Det är ju bara ungefär 3 veckor sedan vi hämtade hem en helt vit, jättefin och go långhårig katthona. Den mest osociala katt vi någonsin haft. Hela dagarna låg hon på en hylla i linneskåpet. Hon kom fram någon gång efter att lilla prinsessan gått till sängs för natten. Då åt hon och uträttade sina behov. Kanske gick förbi mig eller pappamannen för att få en klapp innan hon försvann upp till linneskåpet igen. Sen var det ett jäkla holabalo hela nätterna igenom. Hon jamade, hon skrek, hon studsade runt o.s.v.
Dessutom så började pappamannen nysa extremt mycket. Norska skogskatter har ju väldigt mycket mer flygande päls än en vanlig bondkatt. Så gissa om jag blev glad när jag så en annons på Blocket om en tjej som ville köpa en vit, långhårig katthona!
Och förra måndage hämtade hon katten och igår fick jag ett mail om att det funkar utmärkt. Kateen trivs med sitt nya hem, sin nya kattkompis och sina nya hundkompisar! Underbart! Slutet gott, allting gott! Med facit i hand så trivdes katten inte alls hos oss.
Så nu tänker inte den här familjen skaffa fler katter. Ever!
*kramar*
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Katter är ganska tråkig djur egentligen. Vi har haft två och de var inte speciellt sociala någon av dem. Vad skönt att det ordnade sig!
Vad skönt! Säkert beroende på vilka katter man har, våra vi hade var supersociala och nästan mer mammiga än Ida ;-)
Skönt att kissen har hittat hem! ;) Jag tycker att det vore härdas med en katt men gissar att jag kommer ångra mig så det blir ingen katt här heller. Kanske en hund om ett par år... vem vet?
http://baraettvanligtliv.blogspot.com/
Nu gör jag också ett försök :)
Kram
Skicka en kommentar