Tänder ett ljus

Idag tänder jag ett ljus för lilla Amanda som i dag begravdes...
Jag kan inte sluta tänka på hur förbaskat orättvist livet är. Men jag är ju av den sorten som vägrar tro på att människan dör och sen bara tar allt slut. Jag vill så innerligt gärna tro att det finns något "liv" efter vårt jordeliv. Därför kan jag inte låta bli att säga att jag verkligenverkligen tror att Amanda sitter på sin alldeles egna stjärna och tittar ner på sina föräldrar, åker kana på regnbågen med de andra änglarna. När det regnar så är det änglarna som gråter för att en av dem har fått lämna himlen för att födas på nytt här hos oss på jorden. Dammtussarna som samlas under sängen ibland är bara en slarvig liten ängel som glömt sina tofflor när hon eller han har varit på besök för att titta till sina nära och kära...
Ibland kan jag se i ögonvrån hur en skugga rör sig och jag känner att det finns "någon" eller "något" där. Jag kan känna en närvaro, en närvaro som inte kan beskrivas utan som måste upplevas. För mig är det självklart, för andra är det nonsens. Men jag vet; änglar finns!

Sov gott, lilla Amanda.

*kram*