Att vi skulle åka på det! Magsjukan såklart... Vaknade efter knappt två timmars sömn vid tjugo över tolv i natt av en liten prinsessa som kom tassandes in till oss och väckte mig med gråten i halsen och sa att hon kräkt... Jaha, bara till att ruska liv i pappamannen och få lite assistans med Ongen medan jag röjde ur sängen och startade en maskin med kräklakan. Sen har jag fått sitta på hennes sängkant hela natten beredd med kräkhinken och lotsa henne in till toaletten. Så himla duktig hon är! Säger till att det är kräk på gång så vi båda hinner med och slipper otäcka olyckor i sängen och på golvet. Någon timmes sömn har hon fått mellan varven och jag har slumrat i fotänden på hennes säng. Nackspärren börjar göra sig påmind...
Jaha, då blev det inget mer jobb den här veckan. "48-timmars-regeln" gör ju att det blir inget dagis förrän på torsdag förmiddag och jag tar gärna det säkra före det osäkra och håller en dag extra. Nu hoppas jag innerligt att både jag och pappamannen slipper bli dåliga!
Jag ger mig själv en fet guldstjärna för mitt mod och min uthållighet och att jag inte själv börjat kräkas i ren "sympati" och av att det är så fruktansvärt äckligt att se, höra och lukta någon annan kräkas! Ofrivillig Kognitiv Beteende Terapi helt gratis fick jag i natt! Inte illa det inte :-)
Fast jag hade gärna sluppit...
Pepping och tumhållning att det stannar vid det här nu, tack!
*kramar*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag hoppas verkligen att er lilla prinsessa kryar på sig. SNART! Inget kul alls att må så......
Måste säga att du är sååååå värd guldstjärnan! Jag är värdelös på att ta kräk. USCH!
Kram kram
Becka:
Tack! Jag var värdelös på att ta kräk, men konstigt nog vänjer man sig och blir bättre och bättre för varje gång! MEN, bara om det handlar om sitt egna barns kräk! Allt annat går fetbort!
Skicka en kommentar