Panikångest! I går kväll när vi lagt oss så bara sög det till i magen och jag blev nästan helt gråtfärdig. Jag drabbades av panikångesten någon gång i augusti, i samband med att resan bokades. Men då kunde jag ändå förskjuta det, den låg så långt fram i tiden. Men nu har verkligheten kommit i kapp mig. På fredag gäller det. Då är det liksom dags att kliva ombord på flygplanet. Jag vet ärligt talat inte om jag kommer att klara av det... Jag kanske blir kvar på Kastrup!? Eller i Paris!? Det är ju liksom två uppstigningar och två landningar på en och samma dag! Jag får be Moder Jord ha sina sömntabletter i handbagaget så får jag snylta en av henne och skölja ner med en whiskey ;-) Borde ge effekt nog så pappamannen kan lyfta ombord mig :-).
Det spelar ingen roll hur många som försöker förklara för mig att flyga är det säkraste sättet att resa på. Eller att fler personer blir dödade per år av åsnor än som dör i flygolyckor ( jo, det är faktiskt sant, statistiskt sett!) och att Boeing 747 är den flygplanstyp som har störst kraschstatistik (beror på att det är den absolut vanligaste flygplansmodell och givetvis så har den större kraschstatistik än någon annan modell som det inte finns så många plan av). Jag har och kommer alltid få panik + ångest när det handlar om att jag ska sitta i ett flygplan. Men, så är det när man har ett enormt kontrollbehov och helt plötsligt ska släppa all kontroll, kontrollen över mitt liv bl.a., till två andra människor som kallas piloter! Sen att man ska sitta som packade sillar med sisådär 300 personer till och bara ett fåtal supertrånga toaletter, ja det kan ju ge vem som helst panik!
Andas djupt, andas fyrkant... Jag kan flyga, jag är inte rädd... Eller jo, det är jag!
*kram*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Usch...jag hade velat hjälpa dig men det går inte. Jag vet precis hur det känns. Det blir värre för mig hela tiden. Nu i somras från Kreta var helt sjukt. Jag satt på helspänn, verkligen satt och spände mig hela tiden. Jag vågar inte ens resa mig för att gå på toaletten så jag får snällt hålla mig. När vi lyfte grät jag och det var svårt att försöka förklara det för Ida...
Tänk på mig när du sitter där och att jag håller dig i handen!
Hoppas resan blir underbar när ni kommer fram och att ni kan koppla av!
Vi hörs när ni kommer hem så vill jag & Idisen leka lite. Eller en middag alla 6 rent av?
(Har du förresten hört något från Öland?)
KRAM KRAM
Tänk på hur bra det blir när Ni har landat.
Att Ni slipper djupfrysta Sverige och att Ni kan gå ut utan att riskera att se ut som Gunde Svan, med "istappar" hängande ur näsan.
Och om inte det hjälper, så finns det alltid tequila - massor av tequila.
Akta Er förresten för åsnorna på semestern - både de mänskliga och de djuriska.....
Kramar
Åh, din stackare. Och då menar jag förstår din rädsla... det är inte speciellt synd om dig när ni väl har landat ;-)
Hoppas ni får en kanonfin resa!!!!!
Kram!
Usch så jobbigt att du är så rädd. Jag kan väl ärligt också säga att jag inte älskar att flyga, men upp kommer jag! Försök att tänka på vad ni har framför er när ni kommer fram.
KRAM
Skicka en kommentar