Till anonym!

Detta inlägg riktar sig till anonym som valde att kommentera mitt förra inlägg.
För det första; varför vara anonym? För det andra; känner du mig och min familj personligen? (tror inte det...)
För att förtydliga mitt sätt att skriva om mig, min man och framförallt min/vår dotter: i vår familj håller vi en viss jargong. En hel del humor, självironi men framförallt mycket kärlek. I grund och botten älskar jag vår dotter över allt annat! Konstigt vore det väl annars om man kämpar i nästan tre år och sedan genomgår två ivf:er för att överhuvudtaget ens kunna bli gravid. Går igenom en graviditet av det lite mer oroväckande slaget men till sist sitter där med en högt älskad och efterlängtad dotter.
Det vi inte visste var att vi fick en dotter med extremt mycket egen vilja (som har visat sig från den dag hon ut kom, och även innan dess!), envis som en gammal get och ett humör/temperament som heter duga samt väldigtväldigt mycket kärlek. Att få alla dessa egenskaper att harmonisera i en liten barnkropp är inte lätt för henne. Och det är sannerligen inte lätt för oss att hänga med i svängarna från att hon har varit superglad för att sekunden senare vara lika arg.
Som jag även skrev i mitt förra inlägg så har vi genom bvc träffat en barnpsykolog vid ett antal tillfällen. Vi har fått hjälp och vi har fått stöd därifrån. Den psykolog vi träffade berättade att det är vanligt att barn svänger ofta i sitt humör (glad-ledsen-arg) men i många fall så märker man inte av de här svängningarna så mycket. Men i vår dotters fall så är hon hyperglad för att i nästa sekund vara hyperledsen eller hyperarg. D.v.s. om man har en kurva så är vår dotter ytterligheterna av topparna och dalarna.
Att som förälder orka hänga med i de här svängningarna krävs det enormt med lugn och tålamod. När man har haft en period på ett antal veckor med ytterligheter åt det "negativa" hållet så orkar man inte så mycket mer. Man kippar efter andan, trampar vatten och bara känner hur orken och tålamodet tryter. När man känner att man som förälder har gjort allt, då kommer känslan av uppgivenhet över en. Det dåliga humöret gör sig påminnt och jag måste ha någonstans att kräka av mig. Det stället har blivit min blogg. Visst, kanske inte det mest privata stället men då jag har vänner (som ofta har kloka förslag och prova-på-lösningar) som läser min blogg så väljer jag att skriva här. Visst, jag skulle kunna låsa min blogg men det vill jag inte.
Om du, anonyma, verkligen tvivlar på att jag verkligenverkligen älskar min dotter så kan jag bara säga: självklart gör jag det!!! Mer än något annat i denna värld!
Om du, anonyma, tog ett par veckor i vår familj så skulle du kanske förstå lite mer av det jag skriver. Och att det jag skriver ska läsas med stor självdistans och att man förstår mitt "sätt" att skriva på (känna mig som person) och förstå den underliggande humorn och ironin.
För att förstå ytterligare varför jag skriver som jag gör om min/vår dotter, så är mycket av det funderingar kring en "oro" jag/vi känner/har kännt i snart ett år. En fundering att allt kanske inte är som det "ska" vara. Min bror med diagnostiserad aspergers syndrom och min dotter som visar på en del lika beteende. Om vår dotter också skulle ha eller ha antydningar till aspergers går inte att säga än. Det utreds och diagnostiseras i sådana fall först vid skolåldern. Givetvis hoppas jag att vår dotter är precis som hon "ska" vara men mycket är likt hur min bror var i samma ålder...
Du, anonym, om du själv har barn så borde du veta att alla dagar är inte soliga. Och skulle dina dagar vara det så tar jag gärna emot förslag och tips på hur just du gör! Kanske vi inte har provat just det än? Kanske det är just det som skulle kunna få vår familjs vardag att flyta smidigare?
Och självklart så hoppas jag att du inte på allvar tror att jag verkligen skulle sätta ut vår dotter på annons eller byta henne mot en hund?! Helt galen är jag inte! Och framförallt så vill jag inte byta bort henne för något i världen! Jag älskar henne, som sagt var, mer än något annat och skulle inte kunna leva en dag utan henne! Med eller utan bråk; hon är mitt allt!