Maktkamp på Falcon Crest

Nej visst nej... det är ju inte där vi bor... Maktkamp i Gula Huset! Jajamensan. Varje dag är en ständig maktkamp. En test. En kamp om vad som är rätt och fel. Ett test på vad man får göra och inte får göra. Får man säga "jag hatar dig!"? Får man cykla inomhus fast mamman och pappan sagt nej 1000 gånger och vad händer om man cyklar inomhus i alla fall? Om man bara cyklar inne på kontoret då? Varför måste man ha ytterjacka på sig när det är 11 minusgrader ute? Vad händer om man säger "jag skiter i dig!"?
Speciellt måltiderna i familjen Kaos har blivit en enorm maktkamp! Vår lilla prinsessa som alltid har slukat allt som dukats fram. Med glupande aptit. Nix. Nu äter hon inte kött. Potatismos och grönsaker slukas fortfarande lika glatt. Och fisk. Allt annat är big no,no nu förtiden. Ok, hon lär inte svälta i första i taget och ungar äter när de blir hungriga. Ja, men vi vill att hon iaf ska sitta med och smaka på maten! Fast ibland är det för mycket begärt också... Vi har provat med det mesta. Vi ställer äggklockan på ca 20 minuter och förklarar att när klockan ringer så dukar vi undan, oavsett om man ätit färdigt eller inte. Det gäller även för oss vuxna. Det funkade ett tag. En enda gång har det hänt att hon inte hunnit äta upp sin miniportion då hon suttit och tramsat och tjafsat med oss hela tiden. Resultat: superledsen liten tjej! Men ack vad vi bedrog oss för inte lärde hon sig av det. Äggklockan var ju för att vi skulle slippa tjata. Jag hatar att tjata... När tramset och tjafset blir för mycket (exempel på trams är att äta med fingrarna, kladda med fingrarna på den som sitter bredvid, kladda med besticken på den som sitter bredvid, snurra glaset medans man dricker, droppa ner besticken på golvet, bara äta tillbehören t.ex. sylten, gelén etc., tjata på oss att vi ska vara tysta och äta, säga till oss att inte prata med mat i munnen, sitta och "yla" i brist på andra störande moment) så har jag lämnat matbordet för att inte få ett psykbryt. Men jag vill inte äta kall mat i min ensamhet. Jag gillar att ha familjen samlad vid matbordet och få prata om dagen, vad vi har för planer etc. Så idag blev resultatet att lilla prinsessan (idag förvandlad till lilla monstret) hamnade vid köksbänken med sin tallrik. Dock alldeles för nära massa störande element som mitt läppglans, min försvarets hudsalva etc. Där fick hon sitta med sin pyttelilla portion medans jag och pappamannen satt kvar i matrummet och åt. När vi var färdiga så hade hon kanske tagit en tugga! Äggklockan åker fram på 15 minuter men nix... Tallriken är ungefär lika full vid tidens utgång som när nedräkningen funkade. Och ja, hon fick gå till sängs. "Straffet" var inte heller den här gången bara ett tomt hot. Men varför lär hon sig aldrig?!?! Tilläggas ska också göras att hon idag endast ätit två smörgåsar, ett äpple och en liten bit kladdkaka...
Hela tiden är det kamp om allt! Kläder... Jag trodde jag hade en treårig tjej och inte en trettonårig tjej! Ibland gör hon fler klädbyten på en dag än vad Petra Mede gjorde i melodifestivalen i lördags! Hänglås på garderoben kanske? Ja, det tål att tänkas på...
Ibland ska erkännas att jag ger mig. Jag tycker inte det är lönt att tjafsa om vissa saker. Men oftast så står jag på mig om jag har bestämt mig för en sak. Exempel på när jag kan ge mig är om jag lagt fram den rosa Hello Kitty mössan men hon hellre vill ha den turkosa med "diamant"hjärtat på. Liksom, vad spelar det för roll...? Huvudsaken är ju att hon har en mössa.
Men.... Är det såhär treårstrotsen är? I så fall har jag nog snart en Onge till salu! Eller så får någon tipsa mig om vart jag kan få tag på riktigt bra hårfärg som döljer de gråa håren...

*kramar*