men dagen är inte slut än... Jag hoppas verkligen att det är över nu, för jag pallar inte mer nu! Jag fick ringa hem pappamannen från jobbet idag igen. Sorry... Men jag är så psykiskt och fysiskt utmattad av det här som nu är inne på fjärde dygnet. Det blir ju inte lättare av att jag är på gränsen till emotofob. Hela tiden är jag på min vakt för att försöka avläsa hur hon mår, hela tiden tjatar hon om att hon vill ha macka, vatten, choklad eller något annat och att behöva säga nej hela tiden är verkligen inte roligt. Det är så jobbigt när de är så små att de inte förstår att man håller dem på "svältkost" för deras egen skull. Hon får ju vätskeersättning regelbundet var 15:e minut ungefär och redan igår eftermiddag började vi ge henne lite vitt bröd i små bitar. Men hon är som en jäkla fiskmås; gapar efter mer redan innan hon slukat det hon fått!
Jag hoppas att det vi petar i henne under dagen idag, inte kommer upp igen under natten eller i morgon bitti. Julafton är fortfarande hotad. Men naturligtvis är det viktigaste att lilla prinsessan får bli helt frisk.
Tack, min älskade pappaman för att du kom hem idag och avlastade! Jag hade inte pallat en hel dag till. Stor hjältepuss till dig!
*kramar*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar