Utvecklingssamtal

Idag har jag fått reda på hur utvecklad vår dotter är. Eller invecklad... Eller så var det bara ett invecklat utvecklingssamtal. Det kvittar. Hur som helst så samtalade jag och dagisfröken C om lilla prinsessan. Tre månader har hon gått på Jorden. Och hon trivs som fisken i vattnet. Och de trivs med henne. Det är ju tur det! Jag fick reda på att bästa kompisarna är Joel 5 år och Frida 3,5 år. Att hon har bra grovmotorik och är väldigt vig men är lite klumpig och ja, det låter som vår dotter. Hon har alltid varit lite av en sittande Buddah. Finmotoriken är det lite sämre med så jag fick som förslag att lilla prinsessan ska få en sax. Ursäkta, nu är det lilla prinsessan vi pratar om. En sax till henne då måste vi sätta en sån där kedja i den som de har på presentinslagningsborden i affärerna och inom den radie som kedjan når, får vi se till att endast ha klippvänliga saker! Andra förslag var att rita eller trä pärlor. Rita har vi provat med olika resultat; äta blå krita för att sedan kräkas upp den och med ett leende konstatera att det kom kräk... eller med tuschpennor med ett resultat att pappret är lika vitt som innan tuschpennorna togs fram medan lilla prinsessan har antagit olika färgnyanser... eller vattenfärger med resultat att alla färgkakorna är svarta och pappret börjar anta formen av pappersmassa igen.
Pärlor då? Jodå, vi provade att pyssla pärlplattor en gång. Resultat; jag och pappamannen gjorde pärlplattor och lilla prinsessan slängde pärlorna på golvet... och trä dem på snöre och göra halsband har vi också provat. Resultat; två på snöret och 25 i munnen. Pärlorna plockades bort på grund av säkerhetsskäl.
Annars så är talet väl på plats för en treåring. De är väldigt imponerade av att hon kan så svåra ord... T.ex. statisk elektricitet. Sen gillar de hennes lillgamla sätt att uttrycka sig på; "Åh, vilken häääääärlig dag!"
Dock så har de lika svårt som vi föräldrar att förstå hennes, ibland, väldigt märkliga sociala samspel. T.ex. precis när hon börjat på Jorden och hon ville leka med någon så gick hon fram och knuffade personen?! Hon har svårt att förstå att någon blir arg, ledsen, irriterad när hon knycker en sak som någon annan har, när man tränger sig före eller förstör något som någon annan gjort. Men vi jobbar på det. Mer social träning på schemat alltså.

Nu ska jag vara lite social med pappamannen. Kanske ropa några "hurra!" och säga några "Åh, fiiiint det blir!!!" nu när han håller på och ska pussla det sista med klinkern i köket! För det blir verkligenverkligen jättebra!

*kram*

*kram*