Märkliga unge..... Märkliga man....

Vår lilla prinsessa är en sån där unge som i princip alltid äter allt som bjuds. Nåja, med några få undantag som t.ex gröna grönsaker! Det enda hon äter av den sorten är ärtor och avokado. Alla andra gröna grönsaker är ju livsfarliga. Jag har verkligen strävat efter att lilla prinsessan ska få lära sig att äta all möjlig mat och hon har alltid gapat med stor aptit. Därför blir man ju märkbart förvånad när hon helt plötsligt en dag slutar att äta. Överhuvudtaget. En sån dag var i söndags. Jag försökte med ALLT! Men till sist orkade inte ens den här mamman truga och muta längre. Ok, det visade sig att hon faktiskt hade feber... Men grejjen var att matvägran höll i sig. Hela veckan. Hon åt sin välling på morgonen men knappt något mer alls på hela dagen. Till och med på dagmis (där de är vana att hon ber om mer mat) märkte att hon var kinkig med maten. Och hon hade ingen feber då längre. Två tuggor till middagen, sen var hon "mätt"... In my dreams att hon var!!! Men, men... vill hon inte äta så vill hon inte. Hon äter väl när hon blir hungrig. Och ja, om hon var hungrig eller inte. Men åt gjorde hon så det stod härliga till. Igår. Pappamannen hade tagit fram räkor för tining som vi skulle ha till fiskgratängen igår. Kan tillägga att den här pappamannen inte är någon fiskälskare, så det var antagligen med spelat god min han ställde sig att skala räkor till FISKGRATÄNGEN *hua*. Efter några skalade räkor upptäckerjag, med mitt numera väldigt tränade öga för datummärkningar på matvaror, att de här räkorna ska vi nog inte äta. Såvida vi inte allihop vill ha en härlig magsjuka. Så i soporna åker ett helt kilo räkor. Jaha... vad gör man nu till middag då? Ett upptinat paket fiskfilé, inga räkor, ingen dill och givetvis när jag öppnar kylen; typ ingen mjölk! *suck* "Nä, det blir kokt fisk med potatis och äggsås" kläcker (hihi, uppmärksammade ni skämtet) jag ur mig. En maträtt jag aldrig har lagat, men minns att min kära Moder Jord lagade till oss som små. Jag minns bara inte om jag gillade det eller inte... Iväg med pappamannen till affären för att handla mjölk till såsen och sen börjar jag kocka. Till sist är maten klar och lilla prinsessan hugger in. Pappamannen hugger in. Inte lika glatt som sin dotter och tittar på mig med en förlåtande blick och säger: "Jag kan inte lova att jag kommer att äta det här, eller ens tycka att det är lite gott". *Hrmpppf* Ät och var tyst! Det är detta som bjuds! Och som hon åt! Lilla prinsessan slukade sin portion utan ett enda knyst, inte ett enda kladd, inte ett enda farande upp och ner från stolen. Hon ÅT! Som aldrig förr! Och bad om MER!!!! Till och med pappamannen åt. Och tog mer!! Och sa att han faktiskt tyckte det var helt ok!! Den här mamman åt. Njöt. Och var stolt! Jag hade lyckats med maten. Det blev succe´!
Det här får vi göra om en annan gång!

*kramar*