg så fort de kan. För de är grymt lurade!

*kramar*

2 kommentarer:

EmiliaJ75 sa...

Ha, ha....kör du förbi och varna gässen - det kommer de att uppskatta!

Helena Ericsson sa...

Hej,

Skulle bara säga att jag tycker om att läsa din blogg :)

Kram Helena (Brandt) Ericsson