Snökonferens

Idag har det återigen varit en mycket händelserik dag på jobbet... Ibland undrar jag om jag inte har turen att ha världens bästa arbetsplats och medarbetare?! Imorse när jag kom till jobbet så hade jag typ inget att göra. Och då menar jag verkligen INGENTING att göra. Men det blev det snabbt ändring på. Enligt mitt hemskt tjusiga visitkort så är min titel administrativ assistent. Jag har ibland funderat på vad det egentligen innebär och nu tror jag att jag vet! Man gör typ ALLT! Och det roliga är att jag ÄLSKAR det! Som idag t.ex. har jag vattnat kontorets alla växter (konsulterna är inte så himla bra på att komma ihåg det), jag har bytt handdukarna på kontorets fyra toaletter (konsulterna är inte så himla bra på att komma i håg det), jag har rensat ut kylen på äcklig gammal mat (konsulterna är inte så himla bra på att komma i håg det).
Sen har jag kopierat massa viktiga papper, varit och handlat ett måttband (och passade samtidigt på att ta en promenad i det helt underbara varma, soliga höstvädret). Jag har frukostfikat med mina tre kvinnliga kolleger, som har hemskt tjusiga visitkort med titeln konsult på.
Sen har jag ätit lunch och efter det var det dags för det nyinköpta måttbandet att komma fram. Det är nämligen som så att vår helt underbara VD har låtit oss få veta att vi ska åka på snökonferens en vecka i mars! Så då måste ju alla få varsitt skidställ! Såklart!!! Så det har tagits benmått, stussmått och diverse andra mått för att få skidställ som ska passa våra kroppar när vi tjusigt glider ner för backarna och sedan på smidiga pjäxklädda fötter håller after ski. Fast det där med att tjusigt glida ner för backarna, det får jag nog lämna till de andra. Om ni har sett Lasse Åberg i Sällskapsresan när de åker skidor, ja då ser ni mig framför er. Ett alternativ vore ju om jag kunde hitta någon som kunde stå och uppmuntrande ropa åt mig "Tyngden på daaaaaalskidan, älskling!!!" ja, då vore det kanske en annan grej... Jag föreslog lite försynt för vår VD att jag kanske kunde få en pulka med företages logga tryckt på? Jag vet inte riktigt hur bra det förslaget gick hem. Fast å andra sidan så kan jag ju after skia hela dagarna istället!

När jag kom hem så var det dags pappa/mannen sopgubben att åka och jobba, så vi möttes för ett hej/hejdå i dörren och snabb puss i farten. Prinsessan och jag gick till Ica och handlade tomater (och coca-cola, riven ost, creme fraiche och smågodis). Idag vankades det nämligen tacopaj till middag. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och tacos/tacopaj och fredagar. Men jag tycker det passar så rysligt bra ihop.
Prinsessan fick STOOOORA ögon när jag tog den färgglada godispåsen och började plocka i snask. Hon har precis förstått vad choklad är för något. Så givetvis ville hon också plocka i en påse... Och det fick hon! Fem chokladbitar. I en alldeles egen påse! Fast dem har hon glömt bort för länge sedan. Men det är just det här med att få vara stor tjej och plocka ner bitarna i sin egen påse... Att hon sen fortsatte och öste ner ca ett halvt kilo chokladbananer i min och pappans påse är ju en annan femma.
Middagen avnjöts i lugn och ro (pappan var ju inte hemma) och jag har väl aldrig sett en snart två års prinsessa äta så mycket tacopaj!!! Och massa pussar skulle det delas ut på min hand och arm mellan tuggorna. Så nu är jag i princip marinerad i tacopaj.
Nu är vi båda två mätta och belåtna och prinsessan sitter alldeles stilla framför TV:n och tittar på sin favoritfilm, Ice Age I. Det roligaste i hela filmen är när bebisen bajsar...
Snart dags för en dusch av prinsessan och sen välling, tandborstning och godnatt. Och då! DÅ kan jag ta fram min snaskepåse och sitta och skratta åt de stackars människorna, som är heltutan självkritik överhuvudtaget, i ett visst "musikprogram".

*kramar*