Ska det verkligen vara så här?

Alltid? Jag menar för resten av mitt liv...? Måste det vara på det här viset? Varför sa ingen att det skulle vara så här att vara mamma??? Det känns som jag alltidalltidalltid har dåligt samvete. Dåligt samvete för att jag städar några timmar på en ledig dag och lilla prinsessan får roa sig på egen hand, dåligt samvete för att hon bara får sitta i vagnen när man går i affären, dåligt samvete för att jag verkligen inte kan leka med henne för att jag blir uttråkad och får dåligt samvete när jag tänker på stryktvättshögen som bara växer och växer. Jag får dåligt samvete för att jag åker och jobbar och lilla prinsessan får vara hemma med pappan när hon är sjuk.(Fast jag vet att de har det jättebra...) Dåligt samvete för att jag blir arg och irriterad när hon gör helt tvärtemot det jag vill att hon ska göra, jag får dåligt samvete för att jag höjer rösten åt lilla prinsessan och hennes ögon blir tårfyllda och underläppen börjar darra. Jag får dåligt samvete för att jag har så enormt dåligt tålamod.
Jag lovar mig själv hela tiden att jag ska bli en bättre en mamma. Att hon ska få all tid och uppmärksamhet som går, att jag aldrig mer ska höja rösten åt henne, att jag ska sitta med henne och leka fast jag egentligen har 1000 andra saker som "måste" göras.
Aj vad det gör ont i mammahjärtat att ha såhär dåligt samvete. Jag känner mig ofta som världens sämsta förälder. Ibland (ofta) så funderar jag på om det är så att barn tar skada av att titta på för mycket TV. Hur 17 ska man veta hur mycket som är för mycket? Jag som alltid sagt att TV:n inte ska bli en "barnvakt"... Men vad 17 då, hon älskar ju att titta på TV. Ja, hon älskar visserliggen att leka med Emmadockan också, så brist på egen fantasi är det är inte. Men jag blir lite fundersam för lilla prinsessan är verkligen inte ett litet barn som gillar att läsa böcker eller lägga pussel. Eller är det mitt fel att hon inte gillar det? För att vi aldrig gör det tillsammans med henne? Men hon har verkligen inte ro att sitta still och ens försöka... Det känns inte lönt att tvinga henne att lyssna på en saga när hon verkligenverkligenverkligen inte vill sitta/ligga still och lyssna. Det känns inte lönt att försöka lägga ett pussel när hon tröttnat efter att man tömt ut pusselbitarna på bordet.
Återigen, det dåliga samvetet... Är hon så rastlös av sig för att jag gett henne för lite tid med just såna här sysselsättningar?
Var 17 finns det en föräldrahandbok?!?!?! Var 17 finns manualen till barn?!?!?! Varför sa ingen att det verkligen är ett "skitjobb" att vara mamma? (Även fast det nu är världens bästa skitjobb)

Nu lovar jag (återigen) att jag ska bli en bättre mamma. Jag orkar inte ha dåligt samvete längre. Imorgon är en annan dag och då ska jag bara göra roliga saker med min älsklingsprinsessa. Vad gör det att stryktvätten får ligga en dag extra?
Jag orkar inte ha dåligt samvete för resten av mitt liv...

*kram*