En gift kvinna vars make tillfälligt är frånvarande

Det är den här mamman för tillfället. Ja, fram tills på torsdag kväll. Gräsänka, kan man också kalla det. Det är både lugnt, skönt och trivsamt. Fast förskräckligt svårt att sova på natten. Lilla prinsessan har skött sig utomordentligt. Kanske hon begriper trots allt att pappamannen är borta. Att pappamannen inte kommer hem förrän på torsdag. Eller tååååårrrrrrsdá som hon säger. Inte för att hon har något tidsbegrepp sådär, men hon begriper i alla fall att han inte kommer hem snart. Som jag brukar säga när vi kommit hem från jobb och dagmis. Det absolut bästa med att vara gräsänka är att jag kan göra precis som jag vill, när jag vill. Annars brukar det alltid bli stressigt när pappamannen kommer hem och genast börjar slamra med grytorna. Igår så tog vi en fika, jag och lilla prinsessan, när vi kom hem. Pepparkakor är gott. Att middagen fick vänta till strax innan klockan sex gjorde liksom inte så mycket. Vi lekte ju! Sen är det ju det här med att somna och sova ensam i stora sängen. Det funkar inte lika bra. Många gånger funderade jag på att hämta lilla prinsessan så hon fick sova hos mig i stora sängen. Så jag liksom kunde ligga och snuffa på henne, lukta på henne och höra hur hon andas och pratar i sömnen. Det blir nog så i natt! Att vara gräsänka innebär ju också att det blir på min lott att laga middag. Jag verkligenverkligenverkligen hatar att laga mat. Tur att vi gjorde mycket mat i helgen som vi bara värmer på! I längden hade jag inte varit någon bra mammagräsänka. Det hade blivit många restaurangbesök. Men helt ärligt; pappamannen, kom hem! För vi längtar efter dig!

*kramar*