Det är sant. Riktigt sant. Bilen vill verkligen ställa till det för mig. Som exempel, och glöm då inte att jag haft bilen i bara drygt ett dygn, så fastnade ju då Kent i cd-spelaren. Tack och lov så spottade den villigt ut skivan idag på eftermiddagen när pappamannen tryckte på knappen. Magic fingers, eller? Men i alla fall. I morse så tänkte jag "Ny bil... hmmm, ska kanske inte köra med klackar på skorna tills jag lärt känna bilen lite mer". Klokt. Mmmm, om jag bara kommit ihåg att ta med mig kostymskorna. Så när jag kommit till Vallåkra, då har jag kört ungefär 2/3 av sträckan till kontoret, kom jag på det. Tvärnit, vänd och köra hem igen för att hämta skor som accepteras på kontoret. När jag väl kommer fram så parkerar jag som vanligt på gatan utanför kontoret. 2 timmarsparkering med avgift. Ingen har någonsin betalat avgift där. I sex månader har jag stått parkerad där när jag jobbar och har aldrig sett skymten av en p-vakt. Förrän idag då. 300 kronor small det till på... Ja, fast det var ju ändå billigare om man slår ut det på alla timmar jag stått parkerad där utan att betala.
Vad har jag gjort dig, lilla bilen, som straffar mig såhär?! Jag gillar ju dig! Bättre start hade vi ju kunnat få ihop. Fast den vill kanske bara känna av mig och se vart vi ska lägga ribban i vårt partnerskap? Jag hoppas vi får en bättre fortsättning än start i alla fall.
*kramar*
Sov gott, lilla farmor. Vi saknar dig...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Förlåt, men jag sitter i soffan och skrattar....J*vla bil!
KRAM!!
Skicka en kommentar