För det andra; mitt djupaste deltagande i er sorg efter er lilla flicka.
Jag sitter bara och tänker "Varför? Varför skulle det hända? Varför är livet så jävla orättvist?"
Salikons rosor har vissnat...
*kram*
Jag är en helt (o)vanlig mamma i sina bästa år. Gift med pappamannen och sopgubben M och tillsammans har vi vår allra finaste lilla Nobelprinsessa som kom till efter vår andra IVF/ICSI. Här kan ni läsa om mina betraktelser i livet. Fullt normala och kanske inte helt fullt normala. Vesäntliga och kanske inte fullt så vesäntliga.Men så är det ju också jag som skriver inläggen...
1 kommentar:
Tack, min vän!
Kramar
Skicka en kommentar