Då tar vi fram handspriten igen då!

Knappt något alls åt hon igår. Och vällingen ville hon inte ens titta åt på kvällen. Hon somnade ändå gott på kvällen men kom in till mig och pappamannen vid 4 i morse. Då ville hon titta på TV. Förklarade typ en miljon gånger att det är mitt i natten och det är ingen TV då. Hon ville inte tro mig förrän hon fick sätta igång dumburken och se efter själv. Trodde att hon kanske var hungrig så jag gjorde lite välling. Hon la sig i sängen, tog två slurkar och sa sen "äcklig välling, mamma". Jaha, där kom bekräftelsen! Hon mår dåligt! Efter en stund kom hon intassande till mig och pappamannen, kröp upp i min säng, sov typ 10 minuter sen vaknade hon och ville ha vatten. Klart hon fick vatten! Sen skulle hon bajsa men det kom inget bajs. Ner i sängen igen och jag hann precis slumra till innan pappamannens mobillarm drog igång vid 5.30. Precis när han står i ytterdörren typ 20 minuter senare hör jag det: Krääääääääääääk!!! Ropar in pappamannen som får ta hand om liten ynklig prinsessa medans jag tömmer sängen. Tack och lov på bara vattenkräk men bara det får mig att må dåligt. Hon tvättas, får ny pyjamas och placeras vid TV:n med Pippifilm. Där segar vi oss igenom Pippi på rymmen 1,5 ggr innan det är dags för nästa krääääääääk. Denna gången i min köksbunke som har fått sätta livet till och bli kräkbunke. Syster H sa när jag pratade med henne innan att hade jag ingen spann. Jo, men bara den jag har till våttorkning av golv och den skulle jag ju kanske komma att behöva till just våttorkning av golv.
Nu har hon fått i sig lite vatten, ett par minituggor rostbröd och sover nu gott i sin säng sedan en timme. Jag hoppas det är slutkräkt nu. För henne. Och att jag och pappamannen slipper bli kräkiga. Jag hatar kräk. Verkligen.
Min aptit är ju inte direkt på topp heller efter att ha varit kräkbunkshållare. Jag måste erkänna att jag är världens sämsta kräkbunkshållare. Tom för min egen tvååriga dotter. Hon kräker och jag försöker fånga upp det i en bakbunke. Där står jag och håller den i yttersta handtaget och försöker fånga upp kräket medans jag helst försöker titta åt ett annat håll. Stackars barn. Jag är verkligen världens sämsta ta-hand-om-kräkiga-barn-mamma. Jag får träna henne att kunna kräka själv! När kan de göra det tror ni? ;-) Jag tror inte att jag kan det, fortfarande. Och jag är över 30 år!!

Spritdoftande *kramar*