"Miiiiiin"

Det är ett ord som allt som oftast skallar mellan våra husväggar. Min är ett väldigt bra ord. När man väl har förstått innebörden med ett ord är det jättebra. Och min är just ett sådan viktigt ord! Andra bra ord är vill inte, kom och pyttestund. Vill inte är jättebra för att verkligen uttrycka (ihop med gråt och illvrål) att man verkligenverkligenverkligen inte vill borsta tänderna t.ex. Kom är ett jättebra ord för då får man sällskap med det man vill göra. Och pyttestund är dagens absolut mysigaste ögonblick när man har ätit sin kvällsvälling och bara vill sitta i knät på mamma eller pappa och mysa en pyttestund innan man ska krypa ner i sängen.
Detta om man ser det ur lilla prinsessans snart tvååriga synvinkel. Mamman och pappamannen håller inte alltid med. Det här med ord är faktiskt rätt fascinerande. Sätter man ihop många ord får man en hel mening som har en innebörd. Säger man bara ett enstaka ord så kan det ordet ha mängder med olika innebörder. Och det som jag tycker är mest fascinerande är hur man ser att lilla prinsessan börjar fatta det här. Hon gjorde idag massa trix i vår vilstol som hon ville att pappamannen skulle beundra och hojtar glatt "Kolla, pappa!" Jaha, där har hon snappat upp att kolla betyder samma sak som titta. Hon börjar förstå att vissa ord är ett samlingsord för många andra ord. Som t.ex. skor. Jag kan säga till henne att gå och ta på sig sina skor och då svarar hon "cloggs". Ja, helt rätt! Cloggs är en specifik sorts skor. Eller man frågar om hon vill ha en frukt (samlingsord för många andra ord) och hon svara äpple.
Helt ärligt, i dagsläget vet jag faktiskt inte hur många ord lilla prinsessan kan, men av alla de ord hon har i sitt förråd så klarar hon inte av att sätta ihop två, kanske max tre, till en mening. Men det finns ett ord, eller egentligen ett namn, som hon har tokvägrat att säga. Hon är så finurlig att ord som är svåra att säga eller ord hon inte kan uttala, de låter hon helt enkelt bli att säga. Det här ordet (eller namnet) som hon vägrat säga är hennes eget namn. Tills idag! Då sa hon det! Ja, inte helt klockrent då eftersom mamman och pappamannen har valt ett väldigt krångligt, men ack så vackert, namn till sin lilla prinsessa. Yllav, sa hon. Yllav... Ja, det är vår lilla prinsessa det. Som så smått börjar förstå det här med ordets betydelse. Vad man kan åstadkomma med ord och att ord är viktiga.

*kramar*